stroke

 

Vägen till jobbet kantas av vackert uppställd natur. Men också av stora rätvinkliga nybyggen som det ska bo folk i. Man längtar efter lite organiska former i allt det släta och rutiga. Som jugend för ett sekel sen, det skulle väl se fint ut i förorten? 

 

Jobbajobbajobba går bra och är intressant. Kollegor är bra krydda. Mitt rum är en tyst oas. Datorn går inte att koppla upp på de olika näten så jag har tät kontakt med olika supportpersoner i telefon. Ingen ger en lösning för allt. De är bra på att hänvisa vidare till ett nytt namn.  Den frustrationen kan jag inte hantera. 

Vill inte hantera den heller. Teknik ska fungera. De tar betalt för att det ska fungera.