stroke

Bloggen startade i november 2005. Livet efter en stroke i yngre ålder: Jag var 42 år gammal, det är fjorton år sedan. Numera är jag tillbaka i jobb på deltid. Tränar på att ordna livet med hjärntrötthet så att det fungerar tillräckligt bra. God enough. Vis av upplevelserna av att få "dolda nedsättningar" och lära sig hantera dem och träna bort en del skriver jag här. Från början skrev jag på uppdrag av strokeföreningen i Stockholm.

Pusslink

Publicerad 2008-01-30 21:09:16 i stroke,

image297

Bra med bussresa där en puss ingår i dessa dagar.
Vi stackars stockholmare lever i en grå regnig deg med stormvindar som omväxling.
Vi går sovande till jobben och skolorna och kommer lika sovande hem innan vi ska gå och lägga oss.
Vi längtar till weekendresan, semestern, pensionen.
Vi köper något och försöker bli glada.
Vi bygger om köket och försöker bli glada.
Vi letar reda på en ny partner och försöker bli glada.

Bra med Pusslink.

På jobbet vill nya chefen ha ett personligt schema med mina arbetstider,
Jag ritar, suddar, kryssar, flyttar barn och minuter hit och dit. Min dator jobbar inte men Excell tycker den. Det blir penna och sudd och papper.

När allt är klart upptäcker jag att jag glömt att man ska äta mat och ha rast också. Där rök luckorna jag hade för planering.
Halvtimmar verkar ofantligt rymliga på pappret men i verkligheten får knappt någonting plats.
Det är inte lätt att jobba halvtid.
Räknehjärnan är inte intresserad av schemat och vill bara falla i sömn när jag sitter där.
Vad kan det där bero på?

En speciallärare från förr skulle glatt utropa: Dina föräldrar uppfostrade dig fel! Du får för lite stöd hemma!
En annan skulle tippa på motivationens drivkraft. En specialpedagog skulle prata om den pedagogiska miljön.

Själv tror jag att räknehjärnan dog lite med stroken och att jag inte är intresserad nog att träna upp den.
Snörhjärnan dog också.
Knutar och trassliga sladdar är oöverstigliga hinder i livet numera. Förr var det lätt.
Jag fattar som inte var det börjar och var det slutar och vad jag ska rycka i först och vad jag ska ta sist.

Och jag anstränger mig faktiskt ibland.

Stickning är superbra snörhjärne-träning!

Neeeeej låt mej slippa!!!!

Publicerad 2008-01-28 22:18:29 i stroke,

image296

Idag vill jag inte.
Helt sjukt att skriva här för döva öron blinda ögon och alla som bara skiter i mej. Varför?
Nej.
Det blir inget idag.
Den här måndagen stryker jag ur livet, helt överflödig och osynlig dag.

Skit bara.

Matreportage från helgen som tar slut nu.

Publicerad 2008-01-27 20:13:38 i stroke,

image294

20-årsfest för en 20-åring. Hur bra som helst. Vegetarisk lasagne. Intressanta människor.
Kul.

image295

Kokade bönor men glömde alltihopa. Brandvarnaren fungerade inte. Känner mig väl lite nöjd med att vara vid liv. Lägenheten luktade brandrök ett dygn efter. GI-recept är alltså inte alltid helt ofarliga.

Guldbaggarna igår.

Publicerad 2008-01-22 16:10:06 i stroke,

Det var en fin föreställning, Guldbaggegalan.
Sissela K. var bra galaledare. Inga pinsamma plattfallande roligheter där inte.

Mikael Segerström var bäst. Han kommer att vara noga med skötseln av sin bagge, han.

Men Kent var inte där och fick någon guldbagge. De är ju på film allt som oftast. Kanske hann de inte komma för att de repade.

Annars har jag faktiskt sett en av filmerna men inte fick den de baggar den förtjänar. Det var filmen om tvångssteriliseringarna på 50-talet i Sverige. Minns förstås inte vad den heter.


Samtidigt höll vi på med datorkollaps här så det blev lite splittrat. Och gamla datorn går åter igen och den nya vilar och internet fungerar varannan gång ungefär och datorn stänger ner saker den inte tycker om att visa. Precis som innan den nya kom och överglänste och var bättre i flera dagar. Innan den slutade fungera.
Livets kretsgång i ett andetag.

Öppna eller inte?

Publicerad 2008-01-22 15:54:40 i stroke,

Det har varit datortrubbel här.
På jobbet har jag datortrubbel också.
Det centralstyrda nätet låter mig inte öppna filer som kommer. Saker jag behöver.
Däremot är barnen öppna och arbetsvilliga.

I morgon har vi öppet hus och ska visa den underbara skolan för barn och föräldrar som vill börja till hösten.
Det kommer att bli folk som stryker runt i korridorerna.
Jag ska väl ha dörren öppen och vara beredd på att bli besökt av någon med lite specialfrågor.
Annars blir det väl som vanligt allting.

Utom att man ska se gladare ut och ha namnskylt.

Jag som alltid känner mig gladare när jag är där. Det ska bli kula att se vad kollegorna heter!

(Ljug. Så borta är jag inte, förnamnen kan jag nästan alla.)

Nå men då hörs vi väl när det blir någon spännande kommentar här.

Det borde vara snö. Ska inte Kent ha alla priserna?

Publicerad 2008-01-18 22:55:36 i stroke,

image293

I kväll tittar jag på P3 Guld-galan i teve.
Jag är gammal. Det dammar om mig.
Jag fattar inget.
Ska inte Kent ha alla priserna? Eller åtminstone Salem?

Radio i teve är konstigt. Radio i radio ser mycket bättre ut. Fast galan är uppfriskande fladdrif till skillnad från de stora välregisserade tevegalorna. Tacktalen är bättre.
- Jag är värd det, sa Maja.
- Tack mej själv, sa nån.
Jag försökte ringa och rösta men man ser ju inget telefonnummer så jag ringde till Ring P1. Det var en svarare så jag klagade lite över licenspengarna. Lätt och tacksamt när man är en tant. Allt en tant gör blir ju fånigt. Vi vill ju irritera oss på Ring P1. Eller hur?
Och Kent hann inte komma. De repar.

Ja Lena! Adjö till Gabriel.

Publicerad 2008-01-17 19:41:58 i stroke,

Jag brukar alltid nästan se bra filmer minst en gång till. Så jag ska se Fjärilen i glaskupan igen när den blir dvd. Eller på bio. För bra var den. Det är intressant att se rescensionerna nu. Tack för kommentar!

Gabriel meddelar idag att han slutar skriva sin blogg.
Jag kommer att sakna honom.
Men han har nått sitt syfte: många läsare,  publicitet  i ämnet neurologiska sjukdomar.
Applåd från mig.

www.sjukdom.blogg.se

Kritik av bloggen.

Publicerad 2008-01-17 15:07:28 i stroke,

- Har man varit inne och läst en gång har man läst allt, sa B-il igår.

(Konstruktiv kritik? Jag som trodde Strokeföreningen var till för att stötta varandra.)

- Roliga bilder, sa R-en.

(Tack. Du är en målande bildmänniska, klart du  uppskattar bilderna!)

Ja, ja.
Tanken var ju att fler skulle skriva blogg och att vi skulle få ett utbyte. Men eftersom ni inte gör det så gör jag själv.

Kompisar.

Fjärilen i glaskupan

Publicerad 2008-01-17 15:00:57 i stroke,

Hej på er.
Igår såg vi förhandsvisningen av filmen som har premiär i morgon tror jag.

Chefredaktören för tidningen Elle fick på 90-talet en stroke som drabbade hjärnstammen.
Locked out syndrome, heter tillståndet han hamnade i.
Förlamning. Endast möjlighet att blinka.
Det blev så småningom en bok som han blinkade fram bokstav för bokstav med hjälp av talpedagogen. (Skulle det inte översättas logopeden?)
En skildring inifrån en hjärna inlåst i en icke fungerande kropp.
 All kommunikation måste ske via blinkningar.

Fint filmat på franska. Max von Sydov gjorde pappan och han kan väl få en Oscar för den rollen?Bra skildring av insjuknande och uppvaknande och hjärnans svårighet att ta emot synintryck i början. SÅ där ÄR det.

Eftersom vi var strokare i salongen tror jag det väcktes en del särskilt hos herrar som kände igen sig.
 Men balansen var fin, det sorgliga hölls på en lagom nivå även om humorn som säkert finns i boken??? kanske inte var så lätt att filma.

Irriterande var som vanligt att kvinnorna satsar inlevelse och kraft och ger mannen bekräftelse av det sårade manliga jaget. Så som det är i verkligheten. Här var kvinnorna fantastiskt vackra och svåra att skilja åt. Som det brukar vara på film.

Vi kvinnor har det inte lika bra och det skulle väl aldrig bli lika heller. Vi vill väl inte bli vårdade utan hellre vara kapabla mycket snabbare än män.
Fördomar?

Lek med tanken att huvudpersonen hade varit en inte lika rik och berömd kvinna? Vilken vård hade hon fått?
Hade förlaget lagt ner pengar på hennes blinkande så det kunde bli en bok? Hade hon fått fortsatt vård på sjukhuset vid havet ett år eller ännu mer?

Musiken satt fint och fotot och klippningen satt fint.
Franska spåket också.
Se den. Beställ den från Strokeförbundet.




Blodvite i köksmaskinen.

Publicerad 2008-01-15 20:23:09 i stroke,

Visst: det finns två varningslappar!
Det finns bild och text på lapparna.
Vad händer?
Jag diskar delarna första gången när  apparaten kommer upp ur sin låda.
Sen skär jag handen på vassa kniven.

Sä händer ofta.
Som om jag inte hann se och fatta innan händerna skulle diska.
När blodet rann fattade jag! Jag borde ha tänkt mig för och varit försiktig.

Finns det nån som gör så här eller är det bara jag?

Vilket mörker.

Publicerad 2008-01-15 08:25:00 i stroke,

ÄR det årets hemskaste veckor just nu?
Inget kul.
Kanske för att man är trött efter allt mörker och inte kommit igång än efter lovet?

Gör jag något som är värt nåt? undrade jag framför jobbets dörr i morse.

Vet inte.
Vem vet att han hon gör det?

Strokeförbundet och jag och mina självhjälpsgrupper ska gå på bio på onsdag. DET är värt något, va? Fjärilen i Glaskupan, heter filmen, bygger på boken som är skriven av en man med stroke som genom att blinka fick hjälp att skriva bokstav för bokstav.
Den har förhandsvivning på Zita, stans häftigaste bio. Sen ska den gå på Sture, Zitas granne.

Man slipper väl gråta på bion?

Det blir roligt och lite jordande att träffa de andra strokarna. DET är värt något. Känns verkligt.

Försäkringskassan.

Publicerad 2008-01-11 21:31:36 i stroke,

Manus för handläggare:

- Vad kan jag göra för dig?

- Jaha du vill prova att börja jobba efter flera års sjukskrivning! Vilket modigt beslut!

- Har din läkare sagt att det kan vara möjligt?

- Vi ska verkligen stötta dig och se till att du får den tid du behöver på dig så att du inte blir sämre igen.

- Att återvända till arbetslivet efter en stroke måste vara nyttigt både för dig och för arbetsgivaren. Vi vill ju ha människor med många olika erfarenheter på arbetsplatserna. Vi vill ju arbeta för mångfald och mot diskriminering.

- När din läkare har skrivit ett intyg på att han / hon står bakom ditt beslut ska vi träffas du och jag och diskutera hur vi ska börja.

- Det blir jag som håller i ditt ärende. Ska vi bestämma ett möte nu eller ringer du när intyget är klart?



Bra manus, va?
Idag möts vi tvärtom av regler, tidsperioder, myndiga beslut och olika handläggare varje gång, förvirring och maktfullkomlighet.
Telefontiderna och de hemliga direktnumren är svåra att hålla koll på.
Som om sjukdom inte tynger en tillräckligt ska vi liksom tryckas till lite extra varje gång vi försöker få  börja ett friskare liv.

Tomtar i tusental.

Publicerad 2008-01-11 21:18:55 i stroke,

image285

Förskolebarnen skulle på hembesök hos en tomtesamlare.  Över tre tusen tomtar i ett och samma hus! Och utanför och på och framför.
Ordning och reda.
Roligast var den människostora tomten i hörnet som började sjunga och spela när en pojke kom för nära.
Och MC-tomtarna.image286image289
Den här tomten klättrar upp och nerför stegen hela tiden. Barnen tyckte han skulle klättra över också men det gjorde gan inte.image292

Det var en intensiv stund. Någon blev illamående av alla tomtarna. En blev hungrig. Jag blev snurrig. Det är ju så när det blir mycket synintryck och ljudintryck samtidigt.
Det är tur att det dröjer lite till det blir jul igen.

Kanske försäkringskassan kan läggas i Estland?

Publicerad 2008-01-07 22:09:29 i stroke,

...föreslog P när jag berättade att det var så trassligt att komma fram i telefon.
Ja. Billigare blir det. Samma saker händer: vänta i växel för att kopplas till ny växel för att SEDAN vänta på kundtjänst för att SEDAN få ringa på lokalkontoret...

- Vi är aldrig samma person som tar hand om ärenden, sa människan där.
- Nänä. Synd, sa jag.
- Och handlingar kan ligga på olika ställen och då vet vi inte om varandras.
- Jag har märkt det, sa jag.
- Det är så den här verksamheten fungerar, sa hon glatt och inte alls uppgivet.

Men hela samtalet slutade med att jag SJÄLV ska gå på internet och hitta blankett som jag fyller i på nätet och skriva ut och sedan skickar till dem med underskriften på. Varför?

Det är ju så svårt att hitta deras blanketter i alla deras menyer. Vill de inte ha verksamhet som fungerar smidigt?

Sparar det inte mänsklig tid och frustration om vi får prata med MÄNNISKOR om vi vill det?
Efter en stroke kan man ha svårt att knappa siffror och förstå menyval och då är det bra att bara vara tyst i telefon och inte knappa alls. Till sist kommer en människa som genast kopplar till en växel,som kopplar till en växel som kopplar till ett lokalkontor. Fast förmodligen har det telefontid på måndag och inte nu.

Heminredning ett elände.

Publicerad 2008-01-06 20:51:10 i stroke,

Där i inredningsbutiken travade ett ungt par runt med bistra miner och plockade konstiga saker i en väldig fart från hyllorna. Sen gick de hem och stylade våningen. Jag tror de skulle sälja för att de separerat och ville få det överstökat fort. Stackars.
Men jag valde stolar i en evighet . Det var svårt att fatta vad den förvirrade och osäkra säljaren menade när hon kom springande från lagret. Till sist råkade jag köpa de stolar jag absolut inte skulle ha: vitt läder på köksstolar. Det går ju bara inte.

De tidigare har jag haft i 28 år och de här nya har kvalitet de också och ska väl hålla lika länge.
Det blev lite blekt i köket.
Dottern kom och föreslog att jag målar köksluckorna grå så blir det bättre.

Det behöver jag inte göra. De är snart grisgrå av ålderdom ändå. Både stolar och luckor.

Nya gamla gardiner och två avklippta amaryllisar så var det klart.

Stylat. Var är köparna?

Ängslig text vill man inte läsa.

Publicerad 2008-01-05 14:04:10 i stroke,

Sa Peter Kihlgård i teve.
Så nu ska jag sluta skriva ängslg text.
Ibland tittar jag på Magnus Ugglas blogg.
Ibland på Martina Haags.
Söker Henik Schyfferts men hittar inte. De skriver nog inte ängsligt.

Det är bannemej lättare för 30-40-åringar som på nå sätt är i början av livet att vara sturska, vass och kritiska.
För en gammal dammig 50-åring är det svårt.
Man har ödmjuknat till efter lite livserfarenhet, dessutom börjar man bli rädd om sina människor. Fattar nu att de avviker rätt lätt ur ens liv. Det visste jag inte som 30-åring.
Då visste jag allt.
Jag var jävligt bäst på allt.
Och var jag inte det pluggade jag för att bli bra på det jag var jävligt bäst på.

Nu vet jag knappt någonting.

En nyårsföresats är: Bli bättre på att påstå att du är bra på saker. (Jag själv alltså).

Vad ska jag skriva om?

1. Vad vill du, läsekretsen, läsa om?
2. Måste jag ha tävlingar i bloggen? Blir den intressant då?
3. Måste jag vara elak mot folk i bloggen? Blr det roligare då?
4. Måste jag skriva mera om stroke? Helst inte, om jag får välja. Men uppdraget var ju att skriva om livet efter en stroke, vilket jag också gör.

Skriv kommentar och svara. Fyller man inte i nåt namn blir man Anonym. Mejladressen syns inte någonstans.
Ingen ska hata dig, läsekretsen. Jag kan juinte göra det eftersom jag behöver dig, läsekretsen.


Maria

Bävrarna sov middag.

Publicerad 2008-01-04 22:06:10 i stroke,

I alla fall skrev L det i ett sms från sitt stressiga arbete på banken.
Han hinner inte surfa! Snyftar han i SMS:et.
Stackars L.
Bävrarna jobbar på att fälla många träd som ska dämma upp ån och de vill blötlägga hela åkern. Som nu är snötäckt men redan lite blöt i botten.

Eftersom datorn är ny ska jag nu installera mobilens cd så jag kan peta in bilderna i bloggen.



HELA dagen har jag tassat försiktigt hemma för jag trodde att sonen låg o sov i sitt rum efter sin arbetsnatt. Men när han aldrig vaknade upptäckte jag att sängen var tom.  Nu har jag smugit i onödan.

OCH SEN HÄNDE DET!!!
Johnny Depp kom inte förbi och erbjöd sig laga dörren som i Chokolate. Men J kom förbi, bar upp hela mina fyra kassar tvätt för alla trapporna och parkerade dem i hallen.
Sen erbjöd han sig att hjälpa till och genast gjorde vi upp om målning och tapetsering! Det visade sig alltså att han är målare när han inte är på O´Learys och dricker öl.
Nu är J ju inte lika snygg som JDepp och betydligt onyktrare. Men i alla fall!
Och han vill jog ha betalt i pengar och inte i choklad. Men i alla fall.

Snö!

Publicerad 2008-01-03 17:22:59 i stroke,


Det kom snö.

Lättnad. Snyggt.

Strokarvännerna med sämre balans är missnöjda. En del vågar över huvud taget inte gå ut och ramla. Men jag är van och bara trivs. Stavar är bra. Man KÄNNER den mark man inte ser...
I morgon går vi till bäverdammen och tittar på deras bygge. Kanske lämnade de fotspår i snön.

- Jag kan gå! mumlar jag glatt. Vilken tur jag haft.

Som nya tågar vi ut i det nya snö-vita året och vädrar nyfikna e

Publicerad 2008-01-02 11:19:32 i stroke,

DSC02264.JPG
Som nya tågar vi ut i det nya snö-vita året och vädrar nyfikna efter okända dofter i luften. Det här blir ärlighetens och skapandets år. Och vänlighetens. Spår jag i granbarren under mattan. Må ingen drabbas av stroke och må alla Strokare träffa på bra rehab och en doktor som är intresserad. Hej från Framtids-vägen.

Detta är en chokladfontän.

Publicerad 2008-01-01 02:27:50 i stroke,

DSC02258.JPG
Detta är en chokladfontän. K fick den i julkapp. Det rann choklad från toppen och vi stack dit fruktbitar och de blev täckta av choklad. God champagne. 

Först såg vi en bit av en film om Terry Pratchetts Skivvärld men tolvslaget kom emellan.

Två marsvin kuttrade glatt i bakgrunden och får i morgon resterna av frukten fast ingen choklad.
Det här året började helbra! På busshållplatsen på vägen hem träffade jag ett äldre par som visade sig vara  vänner till min mammas kusin Lage i Kiruna!!!  De kände min morbror S och mostrarna D och S. Jag hann höra flera historier därifrån innan jag var hemma. Kirundialekten är fin. Värmer. Och detta hände helt stillsamt på en busshållplatsi en söderförort klockan ett på nyårsnatten.

Gott nytt år alla strokare och alla marsvin och alla utvandrade kirunabor.

Om

Min profilbild

stroke

Jag hade STROKE år 2000. Har lite dolda funktionsnedsättningar kvar. Jobbar deltid som special / tal-pedagog. Jag visar inga DAGENS OUTFIT eller produktplaceringar. Kommentera gärna. Köp ingenting. Bloggen är ekologisk. Energin den drivs med kommer från Luleälven.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela