stroke

Bloggen startade i november 2005. Livet efter en stroke i yngre ålder: Jag var 42 år gammal, det är fjorton år sedan. Numera är jag tillbaka i jobb på deltid. Tränar på att ordna livet med hjärntrötthet så att det fungerar tillräckligt bra. God enough. Vis av upplevelserna av att få "dolda nedsättningar" och lära sig hantera dem och träna bort en del skriver jag här. Från början skrev jag på uppdrag av strokeföreningen i Stockholm.

"Bull-mormor söker sambo."

Publicerad 2008-11-30 12:22:05 i stroke,

 

Förra året fick jag ett julkort med en tjock skäggig tomte på.
"Sån här karl ska du skaffa dig!"  Moster S. stod det.

Nästa gång jag pratade med henne i telefon:
- Gå ut på IT och hämta en karl! sa hon. Det är lätt, kusin Ditt och kusin Datt har gjort det.

I brist på Moder får man ta råd av Moster, tänker jag och nu gjorde jag det.
Fick genast ett svar av en tjock vitskäggig tomtetyp.
Men han visade sig vara en gammal bekant som fått en stroke och sitter i rullstol.          Inte så snabb på chatten och kanske inte i verkligheten heller.

1 Hur skulle han kunna rulla upp för mina tre,5 trappor utan hiss?
2 Vad skulle hans fru säga (jag gillade henne på DEN tiden) ?
3 Skulle hans barn få plats hos mig?
4 Vill de flytta till andra sidan stan över huvud taget?

Den där sambon går fet-bort.

Söka heltidsjobb?

Publicerad 2008-11-30 11:53:21 i stroke,

Ha.
Nu gör jag det.
Veckan med heltidsvakna dagar gick inte så väldigt bra. Var tredje dag stupade jag mitt på eftermiddan och måste sova två - tre timmar...
Men.
Jag ska skicka ansökan i syfte av grävande bloggistik:; undersöka graden av ointresse av såna som jag hos min arbetsgivare.
Det ska jag.
Skickar ansökan idag när dottern har läst och responsat på den.

Hur mycket får man utelämna om sin karriär som strokare?
Kan man utelämna den karriären helt?
Man borde kunna det enl. kamrat K som jag pratade med igår. K säger att jag klarar heltid och just det jobbet jag söker.
Å andra sidan; K tycker alltid jag klarar allt jag försöker göra.

(Jag gör ju det om jag tänker efter...?)

Mina sambos har flyttat.

Publicerad 2008-11-29 17:26:04 i Allmänt,

Stackars mig.
- Dig kan man ju inte leva ihop med! sa de och dök in i sina transportburar.

- Du är ju som du är! väste Grassman och Kajsa pep ur sig ett litet mjau!

Sen var de borta. Kattlåda, matskålar och sand gick samma väg.

Vilken tomhet! Ingen som slåss om nätterna. Ingen som klagar på maten och vägrar tycka om. Ingen som rymmer så fort man kommer hem. Inget hallgolv strösslat med kattsand.

Mest kommer jag att sakna en ägande katt-tass på mitt huvud vid teven. Kajsakatten tog ju kommandot över Människan (mig) och Grassman fick inte riktigt vara med. Han fick sova i fåtöljen eller den andra soffan. Ibland klappade jag honom lite i smyg... Han spann.

- Oj en katt som kan andas själv!!! sa Jewel imponerat när han satt med Grassman i knäet en dag. En RIKTIG katt!

Grassman-katten Kajsakatten

(Jewels katt är en perser med för trånga andningsvägar och ganska liten hjärna. En funktionshindrad form av katt, alltså.)

Nu måste jag skaffa mig en annan sambo tror jag. En som sopar efter sig och som inte klagar på maten.
Ska sätta in en annons!

Funktionhinder - ett påhitt?

Publicerad 2008-11-28 17:48:33 i Argblogg,

I mitt jobb finns en del barn som har svårt med tal, språk och kommunikation.
De har svårt att förstå tal de hör, de har svårt att uttrycka sig själva och de har svårt att göra sig förstådda om de kommer i gräl med ett annat barn eller om de ska vara med och leka.
Men nu för tiden ska VARJE barn nå målen i skolan till 100%.
Det innebär att de här barnen behöver EXTRA mycket hjälp att tolka information, att förklara muntligen eller i skrift vad de menar och att samspela me klasskamraterna på ett bra sätt.
Men hjälp till detta finns inte.
Förr fanns ju ibland assistenter och andra människor som ute i verksamheten fanns till med lite extra tid för barnen.
Nu ska läraren anpassa sin undervisning och samarbeta med andra i så stor utsträckning att VARJE barn uppnår full läskunnighet, klarar alla ämnena i skolan och dessutom fungerar smärtfritt med de andra barnen.
Alla som har varit i en skola(och det har vi ju alla!)  vet att det finns lite svårigheter här.

Alla barn passar inte ihop med alla undervisningsstilar.

Alla barn är inte lika snabba. Alla har inte lika stark startmotor.  Alla gör inte färdigt hur lätt som helst.

Alla människor (vuxna och barn) har olika behov av instruktioner och coachning när man lär sig något.
Barn är som vuxna fast yngre, hävdar jag. Se dig om i världen och se skillnaderna på de människor du känner.

Några vuxna har tilldelats afasi i olika former efter stroke. Jag känner flera.
De får hjälpmedel eller assistans för att kunna kommunicera  med omvärlden. (Om de har tur.)

Barnen får det inte i min skovärld. De ska nå målen och vi pedagoger ska anstränga oss mer och anpassa undervisningen bättre bara. Vi ska förstärka barnens starka sidor.
 Sen ska allt bara hända.
GIssa om lärare är bra på att anpassa sin undervisning efter 25 olika personer?

Nej, du har rätt. Vi är inte det.

Vilken underlig upplevelse.

Publicerad 2008-11-28 14:29:22 i Allmänt,

Det var en provföreställning av en pjäs som ska spelas på arbetsplatser. Det skulle handla om kreativitet och effektivitet och flexibilitet på något sätt. Efter föreställningen ska det diskuteras bland cheferna.

Men inte märkte jag att det handlade om något  annat än om en lite dålig text och två skådisar som gjorde sitt bästa av den. Mim-scenen och deras dialog var bäst.
I fiket efter diskuterade publiken med pjäsförfattaren och skådisarna.

Försök att intellektualisera kring "kreativitet och flexibilitet"  utan att kunna göra en konstnärlig gestaltning. Prat, prat. prat.
Men det hela har bara hunnit halvvägs ännu. Kanske det slutar som en BRA teaterföreställning. (Om de byter ut texten i manus ganska mycket och börjar fundera på VAD det skulle handla om).

Jag blir så irri på dessa intellektuella som försöker vara duktiga.

Pepparkaksdeg

Publicerad 2008-11-24 21:56:05 i stroke,

I mitt kylskåp ligger den, ljusbrun och söt, pepparkaksdegen.
Den väntar på att jag inte ska ta en bit av den och smaska på.
I mitt sovrum hänger kläderna till i morgon kväll och väntar på att jag ska välja vilken galge som får den äran...
På sängborden ligger DN och väntar på att jag ska komma och läsa tills jag storknar. Eller tills jag somnar.


Katterna slogs i natt och väntar nu på att natten ska börja så de kan ta position och börja hota varandra igen.

Bloggens födelsedag firades av en majoritet av mina läsare:

 

Nu får ni ha en bra natt utan kattkrig, ni som kan!

Fyller TRE år idag!!! Min blogg alltså!

Publicerad 2008-11-24 07:43:47 i stroke,

"Välkommen till min nya blogg!

Jag heter Maria och hade stroke för fem år sedan. Då var jag lite över 40. Här ska jag berätta hur livet blev och hur det går till att lära sej fungera på nya sätt i liv nr 2."


Så började denna långa inre monolog utan slut för exakt TRE år sedan.
Det var på uppdrag av dåvarande chefen för strokeföreningens kansli i Stockholm.
- Kul, tänkte jag, skriva är roligt och tid har jag ju.

 www.stroke.blogg.se är tårt-texten gjord av glasyr.

Jag ville hjälpa den stackare som drabbats i "unga" år som jag. Och jag ville stötta den personens barn. För jag vet att barnen till en strokeförälder inte har det lätt.

Kanske det blir något för barnen i framtiden.

Tiden har fladdrat förbi.
Det är roligare idag än då. (Jag orkar mer, är snabbare och mycket glad. Kanske har jag lärt mig kompensera bortfallen efter stroken bra?)

Grattis bloggen.



(Måste be rockgruppen Kent om ursäkt för att jag snodde deras textrad "Jag är ensammast i Sverige" i förra inlägget. Jag tyckte jag behövde den till den Dystra Stockholmsversen. Ensammast i Sverige finns på cd:n Tillbaka till samtiden 2007.)

Nu har jag riggat för advent.

Publicerad 2008-11-23 14:16:21 i Allmänt,

 Och strött ut lite snö på hustaken omkring.
Men det ska till en liten ljuv strimma av glöggdoft också.
Och den sedvanliga fejden om vems julskiva som är bäst (sönerna J och J ifrån musikklassåren i högstadiet).

Stockholm knäar i blytungt vatten 
husen klamrar sig fast vid klipporna på Söder
vinden sliter kallt i tegelpannorna
Högalidskyrkans torn slår vårdslöst mot varandra med ängslig klang
Jag är ensammast i Sverige... 

Jaaaaa!!!

Publicerad 2008-11-22 21:35:45 i Allmänt,

Det blev kallt och snö. Jag blir så uppryckt och bara jublar inuti av allt nytt. Och i stan var det julskyltning för fullt och alldeles fruktansvärt mycket folk. Fantastiskt.

Det är lite kul att titta på turisterna som går runt och ser ut att tänka: - Nu är jag i Stockholm, nu är jag i Stockholm... De suger på en cigarett och ser planlösa ut.
Lite uppstajlade men med fel stil på något vis.

Jag stod där och frös på Centralen i väntan på P-tåget och vips dök Norrlandståget upp framför min kalla näsa.

NARVIK stod det på dörrarna.



JA tack! Tänk att få hoppa upp där, hitta sin kupé och sen bara s-l-a-p-p-n-a av...

Sen plocka upp pocketboken, bädda ner sig mellan lakan och
vakna för att gå till bistron och dricka en öl...till en renklämma.
Det finns inte mycket att stressa över på ett Norrlandståg.

Det tar sina timmar bara.

Framme vid slutstationen ska det plötsligt vara mitten av juni och björkarna har just slagit ut!
 Kanske finns det kvar is i brunnen och det är en del pyssel innan pumpen går på som vanligt.
Antagligen har någon hängränna gått sönder under tyngden av snön under vintern.
Det luktar nytt i skogen och löven är ljusgröna.
På älven kajkar intet ont anande knipor kring med ungar och snart kommer skrakarna med sina ulliga barnskockar i långa rader efter sig.
De har glömt att det kommer människor till deras stränder om sommaren.

Vintern är lite respektfullt glömd.

Katt dricker toa-vatten.

Publicerad 2008-11-22 10:33:45 i stroke,

 Inte illa, va?

Lista på dumheter:

1. Folk / katter som inte tycker om maten.
2. Gnäll. (katter , människor)
3. Stora journalistpriset gick till Fredrik Strage för att han inte ville blogga.
4. Alla tonårsflickor som idiotbloggar om "dagens outfit".
5.  Att kräva förändring utan att vilja göra på nytt sätt.
6. Att min fd svägerska ska på samma blueskonsert som jag.
7. SL´s realtids-info:  "Realtidsinformation saknas"

8. Facebook är trassligt att leva i. Vill man veta allt ovidkommande?
9. Min yogi har jullov.
10. Strokemänniskor som avbyter folk och bara pratar om sig själv.
11. Internet skickar aldrig mina dammsugarpåsar. Tio dagar, nu. (katterna skräpar ner)

Bara som påminnelse om att man i VARJE minut lätt kan skrapa ihop minst 12 negativa saker att gnälla över och att det inte kräver någon ansträngning alls.
Vill man bli deprimerad är tekniken att fördubbla antalet negativa saker och ständigt upprepa dem för sig själv och andra.

Tips från en depressions-coach i tiden.

Brukarpanel. Unicum.

Publicerad 2008-11-21 10:00:11 i stroke,

Igår träffades Strokeföreningen, Hjärnkraft och ett företag, Unicum,  som ska utveckla ett system för att företag ska få hjälp av folk med olika funktionshinder att testa sina produkter och tjänster.
Igår handlade det om kognitiva funktionshinder.
Vi blev gruppintervjuade.
Förpackningar som är svåra att öppna var ett exempel.
Bruksanvisningar som är svåra att läsa och fatta var ett annat.
Företag eller myndigheter som har telefonhinder med massor av knapperi och knappera
innan man får tala med en människa
var ett annat exempel. (F-kassan, Telia, F-tjänsten.)

Det gick åt mycket kaffe för att orka igenom tre timmar av halvt ostrukturerat möte.
I skolan har vi aldrig tid till så långa möten och hinner inte vara ostrukturerade.

Om du vill vara med i en brukarpanel och prova tjänster o produkter mejlar du till cecilia.blixo@unicum.se och då berättar du vad du har för hinder.  De betalar arvode, sa de. 


Jaag skaaaaa!

 Trappa för att komma upp till Hjärnkraft.  SL upplyste INTE om att hissen i T-banan i Liljeholmen är avstängd. Det går ersättningsbussar ända upp men det sa SL inte.

Superüberpigg.

Publicerad 2008-11-18 18:11:13 i stroke,

Jo det var så att nu ska jag söka heltidsjobb.
Då måste man vara van vid att vara vaken hela dagarna och endast sova om nätterna.
Igår bestämde jag mig för att jag ska prova en vecka om jag kan vara vaken så mycket.

I skolmiljön är det så rörigt och körigt att man helst somnar redan INNAN man kommer till skolan.
Men duktiga damer gör inte så, därför håller jag mig vaken.

Och man vill ju inte missa de roliga stunderna.
Varje dag händer något mirakel när ett barn gör ett stort framsteg.
Då kan man behöva vara närvarande för att få uppleva det.

När jag var nyinsjuknad i hjärninfarkt då för 8 år sedan orkade jag hålla mig vaken i 45 minuter i taget.
Jag fick ha äggklockan på ringning så att jag skulle fatta att jag var trött och att tiden hade gått.
Sen sov jag lika länge.
Dagarna rusade förbi.
Mycket tid gick till att sova.
Efter en tid kunde jag utöka vakentiden till ett par timmar.
Sen sov jag en eller två gånger om dagen rätt länge.
Det hindrade inte att hjärnan packade ihop i stressiga eller röriga situationer och jag släpade mig fram i halvfart.
Framför kaffe-hyllan i mataffären blev jag stående helt utmattad, för trött för att välja, för trött för att bestämma mig för att gå vidare. TIll slut fick jag bara kasta mig ut ur affären. Inget kaffe blev inhandlat.

Huvudvärk blev det ofta eftersom nacken spändes när jag behövde fokusera på att se och höra, tänka och göra.
Huvudvärk  i tre dygn utan stopp om nätterna. Illamående, jobbig balans och seg hjärna.

Men sen blev det bättre. Bättre och bättre.

Glad dag idag.

Publicerad 2008-11-17 22:14:39 i stroke,

Luft under fötterna.
Solen lyste ju. Snön från igår var borta men det är kallt. Jag älskar kallt!
Valberedningen jag är med i möttes hemma hos mig bland katterna och gjorde en plan. Vi ska tjata in folk i vår styrelse. Vänta bara, vi har just börjat!!!
Jag serverade macka och kaffe och spillde självklart kaffe på dem och papperena. Som vanligt. Alltid.


Kallt är gott, åt vaniljglass med chokladsås som smakar mint. INTE gott, men kallt.

Och jag ska vara med på ett möte för brukare av saker  och tjänster
som behöver anpassas till folk med olika funktionshinder.
DET blir spännande.

Katterna har inte sopat en enda gång ännu.
Fungerar skäms-hörnet på katter?
Eller ska man hota med indragen veckopeng?
Minskad internettid?
Eller ryta?

(I skolan kan man ju alltid skylla barns beteende på "föräldrarnas fel".)
(I skolan ska man förstärka Önskat beteende och ignorera oönskat beteende.)
Katterna struntar i om jag ignorerar sandsprättandet.

Ska jag skylla på "hussarnas fel"?

Språvägsmuseet.

Publicerad 2008-11-16 21:40:14 i stroke,

 Strokarna på Södertörn träffades i Spårvägsmuseet. Man kunde kliva in i en buss från tidiga 60-talet och ett dito "pendeltåg". Roligt för oss gamla människor. Barnbarnet mitt, tio år, hade däremot inte så roligt utom när hon fick "köra" T-bandetåg utan skrikande småsyskon runt hälarna. Genast släppte en 40-årspappa in sin treåriga dotter. - Du kan stå lite bredvid, sa han.
Alltid ska man släppa fram små barn utan att de behöver vänta. Tioåringen hade moget stått och väntat tio minuter på sin barnfria tur. Annars har hon småsyskon att ta hänsyn till.

Så hon ser INTE fram emot att bli medlem i Strokeföreningen, sa hon.

Tanter och gubbar och en massa småbarn. Fast småbarnen var reguljära museibesökare.

Spårvägstrafiken var väldigt vacker i början av 1900-talet.
Fina färger och uttänkta linjer. I en hästspårvagn fanns kamin, sittdynor och renfällar på golvet.
Och Medborgarplatsen hette Södra Bantorget.
Och Slussen var först med tunnelbana.
Museet är handikappvänligt, hiss och toa fungerar.

Kunskaper ur en mycket trött Strokehjärna.

Grünewaldsalen i konserthuset. Uteliggare-man.

Publicerad 2008-11-15 20:23:42 i stroke,

 Det här är väl en skiss inför väggmålningarna inne i salen. Ända upp till taket, mycket vackert i brun-orange färger. Textilierna i ridån i samma toner. Fint.
Instrumentspelande nudisar på varje bild. I taket finns det också.
Vi var ett strokeföreningsgäng som var på soppkonsert under tonsättarveckan i Konserthuset i Stockholm. Rödbetssoppa och modern klassisk musik. Piano, fiol och cello och basklarinett. Två tonsättarmän var där och berättade om sina verk. Det var väldigt roligt. Men alla vi tyckte inte om musiken. Fast jag tror majoriteten gjorde det. Modern musik är ju så modern.
Uteliggaren vid hankappentrén fick slantar av oss och upplyste oss vänligt om att det finns en ramp på konserthustrappan i motsatt hörn av huset. Vi hade tidigare klättrat upp för hela trappan i mörkret med kryckor och obalans. Läskigt. Bara för att  finna att handikappingången öppnade en halvtimme senare nere vid T-baneuppgången. Det var där uteliggaremannen låg.




 - När det är sol sitter jag på trappan borta vid rampen, sa han. - Ha en trevlig kväll! ropade han när vi äntligen fick gå in och åka hissen upp.
Vi tyckte det var kallt och jobbigt att stå en halvtimme. Han stannade kvar vilande på betongplattorna.

Tok-smart mobil!

Publicerad 2008-11-13 18:13:03 i Hjälpmedel,

 Nu har den kommit in i mitt liv, Smarton. Den ska lära mig hålla koll på tillvaron ännu bättre...jag är ju redan rätt bra på det.  Men Joh, sonen, la in Ravels Bolero som ringsignal och man fladdrar upp i taket av den! Det kan man inte ha. Jag BRUKAR ha Staten o kapitalet (Ebba Grön) men måste alltid hinna svara snabbt innan sången hörs på jobbet. Man vill ju inte skämmes! DET är nyttigt för mig. Måste bli snabb.
Bilder ska den ha så man bara knackar lite på bilden så ringer den upp den man ska ringa upp. Synd bara att jag inte har så många snygga vänner.
Den kan tanka in allt jag ska göra i datorn så plingar datorn till när det är dags. Eller tvärtom. Och naturligtvis kan den tala om var jag är (GPS) och vilket väder det är.
VAR jag är kan ju vara bra de dagar man känner sig lite borta i livet. Men Vädret ser man ju genom att titta ut eller gå ut idet. Där undrar jag funktionens poäng.
P har väder i Dominikanska republiken i sin mobil, vilket också är konstigt. Där är det alltid sol och för varmt. det vet man ju. Här är det alltid kallt och regn, det vet ju han om han inte är här utan där...

Nu är det alltså konflikt mellan två livsinställningar:

1. Man ska läsa manualen, säger jag.
2. Man ska inte läsa manualen, säger Joh. Gör man det får man ju inte känna att man vinner när man klarar av det, säger han.
Jag läser manual lite i taget. Han knackar på apparaten och får den att fungera.

För övrigt är jag en lyckad pedagog idag!
En pojke utan R kunde efter ett år klämma fram ett rullande R och det följde tätt på ett T. Stor seger! Guldstjärna. Att säga TRA TRI TRU i en hel vecka blev hans R-läxa förutom det vanliga strösselplockandet med tungspetsen.
Det är gott att gå hos talpedagog. Och gott ska det vara för så fina barn.

Ja, ja, ja, jag ska beställa Don Juan de Marco! Tack för tipset i kommentaren igår. Hos cdon hade jag inte letat.
Och jag lyckades beställa dammsugarpåsar och betala till INternet.
Hur lyckad får man vara på en dag utan att man passerar till nästa level?

Don Juan De Marco...

Publicerad 2008-11-12 18:26:06 i Allmänt,

heter filmen jag försökt få tag i flera år. Slut överallt. De 65-åriga tanterna har väl köpt alla ex.

Om någon vet hur man hittar den blir jag glader. Marlon B och Johnny D var med i den.
Jag är strax en tant i 65-årsåldern.
Filmen var en kalkon, minns jag. Jag vill ha den.

Idag var  det inte så mycket gnällmöte på jobbet. Lättare att leva.

Katterna grälade bara lite i natt. Men jag tror de vill skiljas.
Det brukar väl gå till så att hannen skaffar en vänstring...och sen flyttar han och lämnar allt till frun?
Nu har han svårt att vänstra med nån för det blir bara jag att välja på.
Och inga barn har de.
Frun; Kajsakatten, ligger utspridd på soffryggstödet och lägger ibland tassen egenmäktigt på min skalle när vi ser film.
Har jag blivit hennes människa nu? Eller hennes barn?

Eller är det HON och jag som vänstrar och Grassman som blir övergiven? Vart ska vi flytta iväg i så fall? Kan hon och jag ta in på Kattvärnet tillsammans?

Jag fattar inte det här.

Gnällmöte på jobbet sänkte mig totalt.

Publicerad 2008-11-11 18:27:19 i Argblogg,

Så jävla kul är det inte att ha ett jobb, säger jag bara.
Varje tisdagseftermiddag har vi ett möte där vi gör allt för att göra ALLA deprimerade. Vi vill nämligen ha en masspsykos i arbetsgruppen.
På mig har det full effekt  redan inom en halvtimme. Sen ser jag livet, världen och jobbet i svart. Totalt.
Ingenting vi gör fungerar.
Inga ändrade rutiner är bra.
Jag ska inte tro att jag gör någon nytta alls.

Skulle köpa dammsugarpåsar efteråt åt katterna.
Mitt påsnummer finns inte. Måste beställa på internet.
Internet ville inte ha min kortbetalning.

Katterna får

A Sopa.
B Sluta gå i kattlådan med tassarna neråt.
C. Skaffa avdragsgill tailändsk städerska.

Jag vill att :

1 Johhny Depp ska ringa på dörren och fråga vilken inredningsdetalj han ska laga åt mig. (Chocolat)

2 Älska mig trots att jag är elefantfet, pinsam och hans mamma. (Gilbert Grape.)

3 Eller åtminstone skära halsen av mig och baka paj av mig. (Sweeny Todd)

NU!

Oroa er inte.

Publicerad 2008-11-10 20:03:04 i Allmänt,

 Min brännskadade arm mår hyfsat idag. Skolsyrran satte bandage och gjorde rent innan idag. Kan jag hinna läka så jag får simma på onsdag?
Jag vill ju simma lugnt och meditativt fast långt och atletiskt.

Det finns en framtid för medelålders kvinnor med kulturintresse också. Det finns hopp för en tältsvept kropp... (Tält är den nya klädstilen jag börjat med. Precis när vanliga damer i dagarna slutar med tält och börjar med lila smala kläder. Det ska vara bekvämt och man ska inte synas.) 

Vi gick en snabb sväng i en storm i eftermiddag. Stavarna smattrade mot asfalten. Dunklet gör att man inte vet hur många daggmaskar man klafsar in i med skorna. Äckligt.
Sen åt vi goda pastan och tittade in i internet en stund. När jag kom hem tyckte katterna plötsligt om mig! Det har blivit status att ha  MIG som sin människa bland dem nu.  Vilken ära.

Familjen åt tonfisk idag.

Publicerad 2008-11-09 22:06:30 i Allmänt,

Grassman åt tonfisk på sin byrå. Kajsakatten åt tonfisk på golvet.Jag åt tonfisk på Sushin i kvarteret.

K och jag var och såg Kvinnors hämnd på Stadsteatern. Pjäsen bygger på Lysistrate-historien från 400 f Kr. Men vi tyckte det var för lite hämnd. Mer hämnd behövs för att imponera på oss. Vi blev tvugna att dricka rödvin i pausen för att orka uppskatta andra akten. Förlåt oss, Iwa Bohman och Claire Wikholm. Ni var bäst. Men ändå... Sushin var god.

Stickning, go vänner...

Publicerad 2008-11-08 19:54:04 i Rehabilitering,

http://tummelisagarn.blogspot.com/2008/11/tvling-tvling-tvling.html Här ska ni titta.
Jag ska börja sticka en evighets-stickning.
Bra träning för hjärnan och händerna.
Det blir mycket räkna...
Tyvärr kan jag inte scanna in bilden ur mönstret. Så ni får bara tro mig!

Det finns en tävling om presentkort i Britt-Maries blogg.  http://brittmariel.blogg.se/

Så ni kan tävla om ni vill.

God lördagskväll.

Katten vill äta blommorna mina.

Publicerad 2008-11-08 19:05:51 i Allmänt,



 ...äta upp förra årets fördelsedagsblomma. Jag lyfte varsamt ner honom och ställde blomman på teven: Dit hoppar han ju inte!
Så hoppade han dit och allting svajade på vippen till kattastrof.

(Vore bättre med platteve, då skulle han väl ändå inte???)

Så fick jag ÅRETS födelsedagsblommor här om dagen och vad gör han? Knaprar ogenerat på dem!
Jag övergav idén ocm att ställa dem också på teven.

Eftersom vi har en ny president och världsfreden ska ordna sig så låter jag honom hålla på. Han får halva blommorna och jag får det som blir kvar.
Vi stänger in Kajsakatten i ett sovrum ibland så vi får lite lugn. Hon är så ettrig och ska bestämma för mycket.

(Det måste vara så det är att vara gift? Någon som ska bestämma för mycket? Kan man stänga in dem ibland utan att de tar illa upp?)

Gustav den 2:e Adolf

Publicerad 2008-11-06 22:58:12 i Allmänt,

måste flaggas för varje 6 november.
Det var den dagen 1632 han gick in i dimman i slaget vid Lützen och blev skjuten. 30-åriga kriget var det.
Vissa tror att det var hans egna män som ledsnade på att kriga och sköt honom själva.
Det vore inte underligt. 30 år!

Detta är de enda Kunskaperna jag minns från skolan. Och så Pi, talet 3,14  förståss.

Det var kvalitet på Kunskaperna på min tid. Tänk vilken nytta jag haft av dem.

Dolda funktionshinder måste intygas av annan person...

Publicerad 2008-11-06 09:41:26 i stroke,

... om jag ska bli trodd.
Hur trött är jag på det tror ni?
Väldigt.
Ändå är ju jag en verbal person som har LÄTT att förklara för andra. Mycket pedagogisk.

Min rektor har ska anställa en biträdande rektor och hon ska självklart ha MITT rum i skolan. Jag som bytte för ett halvår sen. För att en biträdande rektor ville ha mitt dåvarande rum.

- Jag vill att specialpedagogerna ska vara ute i klasserna, säger rektorn.

- Jag också, svarar jag. Men jag kan inte orka jobba om jag inte har ett rum där jag kan stänga dörr, ta in enstaka barn ibland för träning, och TÄNKA när jag ska skriva alla åtgärdsprogram och ansökningar som jag hjälper till med att skriva.

Nu måste jag be en personalkonsult komma och förklara för nya rektorn att jag inte ljuger när jag säger att jag inte klarar hur rörig miljö som helst.

När någon kommer med och intygar att jag inte inbillar mig eller ljuger blir jag trodd.
Så är det.

Familjen blev stor!

Publicerad 2008-11-05 19:47:52 i Allmänt,

Nu är vi TRE!!! Vad trångt det blev i soffan. Och i badrummet.
Grassman, den STORA svarta katten är byråchef i hallen. Där uppe ligger han och har överblick. Jag tycker om familjemedlemmar med överblick. Det ids jag ju inte ha själv.
Den lilla vitgråa Kajsakatten ÄGER. Hon ryter åt Grassman. Men hon tar sig inte upp på byrån.

Jag, som ändå var här först, har inte mycket att säga till om.
De tittar förebrående på mig varje gång jag inte ger dem tonfisk.
Jag tror de hatar mig.

Varje gång man kommer hem försöker Grannsman rymma, otacksamt nog. När han kommit ner en våning i trappan tittar han sig tveksamt om kring och stannar upp så jag hinner grabba tag och släpa upp. Tung är han.

En byråchef som längtar efter friheten! Men friheten blir för stor och han låter sig infångas.
Sorgligt, va?

I övrigt är vi mycket glada över vår nya president, säger Grassman, som också är svart.
Jag är mera glad för att ALLA jordens problem nu ska lösa sig.
Kajsa undrar över var tonfisken kommer in i det hela?

I kväll ringde K och sa att jag ska börja gå hemifrån kl 19.50 och styra mot simhallen. Såna vänner uppskattar jag. Som tänker ut det jag inte orkar räkna ut själv.
Jag har packat väskan med badgrejor. En vitgrå Kajsakatt packar just nu ner sig själv där. Hon tänker simma?

Hej från en familj.

Stan var stor och lite otydlig i kanterna.

Publicerad 2008-11-02 22:27:38 i Allmänt,



...i dag igen. Det har kommit en liten kyla som lovar vinter.

Jag har misslyckats med ALLT jag gjort den här helgen.
Känns det som.

Men som avslutning såg jag filmen Twoo Weeks med Sally Fields och den var så sorglig att jag blev glad igen. Den handlar om en mamma som dör i cancer och de fyra vuxna barnen som finns i huset under de två sista veckorna. 
Bra film med passande alla helgonahelgs-tema.


 Det finns så här små bananer. Den här var med i simhallen som tröst efter ansträngningen. Min hand är en liten hand, inte en jättelabb.

Nu tycks den här bloggen kunna hämta in bilder igen. Så nu ska jag inte byta bloggställe längre.

I morgon ger vi oss på en ny motspänstig arbetsvecka. Med hårda nypor och sträng blick. Eller hur?

Alla hegons dag blev fiasko.

Publicerad 2008-11-02 11:54:04 i stroke,

Ingen minneslundsresa. Ingen moster kom för att följa med.
Hur besviken får man bli?
Ett strejkande knä satte krokben för det projektet. Visseligen får man förlåta äldre personers krämpor, självklart, men ...?

I morgon ska jag hjälpa en stroke-vän starta blogg.

Ställ er i kö, ni strokepersoner.

Trasig blogg?

Publicerad 2008-11-02 11:53:50 i stroke,

Funderar på att byta bloggställe.
Här är det trasigt igen. Det går inte att ladda bild.

Återkommer.

Om

Min profilbild

stroke

Jag hade STROKE år 2000. Har lite dolda funktionsnedsättningar kvar. Jobbar deltid som special / tal-pedagog. Jag visar inga DAGENS OUTFIT eller produktplaceringar. Kommentera gärna. Köp ingenting. Bloggen är ekologisk. Energin den drivs med kommer från Luleälven.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela