stroke

Bloggen startade i november 2005. Livet efter en stroke i yngre ålder: Jag var 42 år gammal, det är fjorton år sedan. Numera är jag tillbaka i jobb på deltid. Tränar på att ordna livet med hjärntrötthet så att det fungerar tillräckligt bra. God enough. Vis av upplevelserna av att få "dolda nedsättningar" och lära sig hantera dem och träna bort en del skriver jag här. Från början skrev jag på uppdrag av strokeföreningen i Stockholm.

Värmen har tagit halva läsekretsen både igår och idag...

Publicerad 2011-06-11 15:22:32 i Rehabilitering,

...ni orkar inte sitta vid datorn, förstår jag.

Men Dagens Nyheter hade en artikel om rehab efter stroke
där Annika Sefastsson får påstå att vi (vården?) är för mesiga mot
strokepatienter genom att inte tvinga dem träna tillbaka förlorade funktioner.

CI-terapi är ju hennes grej och nu styrks den av forskningsstudie.
Hon blev stor i orden av det tycker jag nog.


Vården tvingade mig att lära mig snabbt att klara allt som gick att träna upp.
Kommunen hjälpte till genom att inte ordna med insatser i hemmet.
Jag fick göra själv (med civilas hjälp).
Och om vården och kommunen missade något så tvingade jag mig själv
genom att jobba på ett för jobbigt ställe.
Dessutom genom att bli ganska bra på det.

Bara så ni inte går och tror att JAG är lat.
Det finns strokare som vägrar ta emot rehab,
men dem ska vi inte prata om när de inte är närvarande, eller hur?

 

Hit ska vi idag på fest, en del strokare och jag. Ja må du leva Å!
Fin bild, va? Karlbergskanalen. Å´s verk.

God morgon läsekretsen.

Publicerad 2011-05-22 08:08:44 i Rehabilitering,

Har du haft en stroke
samtidigt som du hemma hade / har barn att ta hand om?

Nu har två arbetsterapeut-studerande skrivit uppsats om hur stroke påverkar föräldrar som fått stroke
när de ska delta i aktiviteter med sina barn.
Intressant läsning med fokus just på aktiviteterna.
I diskussionen framhåller de att deltagandet i barnens aktiviteter kan få rehabiliterande funktion för föräldern.

Hoppas nu inte vårdmänniskorna läser den rapporten.

- Men du har ju en 7-åring hemma som kan hjälpa dig, fick C, min strokekompis höra
när hon var förtvivlad över allt hon inte orkade eller klarade av att göra efter sin stroke.
Då övergav vården barnperspektivet å det grövsta.
Det är inte barnen som ska offras som assistenter när patienten faller mellan
behovsbedömarnas bord.

Vad arg jag blev av en liten universitetsuppsats nu då. Hoppsan.

Sport. Sportlov. Ledig från all sport. Tränar hippocampus.

Publicerad 2011-02-28 11:16:29 i Rehabilitering,

Det blir finfint med en vecka framför teven här.

Med pauser för att gå på bio.

Sportkanalerna är deletade.
Sportsidorna i tidningen stannar i trappan utanför brevlådan.


Ledbanden ska vila,
kolhydraterna ska få göra avsevärd verkan
konditionen ska omstruktureras till koma.

Den enda del av kroppen jag ska träna är hippocampus.

Hjärnan skrumpnar av stress

Forskare varnar: Stressa inte för mycket!

Hjarna_Matthias_Hiekel_200.jpg

Foto: Mattias Hiekel / Scanpix
Allvarlig stress får effekt på hjärnan. Den skrumpnar. Det menar Kjeld Fredens i en intervju med det danska magasinet Arbejdsmiljö.

– När man scannar hjärnan kan man se att hippocampus (den del av hjärnan som bland annat styr hjärnans stresstålighet) på längre sikt skrumpnar, säger han till tidningen.

När hippocampus inte längre kan reglera stress så angriper detta inte bara cellerna utan även på det mentala planet. Vi blir sämre på att minnas och tappar oftare tråden. Det i sin tur kan göra att personer blir irriterade på oss vilket i sin tur gör att man blir ännu mer stressad och en ond cirkel uppstår, menar Kjeld Fredens.

Samtidigt som hippocampus skrumpnar så växer an annan del av hjärnan. Den delen är en expert på att utveckla fruktan och ångest.

– Om stressen fortsätter är det både skadligt för hjärnan och själen, säger Kjeld Fredens.

Men var inte rädd, det finns hjälp att få. Hjärnan kan återgå till sin normala nivå om man tidigt sätter in rätt mediciner samtidigt som man går i terapi och motionerar. Tyvärr finns det tillfällen då skadan blir permanent.

Samtidigt påpekar Kjeld Fredens att så länge man är herre över situationen så är det okej att vara lite stressad.

Yvonne Edenholm
08-545 871 31
yvonne.edenholm@realtid.se
   "









Och vad vill ni mig?

Publicerad 2009-09-22 19:34:48 i Rehabilitering,

Han var mycket stor och fyllde upp hela dörröppningen när han gjorde entré till fikarummet på dagrehab. Rösten var djup, välbalanserad och oerhört stark. Håret var mörkt och långt och ihopdraget med en snodd i nacken. Han var klädd i jeans och svart skinnjacka. Där satt vi på lunchen och slafsade i oss vår medhavda matlåda och hans röst svepte undan varje samtal kring borden.

- Och vad vill ni mig? röt han när han trädde in i rummet.


Så slog han sig ner och påbörjade ett bullrande samtal. Våra försök att tillsammans lösa korsordet i City Stockholm bleknade bort för nu kunde vi inte längre höra varandra. Hans röst hade tagit hela luftrummet i besittning. Det var bara att bli tyst och lyssna.
Om man ville ha något inflikat fick man vara snabb och ta i från tårna. Det blev bra träning för mig som på den tiden hade svårt med timingen i samtal. När jag hade mobiliserat vad jag skulle säga hade samtalsämnet bytts ut för länge sedan. Då var det fånigt att ta till orda och jag väntade in nästa tillfälle, vilket jag oftast inte heller hann med.   Det kom en hel del tystnad då ur mig.
Personalen försökte parera och balansera hans yttranden när de var alldeles för våldsfixerade. För mig som dagligen umgicks med ungdomar kring 16 -årsåldern kändes det vant och hemtamt.
Det var bara att använda den snabba käftkastning jag tränade på  tillsammans med dem där hemma.
Men det här var en man i medelåldern.
Det var nog inte en stroke han var där för att rehabilitera utan kanske skador efter en MC-olycka. Det kändes mer följdriktigt när man såg och hörde honom.

Det har gått många år sedan dess och jag undrar hur det gick med honom.
Finns det fortfarande någonstans dörröppningar som fylls av hans resliga lekamen med frågan: - Och vad vill ni mig?


Jag tänker på den suveräna öppningsrepliken.

- Och vad vill ni mig?

Stickning, go vänner...

Publicerad 2008-11-08 19:54:04 i Rehabilitering,

http://tummelisagarn.blogspot.com/2008/11/tvling-tvling-tvling.html Här ska ni titta.
Jag ska börja sticka en evighets-stickning.
Bra träning för hjärnan och händerna.
Det blir mycket räkna...
Tyvärr kan jag inte scanna in bilden ur mönstret. Så ni får bara tro mig!

Det finns en tävling om presentkort i Britt-Maries blogg.  http://brittmariel.blogg.se/

Så ni kan tävla om ni vill.

God lördagskväll.

Planeringshjälpmedel.

Publicerad 2008-05-20 21:46:05 i Rehabilitering,

Tack, jag ska få träffa en arbetsterapeut som kommer till jobbet och tittar på min arbetssituation och funderar kring planeringshjälpmedel.
Jag hoppas hon kommer fram till att jag behöver en butler som påminner mig om nästa halvtimmes innehåll.
Eller en bättre smartmobil som är så pass smart att den inte är onödigt trasslig att använda ihop med datorn.
Och en bättre dator...
Och en arbetsstol som går att ställa in...
Och ett skydd mot ljuset från fönstret om morgnarna...
Och ett bullerskydd till rasterna i personalrummet...

Ehh...

Sånadär personer brukar jobba på EN FRÅGA I TAGET och det kan ta en evighet för varje beslut de ska fatta.
Verkligheten jag bor i vimlar av ALLT-GENAST-NU-ärenden som inte kan vänta på något annat.

Jag ska förhålla mig tålmodig och tacksam.

Om

Min profilbild

stroke

Jag hade STROKE år 2000. Har lite dolda funktionsnedsättningar kvar. Jobbar deltid som special / tal-pedagog. Jag visar inga DAGENS OUTFIT eller produktplaceringar. Kommentera gärna. Köp ingenting. Bloggen är ekologisk. Energin den drivs med kommer från Luleälven.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela