stroke

Bloggen startade i november 2005. Livet efter en stroke i yngre ålder: Jag var 42 år gammal, det är fjorton år sedan. Numera är jag tillbaka i jobb på deltid. Tränar på att ordna livet med hjärntrötthet så att det fungerar tillräckligt bra. God enough. Vis av upplevelserna av att få "dolda nedsättningar" och lära sig hantera dem och träna bort en del skriver jag här. Från början skrev jag på uppdrag av strokeföreningen i Stockholm.

Comhem bor kvar.

Publicerad 2010-04-30 18:36:21 i stroke,

Igår hade de en telefonsupp som kunde fjärrstyra mig så alla kanaler kom tillbkaka in i tv:n.
Till och men ishockeyn, faktiskt.
Tur att det finns tekniker som kan tala med tanter.





Vi hade faktiskt årsmöte i Strokeföreningen i Stockholm också igår.
Det var en produktiv dag.
Ny ordförande, bara herrar nästan i styrelsen, förutsebart värre, känns det som.
Det är alltid jobbigt att sitta stilla och lyssna på möten, benen tröttnar och det är bra tungt.
När vi kom ut var det varmt på Söder, ett sommarregn föll och åskan gick.
Vilka lyckliga sommardofter som steg mellan husen!




Vi ska starta lokalföreningar, tycker styrelsen. Det är en sån jag är med i hemma hos mig i förorten.
Det kan jag bara rekommendera, gör det allihopa.
Man får hjälp av Stroke Riksförbundet att starta.
Alla blir glada.



Klicka här och hitta din närmaste lokalförening eller Länsförening.

Glad Valborg på er och ta i ordentligt i morgon på 1:a maj.

Göra slut med Comhem.

Publicerad 2010-04-28 21:29:26 i Argblogg,

De levererar inte digitalteve i kväll. 30 minuter i mysko telefonsvararmaskin senare knappar och rattar jag efter supportens instruktioner.
Ja, självklart har jag startat om, stoppat in sladdar i rätt hål, startat om och räknat till 20 sekunder...
...MÅNGA gånger.
Jag hotar att packa in burk och sladdar och skicka tillbaka till Comhems egen sopstation för havererade tjänster. Men det går minsann inte.
Jag måste i alla fall betala 3 månader uppsägning, dessutom kalendermånader, från dag 1 till dag månad ett till sista dagen  den tredje månaden.
Det kan bli nästan fyra månader om datumen har passerat för snabbt.
Nu står teven och burken och kör om signalerna en timme och jag är arg en timme.
Så stängde kundtjänst och supporten hos Comhem och lovade att ringa i morgon och trösta mig - eller ta emot utskällning.
Stackars människor som jobbar med sånt där.
Comhem har monopol på kabelteve i Storstockholm. Akta er.
Skitföretag.
Berlusconi nästan.
Jag som bara ville se lite Rapport och vara världsvan.
Bävrarna jobbar vidare.
Kommunen kommer och motorsågar ner deras bästa gnagträd innan de fallit och bävrarna går vidare till nya träd. Oförtrutet optimistiska bävrar.
Man får försöka glädja sig åt små glada vardagliga  glädjeämnen när TV:n inte vill fungera.

Ha, igår sågade de ner julgranarna på gården! Nu är det vår.

Publicerad 2010-04-27 21:02:48 i Allmänt,

Kvar blev två små  stubbestumpar  på två gräsmattor, sen efter någon timme var även stubbarna borta, kvar i gräset fanns rör som fick platta metall-lock.

Vi i förorten kan ju trampa snett och snubbla ner i rör eller gropar.
Man har väl sett Alice i Underlandet.
Nu har jag jobbat och varit vaken hela dagen.
Kroppen vill sova klockan ett men det får man inte på mitt jobb. I alla fall så får man inte sova ostört.
Där ska man vara vaken hela dagen och dessutom kunna svara på frågor, prestera lite undervisning och umgås med lite barn.
En bra dag.
.
.
.


Hemma dök tvenne unga män upp och funderade över hur man blir tantig.
- Man blir rädd för ny teknik, sa J 1.
- Man permanentar håret, sa J 2.
- Man kan vara tantig när man är 20, sa J 1.
- När man sitter och stickar, sa J 1.
- När man dukar dagen innan man ska ha gäster, sa J 2.
- När man inte kryddar maten, sa J 2.
Själv tycker jag tantgränsen går vid rökfärgat glasbord med guldben, feta guldsmycken, illasinnat skitsnack bakom medmänniskors rygg och
när man lagar mat utan salt och kryddor.

Hoppsan det har blivit vår i skogen.

Publicerad 2010-04-25 13:11:06 i Allmänt,

Inte illa.
Man kan gå skogsstigar utan att halka på gammal is, man möter inga arga skidåkare, man
ser öppet vatten på sjön. Isen är helborta.
Sothöns tutade och höll på med nåt parningsspektakel i vassen.
Två sädesärlor vippade fram på bryggan.
En citronfjäril svischade förbi och sen kom en påfågelsöga och ville dricka kaffe ur L´s mugg.
På varje brygga står en tyst man med kastspö och är tyst och stilla.
Folk man möter hälsar artigt, som om vi vore i ett annat land.
Vad som fattas nu är en älv och juni månad.
Fattas bara lite, hörni, sen är det sommar.
Jag som varit i Italien och sen två veckor i sjuk- soffan hade faktiskt ingen aning!

Klagoträsket.

Publicerad 2010-04-23 18:41:45 i Argblogg,

Efter stroken var jag dålig på att läsa, det har jag ju skrivit om förut.
Själva läsandet gick rätt bra men jag mindes ju inte vad det var jag läste.
Jobbigt att få ihop handling och svårt att få till nöjeskänslan. Det var inte roligt.

Men det här gick att träna upp rätt ordentligt.
Idag läser jag lite bättre, det är ganska avkopplande, men jag glömmer väldigt lätt handling och personer.
Då måste varje lästillfälle fräscha upp minnet en stund först och det kostar en del energi.
Det flyter liksom inte på som förr.

Boken kommer heter bibliotekets service till folk som har behov av ljudböcker.
Då jag blev medlem där fick jag automatiskt längre lånetid av vanliga böcker och dessutom informerade biblotekets system om jag lånade en bok jag haft förut.
Det var bra eftersom jag inte kom ihåg själv.
Frid och fröjd i flera år.
Ibland lånade jag ljudbok och ibland vanlig bok.

Men nu när jag jobbar lånar jag ibland facklittaratur och ibland barnböcker.
Då har jag halkat ur Boken kommer-systemet.
Man får inte låna om en seriebok om Rocky tre gånger, vilket jag behöver, med min lästakt.
Plötsligt är lånetiden kortare och det kostar böter varje gång jag glömmer.
I lånedisken får jag diskutera regler för omlån varje gång.
Jag blir sur förstås.

Precis om när färdtjänsten bestämmer att jag kan åka kommunalt så bra blir det nya jobbiga krav.
Nu har lånesystemet bestämt att jag är en vanlig läsare.

Nackdelen med att bli bättre efter lång funktionsnedsättning är att man måste konfronteras med regler och krav igen.
Det blir nödvändigt att hävda rättigheter, förhandla och bevisa för att få fortsatt stöd i de former man behöver.
Jag är så trött på att fläka ut svagheter inför alla dessa regelkramare.

Arg.

Nr två - bekännelseinlägg.

Publicerad 2010-04-23 18:26:27 i stroke,

Ja ja ja.
Det FINNS mat som smakar en aning då. Sushi gör det.


Utanför soffan är det svårt att bete sig korrekt.
Man måste stå upprät, exempelvis.
Man får ha benen neråt och skallen uppåt.
Man ska vara i kö ganska mycket när man shoppar eller äter.
Det är tråkigt.
Om man var tidsforskare skulle det vara intressant att mäta hur många timmar människor
tillbringar i kö.
Det blir många.

Men nu är vi inte tidsforskare utan vanliga lydiga konsumenter. Kanske tur det.

Det var många intryck där bland butikerna och det bladdrade till i skallen så jag fick
gå hem o blunda efter ett par timmar.

Bekännelseinlägg.

Publicerad 2010-04-23 11:58:23 i Allmänt,

OK:
Nu har jag börjat häva mig upp till de friska människornas nivå igen.
Om det nu var dunderinfektion till följd av influensa, som jag tror eller
nåt annat, som doktorn tror,
kvittar numera.
Jag kan ana smaken av kaffe. Det är det enda som betyder något.

Det finns folk i världen som inte har något luktsinne kvar och dem är det synd om, bestämmer jag nu.
Tänk er att försöka njuta av en latte; smakar beskt och sött, bara.
Glass; smakar fett och sött bara. Äckligt.

Leverpstej; smakar salt, sött och fett. Intressant konsistens, i o f sig.
Mjukt bröd; smakar sött och grovt, en aning salt. Jag gillar inte sötat matbröd och de smyger ner socker och sirap i alla bröd du kan tänka ut, jag lovar.

Räkor; salta, gummikonsistens. Kul att tugga på EN gång.

Ost; salt och fett och faktiskt lite sött.

Kalles kaviar; sött och salt och surt. Inte kul.

Rött te utan mjölk o socker, smakar ingenting.

Pasta; jobbig konsistens utan smak, bara aningen salt.

Saltgodis
(blev desperat igår) ; salt, sött och surt. Våldsamma blandingar. Det vill jag inte uppleva igen.

Roligast är att tugga på nötter. Låter kul, känns knastrigt och smakar söt-beskt.

Något annat som faktiskt fingerar är kvisttomat från Holland med lite örtsalt på. Där har man smakerna i fin avvägning; sött, beskt, salt och surt i en fin syntes.
Grapefrukt är också favoriten; beskt, surt och sött i rätt proportioner. Roligt att gräva ur den och sörpla juicen.

Idag ska jag prova sushi men befarar att det blir tuggandet och wasabin som ger upplevelsen. Kanske också sällskapet; en bebis och en kollega, ute på lokal.
Jag som är van vid soffan och knappt vet hur man för sig utanför den längre. Ut i vida världen med mig.




Det finns för mycket. Vem vet mest?

Publicerad 2010-04-18 14:07:06 i Allmänt,

När jag var kåldolme orkade jag nästan bara se Vem vet mest? frågesportprogrammet i svt.
Frågor med text, så man hann förstå frågan.
Svar i ett ord.
Samma samma hela tiden.
Nya ansikten, givetvis, men de måste inte skiljas åt och kopplas till roller i en story.
Det handlar bara om att vara den som vet mest.
.
.
Jag fascineras av skillnaden i frågornas svårighetsgrad.
Ibland svårt och komplicerat,
man återkallas till högstadietiden för att minnas historiska slag
i Turkiet.
Eller lätt.
Vem spelade den infiltrerande polisen i filmen Donnie Brasco?
.
.
Vet inte du?
Johnny Depp förstås. (Al Pachino var maffioson som skulle avslöjas).
.
.
Jag vet med säkerhet att jag inte har en chans att vinna ett sånt där program.
Jag kan bara svara på frågor om mig själv och då vet jag i alla fall inte säkert, riktigt.

Nytt från Gnällträsk.

Publicerad 2010-04-18 13:25:57 i Nytt från Gnällträsk,

Det är bara när man har tråkigt som det plötsligt inte finns någonting att göra.
Eller hur?
Bara då bleknar alla uppgifter man borde göra bort och blir meningslösa.
Annars, när man inte hinner med dem är de ju källa till dåligt samvete för att de bara skjuts undan och prioriteras bort.
- En dag, när jag har tid...tänker man.
Den dagen tiden blir över vill man inte.
Då vill man att något ANNAT OSPECIFIERAT ska hända.
Som en hoppsan hejsan nyupptäckt ådra man haft alltid hoppar upp och visar en ett nytt intresse. En ny ork. Ett nytt engagemang.
Men gör det det?
Nej.
Man gråmulsurar och benen blir tröga och ovilliga, idéer får man inga.
Det blir fult omkring en.
Man tillför inte världen ett skit den dagen.
Den dagen pryder inte sin plats i raden av dagar.
Den dagen är precis NU.
Hej från Gnällträsk.

Om man haft stroke för länge sen...

Publicerad 2010-04-17 14:37:08 i stroke,

...är man ändå en strokare.
Det märks när man åker på resa.
Alla nya intryck gör en trött.
Nu blev jag ju sjuk efter Toscanaresan men hade säkert ändå varit ganska utpumpad
fortfarande en vecka efter landning.
Det var vad jag hade att säga idag.
Skärp er och skriv kommentarer.
(Alltså, ett förtydligande: alla strokare har inte drabbats av kognitiva nedsättningar men många har det)

Återkomsten2

Publicerad 2010-04-16 21:45:11 i Allmänt,

Det är som att vara nyfödd
när man lämnat kåldolmelivet i soffan efter en vecka. (Influensa)
.
Världen är luftig, svajig,
dignar av saker som borde kastas bort.
.
Inte bara i kylskåpet, då, i ALLA lådor och ALLA hyllor i ALLA rum finns det något eller mycket som absolut ska ut genast.
.
Dessutom måste jag skura med minst klorin, eftersom jag inte känner doft av något och därmed litar på inget.
.
Krafterna räcker i en liten timme, sen
blir det kåldolme igen.
.
Men då är det en leende kåldolme som förnöjt funderar
över de växande högarna av bortsorterade saker
vid ytterdörren.
.
Veckan efter påsklovet fick jag inte jobba, alltså.
Grämelsen över detta försvann
när askmolnet stängde av luftrummet.
Perspektiv.
(Det finns fler som inte får som de vill just nu)

Utmattningssymptom i ryggen

Publicerad 2010-04-09 19:30:11 i stroke,

Det var nog en resväska som tog livet ur min rygg. Fått Alvedon av omtänksam son. Toscana var ett bra ställe, men vi hann ju inte med alla hörn precis. Köpte inget vin. Ingen toscatårta. Blev trött. Folk pratar och myllrar och är så många på samma ställe samtidigt. Grazie - prego!

Världen sedd från soffans horisont

Publicerad 2010-04-04 20:10:59 i Allmänt,

Vet inte om det är normalt -
soffans armstöd är det enda som begränsar min utsikt.
Nu har jag sett i TV hur hemsk Berlusconi är där i Italien med sin makt över TV-mediet.
Man blir rädd.
Filmen heter Videocracy.
80% av italienarna får sin information från TV, sa filmen.
Scary.
Nu åker jag till Pisa.
Får ett annat perspektiv.
Jag är väldigt orolig för tre saker:
1. Tänk om de knuffas och trängs.
2. Tänk om vi måste se TV.
3. Tänk om de pratar högt och låter arga.
Det blir ett bildreportage efteråt
om jag törs.
Scary Berlusconi.

Ja, långfredagen gick åt till att vara död, nästan...

Publicerad 2010-04-03 11:03:59 i stroke,

...som alla fredagar gör efter fyra dagars intensiv strävan tillbaka in i Arbetslivet.
Min hjärna jobbade knappt, och gjorde den det så blev det baklänges.

Vad var det nu jag skulle göra här?
Det var frågan där framför kylskåpet när jag hittade mig själv där för nionde gången samma timme.
Det var matlagning.
Det krävdes massor av ingredienser i den där vegetariska pajen;
ost, mjöl, purjolök,
planering,
strukturering,
svartpeppar,
beräkning av tid,
bortplockning av påsar till rätt hylla.

Äh, det blev nog bra.
Luktar gott.


Efter den döda fredagen kunde man idag tillåta sig
en aning kultur.

Hittade Jonas Gardells TV-program om Åh, Herre Gud i svt.play.
Det där gillar jag, blandning av fakta, roligt, musik, personligt och underliga filmsekvenser ur
osannolikt ofilmiska miljöer,
till synes helt
o-tillrättalagt för teve.

Kan man filma hemma på vinden när man rotar i mammas gamla flyttkartonger?

Obviously.

Nu till dammsugningen - det tråkigaste. Borde ha gjorts igår på den tråkigaste dagen.








Ha en Glad påsk! ni som redan klarat av dammet.









Marinblått är fulaste färgen.

Publicerad 2010-04-01 22:16:26 i Allmänt,

Här kommer 1 aprils klagolista:
  1. Marinblått är den fulaste färgen. Ha aldrig marinblå kläder.
  2. Man får inte åka buss till jobbet om man glömt tanka på SL-kortet. Det piper fyra sura gånger och man måste kliva av bussen igen. (När man hade färdtjänst fick man nytt kort varannat år.)
  3. Nyheterna i SVT hade inga roliga aprilskämt. Jag gick inte på något alls.
  4. Barn i 6-9-årsåldern gör väldigt många konstiga aprilskämt.
  5. Ösregn när jag var ute på rast vid en bäck fylld av barn som ville bli blöta. Sista isen brast, hoppades sönder.
  6. Svenskarna äter mest socker av alla människor på jorden. Och jag äter mest socker av alla svenskar på jorden.
  7. Jobbet bjöd på godis i stora påskägg.
  8. Påskveckan ska inte vara arbetsvecka i en skola.
  9. Påsken borde anpassas till när lärarna har sitt påsklov.
  10. Om man skriver en bra blogg ska man uppdatera varje dag.
  11. Om man skriver tråkig blogg behöver man inte uppdatera alls.
  12. Ingen har hört av sig om filmrättigheter på min diktsamling. Jag surar surt.
  13. Grannen längst ner röker inne i trapphuset och röken sugs in i hallen. Äckligt.
  14. Rökning är lika fult som marinblå färg.
.
.
.
Ha en humoristisk 1:a april, ni som vill.
.
.
.
Hej från Gnällträsk.

Om

Min profilbild

stroke

Jag hade STROKE år 2000. Har lite dolda funktionsnedsättningar kvar. Jobbar deltid som special / tal-pedagog. Jag visar inga DAGENS OUTFIT eller produktplaceringar. Kommentera gärna. Köp ingenting. Bloggen är ekologisk. Energin den drivs med kommer från Luleälven.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela