stroke

Bloggen startade i november 2005. Livet efter en stroke i yngre ålder: Jag var 42 år gammal, det är fjorton år sedan. Numera är jag tillbaka i jobb på deltid. Tränar på att ordna livet med hjärntrötthet så att det fungerar tillräckligt bra. God enough. Vis av upplevelserna av att få "dolda nedsättningar" och lära sig hantera dem och träna bort en del skriver jag här. Från början skrev jag på uppdrag av strokeföreningen i Stockholm.

Anders var på jobbet...

Publicerad 2010-11-30 17:43:48 i Allmänt,

...och vikarierade.
 - Om Anders braskar så ska julen slaska, sa han och log brett.
Han såg verkligen braskig ut.
Det lyste is och kyla om honom
som en annan Kung Vinter från Elsa Beskowlandet.
Man väntade sig möta en kotteklädd ormdräpare i korridorerna.

Julen ska alltså bli slaskig och jag lovar att inte gå ut ur min hattstuga på hela jullovet i så fall.
Tack, Anders.
Tack för det bidraget till god hälsa och återhämtning.

Farbror Rimfrost och Olle.




Kompetenslistan är klar:

Publicerad 2010-11-29 20:54:10 i Allmänt,

1. Jag kunde shoppa kläder i en mycket blommig designaffär.
Jag är en kompetent konsument.
Jag gör samhällsnytta, håller samhällshjulen igång,
snart bygger jag en motorvägtunnel och startar ett globalt
vägtunnelbyggarföretag. Att bygga infrastruktur är som ni vet lösningen på allt.
Framtiden är igång!

2. Jag kan gå ute på osandade gator och oramla och
ogöra illa en armbåge, det har lyckats i flera dagar.

3.  Jag har hittat ännu en blogg som går att läsa: inte ett enda Outfit-prat där inte,
ingen fjosrtisblondin, inget smink . Karma-bitchen.

4.  Jag kunde göra en hyfsad ostpaj utan att bränna mig i ugnen.

5.  Jag kan ladda ner appar i mobben och damerna i fikarummet på
jobbet undrade desperat:
- Men hur kommer det IN i mobilen???
Herrarna i soffan skrattade muntert.

6.  Jag kan sova i fyra timmar en ledig måndageftermiddag utan att skämmas.


Inlägg om ett inlägg

Publicerad 2010-11-27 10:13:34 i Allmänt,

 Det är för mycket människor.
Vi krälar på jorden som myror på en sockerbit,
                                                                            ändå är det så
                                                                tomt.

Ur Bob Hanssons blogg idag.



Tack, Bob.



Hm...men jag ska åka o shoppa med en väninna, fika ska vi göra, trängas med damer ska vi göra, det blir utförsäljning.
Jag är nervös; jag är en DÅLIG konsument för jag ger alltid upp innan  jag lyckas bestämma mig för att göra ett val och fatta ett beslut.

Vill ni hålla tummarna idag, läsekretsen?































































Vill bara slå rätt hårt omkring mig

Publicerad 2010-11-27 00:49:49 i Allmänt,

...i pendeltåget som går från Södra station.
Det är sent förstås.
Många osaliga traskar omkring pa den kalla perrongen.
Ljusskyltarna har svartnat.
Högtalarinformationen hinner jag inte höra.

Vad händer?

Det är trängsel i tåget när det äntligen taxar in på stationen.
En resväska tränger ut mitt stående i gången
folk irriterar sig
prasslar strängt med tjockjackorna och smäller med klackarna.

Man frå inte stå fel i ett överfyllt pendeltåg.
Man får inte prata högt i mobilen (min regel)
man får inte ta ögonkontakt med motresenarerna.

Håll psykiskt avstånd om du måste trängas.
Var inte en person.

Vill slå hårt åt höger och vänster
på de som fyller luftrummet med sina välskräddade andedräkter.
Vill se dem falla ihop som käglor.

Vill ha luft.

RETROSPEKTIVITET- fem år med en blogg.

Publicerad 2010-11-24 22:42:50 i stroke,

Retrospektivitet - det är när man tänker tillbaka och ser sin egen (eller om man inte är så
egocentrerad; någonting annats ) utveckling.
För fem år sen i morgon ! startade jag den här bloggen.
Mycket tecken och många tankar har farit genom nätet sen dess.

Vad jag har slitit.

Inte bara med själva bloggen.

Att tillfriskna efter den nu tioåriga stroken har tagit sin tid och sin kraft.
När jag läser inlägg skrivna för fem år sen minns jag precis hur förvirrad jag var,
hur trött jag alltid var,
hur mycket huvudvärk jag hade så fort jag suttit vid datorn,
hur balansen var osäker,
hur mycket jag fick tänka för att lyckas göra vardagliga saker,

de som numera går med automatik
nästan varje gång.

Jag minns med olust hur trist det var att förhandla med Försäkringskassan.
Färdtjänsten var också en obehaglig historia,
inte den i Norrbotten, men den som fraktade runt mig här i Stockholm.
Vilket boskapsdjur man fick vara.
Hur många fel det blev varje vecka när jag försökte boka resa,
vänta på resa,
reklamera resa,
klaga och kvida.
Slipper mycket obehag numera.
Ibland var jag rent äcklad av utsattheten, misstron
och osäkerheten.
Underläge är inte ett hälsomsamt läge.

Man får vara glad att man får vara tacksam.

Tack Dan för att du föreslog att jag skulle skriva en strokeblogg.
Tanken var att vi skulle vara fler som skrev strokebloggar men jag har inte
lyckats inspirera någon mer här i stan.

Tack Läsekretsen för att ni följt med.
Tack ni nya vänner jag har hittat genom bloggen.

Tick tack.












Peps, tre månader ringer...

Publicerad 2010-11-22 20:47:53 i Allmänt,

...och berättar att han slutat ligga ner i liggvagnen. Han sitter upp.
Han vill ha kläder i julklapp, säger han, storlek 74 cl, tröjor och byxor med långa ärmar och ben.
Helst med Star Wars-figurer på. Som tur är finns det sånt i affärerna just nu.
Han önskar sig en Darth Wader-hjälm, säger hans pappa.
Jag lovar virka en. 

Mitt recept mot novembemörker är: sömn, sömn, sömn.
Den som sover nästan hela helgen får plötsliga ryck av energi och
börjar julskyltningen i hemmet, helt oväntat.

Sen traskar nästa problem in:
Vad ska man göra med all energi som blir över nu när man HAR städat och
hängt upp julstjärnorna?
Det plingar och strålar omkring mig.
Det blev så ljusglittrigt och hemtrevligt och det enda som saknas är själva december.
Vad ska man göra så länge?
Sitta här och vänta på glögg? 

Om att förlora ljuset.

Publicerad 2010-11-21 12:58:43 i stroke,

Mörkmorgon i förorten.
Regn på rutan.
Måste städa lite mera inne
för här kommer ingen befriande vit snö att täcka eländet.
Inte före jul i alla fall.

Ibland blir jag trött på att förhålla mig till verkligheten.
Tänker man för mycket på hur det man är med om påverkar en
kan man förvandlas till ett svart hål som drar åt sig all energi - som
resulterar i ett ingenting.

Det är vad jag tror.

(Hi hi  hi - skrivet av en som har ett konstaterat hål i hjärnan!!!)


Kulturtantens rapport - den sista någonsin tror jag.

Publicerad 2010-11-20 22:53:47 i stroke,



 



Kulturkväll i det annars så ödsliga kulturhuset i förorten.
Konstig dansföreställning som aldrig tog slut...inte dans till musik med ordnad koreografi utan alla dansade sitt i en underlig kontaktlös ordning till musik som bara var brottstycken av musik, mest muller eller dunk. Det  var som yogaövningar fast helt osynkade. 
Vi smet en kvart efter att det skulle ha varit slut, gick mitt i, pinsamt när alla såg, men vi orkade inte mera.
Dans är tråkigt om den är modern.
Kulturtanterna gav upp och gock hem.

Bara så ni vet:

det får vara sista kulturupplevelsen någonsin för den här kulturtanten.
Nu orkar jag inte mera.
(Var tvungen att sova hela dagen efter, tänka nedslående tankar och städa hela lägenheten.
En strokeskalle har inte ork till onödigheter.)

Kulturtantens rapport... igen.

Publicerad 2010-11-19 10:48:06 i Allmänt,

Såg filmen Himlen är oskyldigt blå igår.
Bra film.
Min absoluta idol Leif André var med där. Bästa stunderna var när han var en enslig
övergiven båtägare vid en brygga, törstande efter fikakompis. Då var det vackert och sorgligt.
70-talet stod som spön i backen filmen igenom.
Storyn är baserad på en narkotikhärva från verkligheten i Sverige.
Grabben som var huvudkaraktären var exakt i min ålder det året så han
är idag också 50 plus och går omkring och känner sig
passé och förvånad, som vi alla medelåldringar.
Och Ted Gärdestad sjöng i soundtracket. Kändes lite konstigt, han var som utomjordisk redan då.
Hoola Bandoola hade suttit bättre. Särskilt med tanke på storyn i filmen.
Fast då hade filmen behövt heta Cheops Pyramid eller Flickan och Kråkan, vilket inte hade varit lika poetiskt som nu.

Gå och se Himlen är oskyldigt blå nu hela läsekretsen så kan vi ha en kommentar-debatt efteråt.
Vi kan vispa upp adrenalinet och slita varandra i verbala stycken.

Man fick fika innan filmen hos trevliga tjejer som bor precis intill kvartersbion i förorten.
Kan det bli bättre? (Jag tror inte jag kan lova hela läsekretsen fika hos dem, men det finns
caféer.)

Boka biljetterna genast.


Curlingmammans bekännelser:

Publicerad 2010-11-16 19:14:09 i Allmänt,

1. Det går inte så bra, jag får inte fixa allt jag vill fixa. Sonen biter ifrån.
2. Jag vill faktiskt inte laga all mat själv, sonen co-lagar mat.
3. Jag försöker få tvätta men får inte. Han gör själv.
4. Han vill inte ha kontokortet och gå ut och shoppa blazer. Icke alls.
5. Han kan städa på både det ena och det andra sättet, det går bara
ganska mycket tid mellan dessa tillfällen.
6. Han jobbar.
7. Tjänar sina pengar.

Ändå får jag anfall av hunduppfostran; jag ger order.
Ibland utför han dem.
Med tänderna blottade i ett ilsket hundgrin.

Det blir inte speciellt bra curling.
Då ska man ju vara stark i sopandet.
Stark och gapig, varna en massa, styra spelet.


Så tyvärr, här är det mera rollspel som pågår, inte curling.

 

Kulturtantens rapport igen:

Publicerad 2010-11-15 21:08:28 i Allmänt,

 

En Basquiat på Åbergs Museum. Gott fika, och då menar jag verkligen GOTT fika, fin guidad tur i muséet. De byter utställningar två gånger om året.

 

 

En pärlplattetavla som var flera meter bred. Jag såg i TV för några år sedan att konstnären gav den till P3:s och SVTs Musikhjälpen för att auktioneras bort och sedan skulle pengarna gå till R¤adiohjälpen eller något sånt. Det slutade med att Lasse Åberg själv ringde och köpte tavlan för en massa tusen. NU har jag äntligen fått titta på den.
Tyvärr minns inte jag vad konstnären heter.


Detta om helgens mastiga kulturkrafsande.

Sovit? Nej, hann inte så mycket.
Man får sova igen sen någon ledig stund i nästa liv.
Eller sova under dagtid med ena hjärnhalvan och vara vaken med den andra, tror jag hört att man kan det?

Bambustrumporna kom i brevlådan.

Publicerad 2010-11-12 13:03:02 i Allmänt,

De känns mjuka,
följsamma
svarta
vita
tunna
helt OK.

De är gjorda av 80 % bambu.
Dessutom ska de vara varma i kyla och svala i värme, står det. Jag provar, jag.

De är miljövänligare än bommull för man måste spruta massor av bekämpningsmedel på bomull.
Icke så på bambu, står det i papiret.

Här är länken: EcoChoice
Fast - de är ju i Skåne, som sagt, så liten varning...

Fredagsmyset: TV om stroke.

Publicerad 2010-11-12 11:19:49 i stroke,



I Kunskapskanalen i kväll kl 16 - 19:

När blir hjärnan lurad? Om misstag och feltolkningar i hjärnan. Vad är känslor och hur kan vi påverka dem?. Dessutom om stroke - hur det är att drabbas och om behandlingar som kan revolutionera vården. Med Dan Larhammar, professor i molekylär cellbiologi, Cinna Bromander skådespelare och Anna Kåver, psykolog. Arrangör: Hjärnfonden.

Skaffa hem sushin, familjen, vännerna och få lite
utbildning i vad stroke kan vara.
Alla behöver veta mer.

Elbow issues

Publicerad 2010-11-10 21:58:46 i Allmänt,


Ramlar på jobbet, gör illa tennisarmbåge nr ett och har nu ont i tennisarmbåge nr två
och ännu ondare i ettan...kan man räkna den nya skadan som tennisarmbåge nr tre då?
Måste ringa F-kassan och fråga hur de resonerar.
Eller ska man bara ta för givet att de inte resonerar alls utan
att de bara trycker på NEJ-knappen och sen kontrollbeslutar kors och tvärs
i olika led om detta NEJ.
Ska man tänka så?

Det roliga i det här läget är att ALLT man ska göra
blir besvärligt för att det alltid inbegriper någon armbåge.

Nej, jag ramlade inte för att balansen är sopig.
Det var något markberedningsföretag som lämnat ett nedmonterat byggstaket i tre högar
på skolgården. Och en gul grävmaskin.
Vad gör barnen i ett sånt läge?
Jo, klättrar och hoppar, förstås.
Jag försökte få femton sex-sjuåringar att sluta hoppa på stakethögarna.
Tog ett steg bakåt, staketet skickade ut en metallpinne som jag inte sett, och DÄR
stöp jag bakåt i vattenpölarna.

Armbågen höll men är inte längre böjbar.''



Om barnen körde iväg med grävaren? Nej, den fick stå kvar, märkligt nog.




Curlingförälder?

Publicerad 2010-11-08 07:16:15 i Allmänt,

Det ska jag bli.
Barnen, som visserligen är en bra bit över tjugo och trettio
år gamla ska äntligen få en RIKTIG mamma.
I kväll flyttar jag hem till dem,
börjar koka stekar,
dammsuga, stryka underkläder och plocka upp från golven.
Jag ska mata dem, handla åt dem.
Inget ska de behöva göra själva.
Jag ska svettas åt dem, gråta åt dem, vara glad åt dem.
Alldeles utan att få ett endaste tack.
Det blir en vecka var, ungar.
- Inte hos mig först, säger de generösa människorna, tar ett steg bakåt och ser på varandra.

Stockholmståg?

Publicerad 2010-11-07 19:43:35 i Allmänt,

- Nu anländer tåget till Stockholms Central
och vi på Stockholmståg önskar er en fortsatt
trevlig söndag,


lät det i högtalarna på pendeltåget.

Stockholmståg?
Har jag missat nåt?
Har de där japanska kinesiska fransmännen som kört sönder lokaltrafiken gett upp?
Eller var det bara ett nytt hittills hemligt namn?

Vem vet?

En misstänksam f d färdtjänstresenär.

Ja ni...

Publicerad 2010-11-07 09:57:11 i Allmänt,

...inte är det lätt, nånting, inte.
Det var en lång paltafton igår:

två stora kastruller som kokade över på spisen.
Unga män äter i snitt fyra eller fem paltar.
Sen blir de förunderligt tysta och tittar stirrigt ut i luften trots att man försöker fånga deras
uppmärksamhet.

Det var ett helt rockband här men utan instrument och ljudlådor.
- Inte opluggat, sa de när jag frågade om de kan någon låt...
Men de sjöng o spelade på den gamla akustiska gitarren i hörnet.
Baby P lyssnade storögt.

Moster I, syster, svåger, dotter, söner, baby P, tack för igår.

Disken är fortfarande ett äventyr som jag ska ge mig in i med lite mera mod i magen.
Det är trötthetsskakigt idag.
Kan bli glaskross.
Kan skära av någon sena på handen.
Kan behöva sys.
Kan bli tvungen till tjockt gips på halva armen.
Måste förebygga risker.

alla helgonen håller en varm hand bak våra nackar

Publicerad 2010-11-06 08:54:02 i stroke,

Vilket gnäll det var här igår då:

En liten ortos på en del av en arm är väl inget att gråta över.
Man har en vänsterhand att använda, det hade jag glömt.
Mina tusen strokekompisar som växlat från högerhänthet till darrig vänsterhänthet efter stroken
har lärt mig en del.
Jag var bara så chockad igår över upplevelsen att man använder en sketen hand så mycket hela tiden.
Det har jag aldrig märkt.

Solen glimmar blank och trind idag
barnen kommer på middag
(däribland Peps, tre månader)
sonen d ä tar med hela sitt band
alla ska äta palt
(utom Pepes, tre månader)

vi ska hedra alla helgon
alla anhöriga som slutat finnas
håller nu sin varma hand bakom våra stressade nackar

tända ett ljus tända ett ljus tända ett ljus
minnas mamma -
himlen är oskyldigt blå

Hej hej från förorten






Naturen har blivit kall - jag har fått en ortos

Publicerad 2010-11-05 18:05:42 i Nytt från Gnällträsk,

En stund kan man sitta i den, naturen, och sörpla kaffe, sen måste man röra på sig.
Min tennisarbåge har fått en ortos som bryskt lär mig hur jobbigt det är att vara
orörlig.


Det gör ont, det är jobbigt, man kan inte ha ordentlig handske, man fryser om fingrarna.
Man kan inte gå med stavar.
Jag vill ha en personlig assistent som har till uppgift att vrida om nyckeln i låset,
öppna termoslocket,
ta upp mobilen ur fickan,
ta upp kortet ur plånboken,
klicka på datorns styrplatta.
Sätta på maskara,
trösta och uppmuntra...

Små viktiga funktionella rörelser har blivit tunga.

Stressnivån i livet steg med 200%. Möter motstånd.
Förlåt alla ni strokers som har det så här mer eller mindre mycket:  jag har hittills inget fattat!
Nu upplever jag det, och det handlar för mig bara om
en liten bit av en högerarm.

Förlåt;
inte fattat.
Förrän nu.

Här behövs en stark och bred axel att gråta lite mot, eller i alla fall gnälla lite inför.



  Hej från sjön där laxöringarna bor.

Ångeststrykjärn är precis vad det är.

Publicerad 2010-11-05 09:36:44 i Argblogg,

Kolla kommentar från förra inlägget.

Nu finns det också ångestrecept - man hittar ett recept på cheesecake klassisk på recept.nu.
Sen vispar och blandar man och sen får geggan inte plats i en klassisk kakform med löstagbar kant.
Vad gör man?
Man häller på ännu mer inne i ugnen, spiller, smetar, torkar, kletar, bränner vid och osar och svär.
Så gör man.
Sen diskar man, torkar, torkar och torkar.
Köket fylls av bränd-cheesecake-lukt.

Hur smaken blir är en senare fråga.

Mitt tips:

Följ aldrig proffskockarnas recept på www.recept.nu.
Tro dem inte.
De luras och fuskar.
Bara det ser snyggt ut i tv så är de nöjda.
Hur det ser ut i min ugn bryr de sig inte ett skit om.

Varför har jag ingen butler?
Varför har jag ingen hemterapeut som stryker mig medhårs?
Varför har jag inget tålamod?




Min relation till strykjärn...

Publicerad 2010-11-04 22:15:16 i Allmänt,

...är inte vad den borde vara.
Strykjärn som kommer innanför min dörr går alltid genast sönder.
Om de är ångstrykjärn slutar de genast pysa ånga.
Sen börjar de skvätta vattenfläckar på det nystrukna plagget.
Om de är torrstrykjärn slutar de genast bli heta.
Så är mitt strykjärnsläge.
Det är svårt och hårt att alltid gå i skrövliga skjortor till jobbet.

Har ni sett Chockolate - filmen av Lasse Hallström med Johnny D
i ena huvudrollen? Jag har sett den. Men inte tillräckligt många gånger.
Där öppnar den kvinnliga huvudpersonen en chokladaffär i den lilla
njutnings-fördömande staden och försök till utstötning ur gemenskapen
påbörjas med prästen och borgmästaren i täten.
Den likaledes utstötta och nomadiserande musiksnyggingen som spelas av Johnny D
knackar i ett desperat läge på dörren och erbjuder sig att laga den trasiga dörren.
Sexigt.
Dessutom pratar han med barnet till chokladkvinnan.
Man smälter som svettig choklad i det läget.

Men det höll på att hända här idag.



Jag spikade på min jularmatur och vem ringde på dörren -
om inte - en karl som letade efter
- Jocke, den långe snickaren?
försökte han.
Jag tror han kom för att mitt spikande lät professionellt och kvinnligt.
Nej, jag bjöd inte in honom.
Såg honom faktiskt inte ens.
Sonen öppnade och avstyrde i vanlig ordning besöket.
Mannen var "inte tillräckligt snygg, inte tillräckligt gammal och inte tillräckligt
hjälpsam", han fick gå igen.
Alltså kan det inte ha varit Johnny D.


Hej hej, man får spika själv.
I sin skrövliga snickarkjol.


Maria har varit på skolmässa.

Publicerad 2010-11-02 19:15:57 i Hjälpmedel,

Alla dessa tanter i viftande schalar och ryggsäck som svämmade över lolkalen.
Tröttsamt.
Trängsel, som när alla myggorna snurrar kring en 08:a på midsommarnatten
kretsade de runt utställarnas lockbeten och kassor.
De stod i vägen, pratade för mycket, ropade på
- Maria!
På mässan heter alla besökarna Maria,
förstod jag.

Det var aldrig mig de menade.

I mässhallen hittade viinget kaffe.
Äpplen skulle man äta, det fick man på flera ställen.
Pennor skulle man samla på.
Små gullepryttlar till mässpris skulle man shoppa.
Material eller böcker till jobbet kunde vi inte köpa,
vi måste ha någon certifiering för att få göra det, det har inte någon utom våra chefer.
Bara titta, alltså.
Man fick släpa kataloger,
erbjudandeblad och visitkort i den fina gula tygkassen man fick från ett av alla förlagen.

Men JAG hittade öronproppar som jag ska prova; specialtillverkas för mina öron och de
ska eliminera buller men släppa igenom tal.
Det ska få bli mitt nya arbetshjälpmedel.
Jag kanske kommer att kunna höra vad barnen säger även om vi är i bullermiljö.
Tänk om.

  Skolverket showade med nya läroplanerna i två och en halv timme  och man skulle 
klara sig utan kaffe hela eftermiddagen.
Gick inte så bra för mig, jag sov en stund. De på scenen höll sig mirakulöst nog vakna.
Nu vet jag en del om läroplanerna och mer ska man få veta, har jag förstått.
Det finns lite riksdagsbeslut att invänta, sen brakar det loss.

Nu är jag fortbildad till bredden.
Maria har varit på skolmässa.


November

Publicerad 2010-11-01 21:14:42 i Allmänt,

Det är den bästa månaden.
Det är den varmaste filtmånaden
halsduksmånaden
Det är den brunmurrigaste jordmånaden.
Åkrarna ska harvas till så jorden blir fin och fuktig.
Vi lantbrukare har gula frontlastare som vi kör
runt så leran stänker.
Vi har en häst bakom brevlådan
hästen bär en blå rock över ryggen
under luggen en plirande blick.
November räcker ända fram till första advent.
Man hinner läsa en bok klart
sticka en mössa.
November stryker oss medhårs och
virar in oss i gråvåta moln.
November har oss.

Om

Min profilbild

stroke

Jag hade STROKE år 2000. Har lite dolda funktionsnedsättningar kvar. Jobbar deltid som special / tal-pedagog. Jag visar inga DAGENS OUTFIT eller produktplaceringar. Kommentera gärna. Köp ingenting. Bloggen är ekologisk. Energin den drivs med kommer från Luleälven.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela