stroke

Bloggen startade i november 2005. Livet efter en stroke i yngre ålder: Jag var 42 år gammal, det är fjorton år sedan. Numera är jag tillbaka i jobb på deltid. Tränar på att ordna livet med hjärntrötthet så att det fungerar tillräckligt bra. God enough. Vis av upplevelserna av att få "dolda nedsättningar" och lära sig hantera dem och träna bort en del skriver jag här. Från början skrev jag på uppdrag av strokeföreningen i Stockholm.

Bilder från verkligheten

Publicerad 2009-10-30 19:51:12 i Nytt från Gnällträsk,

  Pendeltåget.

  Dimma över damm.

  Fulaste kulverten i förorten. Detta är vad man möter när man reser hit med kommunala kommunikationsmedel. Varje gång - lika irriterande fult. Vilket dåligt välkomnande av besökare och infödingar. Skäms.

I kväll är det en trött och dessutom övertrött människa som sitter här och skriver av sig ska jag säga. Veckan har varit för späckad av jobb och mässa och möten. Idag tog jag hand om en ny grupp i strokeföreningen. Trevlig men hur ska då JAG orka? Tröttheten ger ilska så var glada att ni inte är här.

Nu måste det hända något roligt.

Trevlig allhelgonahelg från Gnällträsk. (I Gnällträsk finns ingen Halloween, minsann)

PS. I kväll syns 90% av månen.

Anhöriga till stroke-personer.

Publicerad 2009-10-30 17:58:30 i stroke,

Idag var jag i Nynäshamn och igångsatte vår nya anhöriggrupp i Strokeföreningen.
Eftersom jag lovat på ett papper att ingenting säga utanför gruppen kan jag inte berätta här.

Men.

Anhöriga drar ett tungt lass när någon fått stroke.
De känner sig ofta lämnade utanför uppföljning och stöd.
De gör ett enormt jobb för sina stroke-anhöriga.
Vilka fantastiska insatser folk gör.
Det måste jag ju få säga ändå, för vi vet det ju allihop redan.

Mina anhöriga var självklart inte oberörda den dagen jag fick stroke.
Idag, efter nio år kan jag få höra hur tungt det var, särskilt för den yngste sonen som var 13 år då.
Han har fått bli vuxen snabbt och ingen i vården frågade honom hur han hade det.
Idag är det lugnt men han håller försiktigt koll, det gör han, trots att han har flyttat hemifrån för länge sen.

Hans tandborste bor kvar här hemma, lite för säkerhets skull, tror jag.

Ska man se filmer dubbade?

Publicerad 2009-10-29 17:40:43 i stroke,


Idag har jag varit med ett barn  till logoped på Rosenlunds sjuhus och bevittnat språktest i en avsevärd mängd.
Logopeden var bra på att prata med en mellanstadieelev och förklarade bra.
Jag fick se testresultat och tog det som ett rent studiebesök.
Mycket intressant.
Vi firade med hämtpizza från Deniz på hörnet här och av hans två barnpizzor orkade vi sätta i oss en halva var!

Vi såg Bolt, en Pixarfilm om flickan Penny, hunden Bolt och katten och hamstern.
Men jag somnar alltid när de är dubbade, filmerna.
Nu måste jag se om den med orginalljudet där Travolta är Bolts röst och Miley Cyrus (Hanna Montana) gör Pennys.
Det blir rätt, då kan jag vara vaken kanske?

Vi lärde oss om homofoner och homonymer.

Homofoner:

Elva och älva - låter lika, stavas olika och betyder olika saker.
Hjul - jul.
Gäst - jäst.


Homonymer:

Spark - spark - låter lika men betyder olika trots att de stavas lika.
Blad - blad.
Kall - kall.
Tia - TIA.

(TIA är en tillfällig propp som hjärnan gör sig kvitt inom ett dygn, men som ger tydliga symptom på bortfall och den ska tas på största möjliga allvar.
Den kan vara en förvarning om en kommande stroke.)

Skolforum på Älvsjömässan

Publicerad 2009-10-28 20:42:40 i stroke,

Oh...mycket rörigt och ljudligt och trevligt. Det är första gången jag varit där sedan nio strokeår!
Det gick galant.
Det gällde att stänga av och låta bli att titta på saker och folk och bara foka på det som var viktigt. Mycket träning på det får man i en skola och resultatet visade sig vara gott. Klarar man en mässa så klarar man allt möjligt.
Det fanns mycket läromedel, det mesta av Sitt-och-fyll-i-modellen, men ändå fina och bra tänkta.
Några skolor ställde ut och kassarna var flera kilo tunga av alla kataloger på hemvägen.

Kändisar? Ja, vi såg vår ordförande i facket på en scen. Vad de sa orkade man inte höra för det fanns för mycket ljud från alla olika håll på samma ställe.
Roligaste montern?
Det var väl där man fick ett hjärta av plast med en röd vätska i av www.lararesyrkesetik.se. Det hjärtat ska värma min hand när jag trycker på det. Fint, eller hur? Lärarförbundet och Lärarnas riksförbund stod för det.

Hemma igen efteråt gick det åt en del tid till sömn förstås, det visste jag ju innan redan.
När vi gick runt bland montrarna förstod jag att det finns folk som reser hit och faktiskt bor nånstans i flera dygn bara för att gå på den där mässan! Det finns många seminarier som är intressanta och mycket program om man lyckas kombinera ihop ett schema som går att följa. Men stanna flera dagar? Inte jag.

Nu är DET gjort.

Mot nästa mål! Vad ska nu bevisas?

TRE strokare på samma vecka!

Publicerad 2009-10-27 21:08:03 i stroke,

Nu var vi på en middagsbjudning hos en kvinna som samma eftermiddag släppts ut från sjukhuset redan efter en vecka. Hon har haft en stroke.
Hon skuttade runt då och då bland alla gästerna och verkade precis som förr fast åtskilligt mera sprudlande numera.
Vi hade en annan dam vid vårt bord som också varit inne för en stroke då hon förlorade hörseln på höger öra. Det var också för en vecka sedan. När hon gick runt i huset höll hon sig i väggarna för balansen var skadad.
Men hon satt med och åt och pratade och verkade pigg.

Min ena granne, också det en kvinna närmare 60 år, hade sin stroke och kom hem efter bara tre dygn. Hennes sömn har blivit förstörd, hon kan inte sova varken natt eller dag, säger hon. Men hon ser också helt oskadad ut.

Vi satt häpna och undrade vad det är för behandling de har uppfunnit som gör att folk klarar sig så lindrigt precis den här veckan? Varför  så många kvinnor just nu?
Är det en slump eller något annat?

Vad har vi två strokeveteraner gjort för fel som hållit på i sju - nio år för att bli så pass hyfsat återställda som vi är idag?
Haft fel attityd?
Nej, inte vi.

Något har hänt.


Ännu en ung strokare. Stroke - en arbetsskada?

Publicerad 2009-10-23 10:26:32 i Unga strokare,

Annika skrev en kommentar:

Hej!Fick en subarachnoidal blödning i skidbacken 16 April i år och är 52 år.Arbetar i hemtjänsten har varit hemma i 6 månader och har nu börjat arbetsträna vilket går sådär. I går blev jag uppringd av mitt fack som undrade om jag hade anmält min blödning som arbetsskada vilket jag inte gjort men det tyckte hon att jag skulle göra . Undrar nu om det finns någon här som gjort det ? Skriv gärna till mig annikak_48@hotmail.com 

Jag kontaktar alltid dem som vill ha kontakt med andra och försöker ordna att mejladresser förmedlas.

Frågan om att anmäla stroke som arbetsskada är mycket intressant.
Jag jobbade också som kommunanställd när jag fick min stroke och jag fick den på arbetstid.
När jag lämnat anmälan fick jag INGEN respons från arbetsgivaren eller facket så jag vet inte vart den tog vägen.


Har någon fått anmälan om stroke som arbetsskada godkänd???
Hör av er.


Maria

Mörker och ljus, bara.

Publicerad 2009-10-21 21:03:03 i stroke,

Vad är det som gör att vi orkar igenom åtta månaders mörker på raken?
I natt om åtta månader är det ungefär midsommarnatt. Kortaste natten på året. I norr är det då ljust hela natten över älven och hackspettarna lever om där uppe bland de nyutslagna löven. Skvattram blommar och det doftar eld från bastuarna omkring.
Trösterikt.

Eller så blir det inte så, det har ju stroken lärt mig.
Plötsligt kan livet ha tvärvänt bara över en natt om man har otur.
När jag är extra lättskrämd brukar jag tänka så.

Man ska inte gå runt och vara rädd.
Man kan i stället gå runt och vara fylld av förundran.
I ljuset av sådana  "eller-inte"-tankar får livet just nu ett stänk av guld.

Månen syns idag till 14% och är på väg tillbaka från sitt månmörker. Den 2 november är det fullmåne igen.
Håll ut. Saker ändras även om det går sakta.
Processer tar tid, man måste låta dem ta tid, var vi överens om, G och jag, när vi stod där mitt i gatan och pratade länge.

All förändring kostar energi.
Mörkret slukar energi.
Målet är en stunds vila i solen i slutet av juni. Exakt så.

Och om två månader är det midvintersolstånd och nätterna börjar bli kortare. Tills dess tänker jag vara trött och gnällig.

Mat igen. För snabbt tempo igen.

Publicerad 2009-10-19 21:50:55 i stroke,

Katten vill äta Mums-Mums men bara det vita. Han vill bli matad med den dessutom. Det är kladdigt och sött och chokladen tappar han i soffan. Vad kan man göra?
Han har varit vänlig i flera dagar nu, jag tror han mår bra av kattmaten för seniorkatter som jag köpte.
Om nätterna får han springinspiration och galopperar runt så mattorna krullar ihop sig. Han är ändå 13 år, mannen katten.

I morgon vill han ha sushi säger han. Eller grillat.

Som strokare passar jag inte i en skola, har jag ju sagt.
Det går fort. Allting händer på flera håll samtidigt. Lärare har ingen tid att ta en sak i taget.
I kopieringsrummet idag blev det kortis i min skalle: två lärare stod och resonerade lugnt och tog glatt emot en kopierad artikel jag hade om tecken som stöd vid inlärning (baseras på tecken från de dövas språk). En tredje lärare kom indammande och tryckte på knappar på kopiatoprn så mina papper stressade ut.
- Vilken tur att jag kom här och tryckte på rätt knappar förkunnade hon högljutt och glatt.
- Jag ska går hem om tre minuter och nu orkar jag inte mer, svarade jag. Tog mina papper och vek ihop datorn i mitt rum och släckte och gick.

Det tog flera timmar att varva ner.

Men jag trivs, har jag ju sagt.
Mitt tempo är det tempo som barnen behöver, har jag ju sagt.

 Dammen i morse. Inget hade blivit förstört.


Fyra månader senare ... (- och lite om kungliga matönskningar)

Publicerad 2009-10-18 14:30:14 i Allmänt,

...står plötsligt ett höghus på den gröna innergården mellan trevåningshusen.
Jag har inte varit förbi sedan i början av juni.
Ett högt höghus med balkonger på hörnen. Säkerligen gör de såna där öppna balkongräcken med glasfronter så man kan se allt folk gör när de är där på sina balkonger. Det blir underhållning för de stackrarna som blev av med kvällssol, himmel och skogsutsikt. De får något att hålla reda på, som att ha en egen reality-såpa utanför köksfönrtret.
- Jasså, de två unga männen på fjärde våningen ska ha kräftskiva i kväll. Hoppas de inte kör musiken för högt hela natten.
- Hon som alltid går halvnaken och vattnar blommorna i balkonglådan verkar ha gått ner i vikt, ser du det?
- Igår var den lilla ungen som skriker om nätterna nära att klättra upp på bordet och ramla över räcket...
- Prästen som brukar sitta med laptoppen på balkongen hade en annan man hemma hela helgen, har du sett hennes egen på länge?
- Undrar varför det där unga paret på tvåan aldrig plockar bort flyttkartongerna från balkongen och inte heller har hängt upp några gardiner, trots att de redan bott i fyra månader...


Sådär kan de hålla på och bry sig.
Nu har det kommit en ny era i deras liv, vill jag påstå.

Opp-stekt-palten dagen efter är alltid godare än den nykokta. Det är synd om kungen som antagligen plir bjuden på pitepalt när han besöker Norrbotten och aldrig får smaka den uppstekt. Jag tycker självfallet att det är lika synd om drottningen i samma situation. Antagligen utfodras de med öländska kroppkakor där på Öland om somrarna och jag har aldrig hört om uppstekta kroppkakor, har ni?
Tror ni kungahuset får önskeveckor i matsalen som eleverna på skolan får?
På skolans önskemeny finns alltid

hamburgare
pizza
kebab
krov och bröd
chicky bits (friterade hårda kycklingbitar med sötsur sås)

I min önskevecka finns:

Sushi
pitepalt, uppstekt dagen efter
cheesecake
surströmming
sillmacka

Har ni önskeveckor?

Kungahuset som lever med hjortstekar och renfileer och bäckforellöring och hjortronspegel med ekologiska hasselnötsbiskvier upp i halsen vareviga dag kanske önskar sig

ostmacka och latte
yogurt och knäckemacka med kaviar
korv och bröd
kebab med bröd
nudlar fem för tio kronor
kall hämtpizza

Vad vet vi? Om någon kunglig läser detta så ge oss ett svar!



Ska koka palt.

Publicerad 2009-10-17 13:13:29 i Nytt från Gnällträsk,

Terapisysslor:

1 Koka palt.
2. Baka bröd.
3. Titta på dvd.
4. Glass.
5. Skriva blogg.
6. Läsa bloggar.

Varför behöver jag då terapi denna lördag?
Det är huvudvärk igång igen.
Datorerna krånglar, var och en på sitt vis. Den på jobbet också.
Vi ska göra om badrummet idag. Jag vill inte ha förändringar. De är svåra att överblicka innan. Hatar sånt, men gör det ändå för jag är en duktig flicka. Tant. Kärring.
När jag var mycket sämre efter stroken hade jag ingen framtid. Tiden framåt var bara ett dimmigt ingenting. Tiden bakåt var också ett ingenting när det handlade om den närmaste tiden. Visserligen kunde jag fiska upp minnen av vad som kanske hände i onsdags om jag ansträngde mig väldigt hårt, vilket jag inte orkade.

Nu har jag halvkoll på vad som ska hända den närmaste framtiden men inte riktigt på hur långt det är kvar till olika planerade händelser och åtaganden. Tiden är ganska ogreppbar.

Som om någon annan kan greppa tiden, tänker du! Vilka krav hon ställer på livet.

Ja, ja, jag vet att det går omkring fullt friska och fungerande personer som aldrig haft koll på vad som hände i går och när något ska hända i morgon. Men sån var inte jag. Nu börjar jag lära mig, dels att känna på mig lite omedvetet, dels att kontrollera det hela med hjälp av planering i mobilen. Den smarta, ni vet.

Att vara tidslös ger en känsla av frihet. Att hålla koll är mera ansvarsfullt.
Att helt släppa kollen kan vara ett utslag av lättja hos en människa. Men jag är inte lat. Bara en trött person som vill att tiden ska fungera.

När man ska göra en så omfattande kedja av saker som att göra om sitt badrum blir det svårt. Vad gör man först? Hur? Vem? När börjar man? Alla olika val man samtidigt ska göra...

Hej från Gnällträsk.

Tok-trötta, är ni också det?

Publicerad 2009-10-15 19:31:54 i stroke,

På något magiskt vis lagade tangentbordet sig självt när katten kastade det i golvet.
Utom tangenterna som ramlade bort och några flisor i hörnen.

Min fot har ont så det blir inga bilder från dammen förrän nästa vecka.
Jag börjar oroa mig för att utvecklingen där går överstyr medan jag kurerar foten och tar bussen till jobbet.
Tänk om änderna river bron?
Eller om det skitiga vattnet svämmar över?

Friska luften saknar jag och kommer halvsovande till jobbet på morgnarna. Att huttra vid en busshållplats ger inte energi.

Det är skönt och roligt att jobba sig trött, den känslan hade  jag glömt under mina
sjukskrivna år.
Sömnen blir djupare och problemen får fina små proportioner numera.
Vardagen rullar gosigt fram i sina stränga rutiner.

Sen när jag är ledig fungerar ingenting.
Men det är en annan historia.


Ett konstverk

Publicerad 2009-10-13 22:30:02 i Allmänt,

...nedan. Natalie Sutinen heter konstnären och  mycket fågelfjädrar hade hon i sina bilder och skulpturer.

Katten som numera är sambo här har flera gånger kastat ner tangentbordet i golvet så nu fattas det tangenter ska jag meddela.
Jag kan inte längre skriva alla ord.
Språket måste hållas stramt.
Handfallen försöker jag hantera detta.
Precis som jag handfallen försöker hantera hela tillvaron.



Katten småler och ringer efter sushi fast jag har en annan planering för middagarna här. Han skulle ha burkmat och jag skulle ha stroganoff.
Vad gör man?

Är det det nya svarta?
The new black?
Att handfallen försöka kompensera det ofullkomliga livet?

Dagens besvikelse.

Publicerad 2009-10-10 21:25:03 i Allmänt,

Fotbollen sänds inte i någon av mina teve-kanaler. Jag som ville se.
Varför gör de så här mot mig?

Då blev jag sjuk i halsont.

Dessutom visar min teve Här är ditt liv vilket är ett pinsamt program.
Katten ler i mörkret och han ska få en lyxräka till sin sena middag.
Själv får jag sörpla räkspadet.

Sol och lördag och tokig katt.

Publicerad 2009-10-10 12:19:04 i Allmänt,

Inte hade de sagt att katten måste ha en helt egen låda sushi på fredagskvällarna.
Han tittade förebrående och åt upp alla laxbitarna och själv fick man snällt äta ris och soja.
Det var inte mysigt.
Det kändes inte fräscht att lägga hans ratade kattmatsburksmat på rullarna.
Sen gjorde han illa sig mitt i natten då han försökte hoppa upp på något högt och kom  jamande
och måste sova på armen.
Det är som att ha småbarn igen.
Men han är snygg och stabil, måste jag säga. En man att lita på.
Han lägger inte ens särskilt stor möda på att försöka rymma längre.


 Han är visserligen stor och ståtlig, svart och övertygande, men något fredspris blir det aldrig till honom, som han bär sig åt.

Jisses pannkaka! Försäkringskassan ringde!!!

Publicerad 2009-10-09 12:52:28 i försäkringskassan,

Jag har numera en handläggerska som faktiskt ringde och presenterade sig.
Hon ska ha hand om mitt "fall" tills de omorganiserar nästa gång, sa hon.

Hon informerade om hur min sjukersättning ligger beslutad just nu och lade upp mig som "bevakning" så att hon hör av sig i mars igen nästa år.
Då ska jag ha hunnit känna om jag orkar jobba så mycket som jag gör, tror vi. Vi var överens!
Dessutom tar inte allting slut för mig när nuvarande period med sjukersättning är slut mitt i nästa sommar, som jag har trott.
Det finns möjlighet att söka en period till med tidsbegränsad sjukersättning.

Tackar.
Jag som har trott att jag måste orka jobba heltid alldeles strax. Vilket jag inte kommer att orka ännu. Eller någonsin mer. Man får se.
En hjärnskada eller en hjärnpåverkan trollar man inte bara bort för att någon sätter en tidsgräns.



Är det inte som ett underverk har skett?
Jag vet att ni har det väldigt jobbigt många eftersom de nyligen har uppfunnit regeln att stroke går över om man inte är döende. Det var vad jag trodde, i alla fall.
Vi ska nog kolla in deras regelverk lite. Informera oss på ett sätt som går att tolka när man haft stroke.

Här sitter en strokare och fån-ler mitt i oktober.
Nu är vi överens Försäkringskassan och jag.
Fred på jorden råder i mitt ärende ett halvår till.

Hoppas hon  nu inte bränner ut sig innan, handläggerskan.

Svarte sambon

Publicerad 2009-10-04 21:28:01 i Allmänt,



Ha, nu har vi en sambo igen.
Han är svart och vill äta på krukväxterna.
Tyst smyger han runt hörnet och ser upptagen ut.
Han hade med sig marinerade räkor i en burk.
Det är lyxigare än vår egen mat.
Men han är trygg och stor och vänlig.

 

Harpasiones blogg.

Publicerad 2009-10-04 09:25:52 i Allmänt,

Nu hörde jag radio programmet Kropp och Själ. Det handlade om ovanliga diagnoser.
Harpasione är en tjej/kvinna med ALS som skriver en helt fantastiskt bra blogg. Den ska ni titta på. VARENDA DAG!
Detta är inte ett förslag utan en order.



Här snodde jag en bild från henne. 

  Harpasione ställde i bloggen frågan: Vad tror ni att det här är? Kommentarerna gissade på mycket, bl a att det är ett hjälpmedel eller ett vapen i psykologiskt försvar.
Ni måste bara läsa.



Susanne! TACK för grattiskommentaren!
Det var en fin dag igår.
Grattis tillbaka till din egen grattisdag som kommer i slutet av månaden.


9 år med stroke. Tack för de åren.

Publicerad 2009-10-03 22:07:45 i stroke,

Grattis till mig. För nio år sedan idag fick jag min trippla hjärninfarkt.
De åren skulle jag inte vilja vara utan.
Vi firade med en supergod middag på Fräcka Fredag, krogen på Söder, några bästa vänner och jag.
Det var så gott och så ostressigt och så lugnt och så trevligt. Förrätten hette Oliver av olika ursprung men med samma framtid. Goda.

  I morgon börjar det  tionde året som strokare. Tro mig, de blir bara roligare när man väl kommit över de första åren med chock, sorg och byråkrati-krångel.

HÄR kan du titta om du är intresserad av hur stroken tog sig ut för nio år sedan, det är från 2008 och du får scrolla nästan längst ner på oktobersidan.

Föresatser för nästa år:

1. Sova sova, sova.

2. Hoppas mycket.

3. Gissa mycket.

4. Låta bli att skolka från yogan.

5. Dammsuga några gånger.

6. Andas lugnt och inte tänka så mycket.

7. Lära mig använda nylonstrumpbyxor trots att det känns som att vara ihopvirad med tejp.

8. Starta en undersökning om vem som stal mitt lilla svarta paraply och min bok om Johnny Depp när jag var på semester.




Bra så?

Söte Skavlan i SVT1

Publicerad 2009-10-02 22:00:25 i stroke,



I kväll hade han en amerikansk hjärnforskare som hade en stroke på 90-talet. Hon berättade om hur akutförloppet var och visade runt i en plastmodell av en hjärna. Hon sa också att nu när hon använder höger hjärnhalva mer lever hon i nuet och är euforisk. Det känner jag igen. För henne tog det åtta år att bli frisk. Sa hon. Jill Bolte Taylor heter hon, hjärnforskaren.

Titta lite här på Skavlan med Jill Bolte Taylor.

Hennes bok finns på svenska. (Tack för tipset, Ingwor.)

  Dammen i onsdags.

Om

Min profilbild

stroke

Jag hade STROKE år 2000. Har lite dolda funktionsnedsättningar kvar. Jobbar deltid som special / tal-pedagog. Jag visar inga DAGENS OUTFIT eller produktplaceringar. Kommentera gärna. Köp ingenting. Bloggen är ekologisk. Energin den drivs med kommer från Luleälven.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela