stroke

Bloggen startade i november 2005. Livet efter en stroke i yngre ålder: Jag var 42 år gammal, det är fjorton år sedan. Numera är jag tillbaka i jobb på deltid. Tränar på att ordna livet med hjärntrötthet så att det fungerar tillräckligt bra. God enough. Vis av upplevelserna av att få "dolda nedsättningar" och lära sig hantera dem och träna bort en del skriver jag här. Från början skrev jag på uppdrag av strokeföreningen i Stockholm.

Kulturtantens rapport:

Publicerad 2010-10-31 21:56:19 i Allmänt,

  Naturen gör bra skulpturer.

  Personalmöte på Blå avdelningen.

  Landsbygden kräver att man går långt och fort till bussen som går en gång i timmen om man har tur.

Utställningen var väl som en utställning, målningar, målningar och målningar. Vin och snittar - det var inte vernissage utan finissage. Slutet.
Musiken bestod av folkvisor till australiensinsk diggiridoo. Medtativt.

Jag som vill hålla mig fast i verkligheten, jag.

You don´t always have to be on top.

Publicerad 2010-10-31 10:38:03 i Argblogg,

...sjunger kvinnan i reklamfilmen för klädkedja,
en 16-åring i tajt vit klänning spretar med kalviga ben och armar.
En stor blick under en tvär lugg.

Nej man behöver inte alltid vara på topp.
Men man vill vara det.

Här skulle inte en vit tajt kort klänning hjälpa
ett dugg på vägen, tvärtom.
Graven direkt.

Tiden fel

Publicerad 2010-10-31 08:59:54 i Allmänt,

Upp   
göra kaffe
koka ägg
slå tpå tv
- Va? Inget program?
kolla klockan
- Aha

Normaltiden

Slut med att stiga upp och vara brutalväckt alldeles för tidigt
Mörkt igen en stund efter man ätit frukost

- Oj vart tog dagsljuset vägen?
Hann inte städa idag heller
Läsa bok
 se film
tända ljus
dricka te
längta bort
mumla lågmält ut i evigheten
!

Icke-halloween.

Publicerad 2010-10-30 22:46:24 i Allmänt,

Så fint då med en stillastående helg utan ungar som ringer på,
utklädda och hotfulla.
Ingen risk för trick or treat.
Vi har inget godis hemma så det är en ruggig tur att de inte kommer.
Man kunde ha gett dem varsin apelsin och riskerat att få den
intryckt i brevlådan, juice på mattan, typ.
Eller kanske kunde man ha erbjudit dem varsin kopp kaffe?
Det är nog så att barnen inte har Halloween som största intresse.
De vill vara ifred vid sina datorspel och slippa dona med smink
och utstyrslar.
Dessutom är det jobbigt att gå i trappor.

- Man ska aldrig ta emot godis av främnmande människor, denna eviga
uppfostrande fras, har kanske planterats hårt i genmassan vid det här laget.
Därför fungerar inte Halloween mer.

Kanske?

Vårdag på hösten. Man får tacka.

Publicerad 2010-10-29 20:02:48 i stroke,



  Vindstilla nästan...

  Öringen nappade. Stora var de, jag såg en

på flera kilo. Stor som en laxgubbe.

  Fint.


  Kan det ha varit sista gången före is o snö?

Vi var ett gäng strokare, fjorton styckan, som gick runt sjön (körde elmoppe, gick med käpp eller rullade rullstol med en superstark assistent som motor.) Det var så skönt för jag har inte varit ute ordentligt på flera veckor pga alla förkylningarna.

Efter varvet fanns nygrillad korv och trevlig pratstund kring elden.
Det var roligt. Varför är det så roligt? Vi vet inte. Roligt är det.
Vi ska ut nästa fredag igen och en gång till i november. Vad som kan hindra oss? Snö, bara, inget annat.

(Såna här inlägg är urtrista att läsa i andras bloggar, tycker jag, men jag skrev det som hyllning till de kämpande strokepersonerna som är mina vänner, faktiskt. Puss på er, allihopa.)


Glad i hågen.

Publicerad 2010-10-28 19:59:16 i Allmänt,

- Vad jag är bra idag! Nöjt utrop från soffan. Sonen lyckas i World of Warcraft. Datorspelet.

- Jag är också bra idag, kontrar jag.  Jobbet gick fint. Några barn som gjorde genombrott i utvecklingen, ett efter ett.
Jag blir rörd de där ögonblicken när barnet förstår något det kämpat med länge.
All tid man investerat i den personen ger utdelning! Tårar stiger i ögonen. Det glittrar i luften.
Jag vill genast ta hem ungen och sätta henne/honom på hyllan i som en vinnarpokal.
Men man kan ju inte göra det så vi nöjer oss med beröm och beröm och en klapp på ryggen.

Nu tornar en trist helg utan nåt särskilt upp sig vid horisonten.
Som om man plötsligt skulle få tid med tråkiga saker; städa, stryka, betala räkningar, bära saker till källaren.
Vill inte.
Ska börja spela World of Warcraft tror jag så man kan få tiden att rinna mellan fingrarna ut i sanden och över kanten.
Det verkar vara konstruktivt.


Två av tre tjejer bloggar

Publicerad 2010-10-27 06:51:58 i Allmänt,

...två av tre tjejer mellan 18 och 25 år bloggar sade de i nyheterna.
Någon har undersökt två tusen personers nätvanor, sa de.
Nu hari ngen frågat mig men bevisligen är jag så barnslig och
efter i utvecklingen som jag alltid har trott.
Som en 18 - 25-åring.

Man skriver inte om allt för privata saker, sa någon flicka där i nyhetsinslaget. Om känslor och sånt.

Nehej, då ska jag sluta skriva om känslor då.

Privat ska jag inte heller vara.
Man vill inte sticka ut när man är i tonåren.

Som en bro över trubbigt vatten...

Publicerad 2010-10-26 19:22:57 i Allmänt,

...sa psykologen och lade pannan i ett djupt vek.
Vi hade kurs på jobbet.
Det handlar om att bli en bra ledare, vilket vi alla ska bli.
Diskussionerna blir roliga, vi hinner inte prata allvar så ofta,
utöver själva jobbandet, alltså.

Där satt vi och talade om att bygga relationer.

- Jag ska bygga en relation till en man, sa kollegan till höger, det blir min läxa.
Psykologen lyssnade proffesionellt och såg på henne.
- Maria också, fortsatte hon och skrattade.
Det hade jag ju inte lovat men självklart,
jag ska bli "Kvinnan som kan tala med karlar".
Det blir en sidokurs vi kör parallellt med
ledarskapskursen.

Det gäller bara att inte kombinera kurserna för intensivt.
Det kan ju börja handla om att leda en man, vilket jag aldrig någonsin tänker kunna.



Kollegan

När jag blir stor

Publicerad 2010-10-25 19:03:05 i Allmänt,

...ska jag bli arborist.
Man har gul självlysande väst, hjäm med nackskydd,
traktor med en gripklo som lastar
stockar upp på släpet.
Man får köra motorsåg.
Man fäller tallar.
Man fäller granar.
Man fäller björkar.

Bäst blir att fälla tallar för de luktar barndom när de är timmer.

En arborist är också expert på träd, kan avgöra om trädet är sjukt.
En arborist kan göra ultraljud på ett träd och se om det finns frisk ved inuti
eller stora uppätna tomrum bara.

Detta är vad jag tror

.



Men jag ska inte blogga om det. Vissa stora saker i livet håller man för sig själv.

Fräscha 40-åringar som jobbar med att rädda djur!

Publicerad 2010-10-24 20:40:17 i Allmänt,

Det är sant, de finns!
Länsstyrelsen i Stockholm har heltidsarbetande karlar i sin bästa ålder som
arbetar heltid med att rädda utrotningshotade arter!
Växter  djur, flera tusen.
De senaste 40 åren har 30% av växter och djur bara dött ut, här i stan, länet, i Sverige.
Kan vi bry oss en liten stund?

FN har just nu en konferens i Japan för att säkerställa att länderna ställer i
ordning åtgärdsprogram för att rädda de djur och växter som är rödlistade.

Rödlistad är man om man är växt och håller på att dö ut, och det inte finns en massa
pigga bröder och systar av ens egen sort i länet bredvid och runt omkring.
Man ska verkligen vara hotad till vidarelevnaden.
Om man är ett sådant djur är det likadant.

Bredbandad ekbarkbock:

Vi såg fina bilder av salamandrar som fått en ny damm av   Länsstyrelsen för att fortplanta sig i.
Det var bara det att de ville helst gå hem till sin gamla födelsedamm och man måste bygga
ett stoppräcke runt dammen för att de inte skulle gå hem bara.
I våras var de tvugna att stanna, ynglade av sig och klättrade sen upp på dammens kant för att gå hem.
Då plockade en konsult upp dem allihopa, 40 herrar och 60 damer, och såg till att de fick komma hem säkert.
Ynglen ska stanna i den nya dammen.
Om fyra år är ynglen mogna för fortplantning och då vill de ju stanna i sin födelsedamm, så
det hindrande staketet är borta.

Vi såg också jättesällsynta fjärilar som är åtråvärda för europeiska samlare så man får inte
lägga ut information om var de finns på nätet...
Men VI fick veta. Oss litar länsstyrelsen på.

Jag samlar inte fjärilar.
Jag hinner aldrig ikapp för att fota dem ens.

Sen var det rödnäbbade skrikmåsar och ödlor och skalbaggar och blommor och de hade märkliga namn:

 Det var utter, bredbandad ekbarkbock,
mnemosynefjäril, gulbukig jättevapenfluga
småsvalting och småsvalting är en blomma.

Arterna ska räddas i olika projekt tillsammans med markägare och ideella intresserade.
Om du har en speciell sorts sällsynt fjäril på din mark kan Länsstyrelsen ställa ut får
hos dig som betar undan slyet en bit från vattnet lite lagom mycket.
Det måste finnas plats att flyga för fjärilarna, det får inte dra kalla vindar från norr på dem.
Lite buskar måste finnas kvar, men inte för många.
Fåren jobbar som naturvårdare.
FN tittar strängt och uppfordrande på.

Har inte jag nån utrotningshotad blomma uppe vid stugan?
Skulle vilja ha några får.
Och några räddande män från Länsstyrelsen.

Kreativitet nr 2

Publicerad 2010-10-23 12:36:22 i Nytt från Gnällträsk,

Men om man har en bra idé och inte lägger ner stor energi på att övertyga,
övertala och hjärntvätta sin chef och sina kollergor, studiekamrater, lärare, föreningsmedlemmar, styrelse, familj, grannar  eller vem det nu är som ska ha kontroll över en om det geniala i idén man fått, då låser den in sig igen och kontrollen vinner.

Då blev det inte kreativt, eller hur?
Misstro mot initiativ är dödande.

Nu har jag tänkt klart på kreativitet. Slut med det.

 

Nu ska jag tänka på fika och det sista utefikat var i förrgår. Sen kom snön.

Jag KAN baka drömmar.
Hemligheten var att man inte följer receptet; byter ut lite vetemjöl mot potatismjöl, allt strösocker mot lite mera florsocker och att man tar flytande margarin m smörinslag i stället för hårt margarin eller smör. Det var plötsligt så lätt.
Annars är det enklast att köpa drömmar, eller drömma dem själv.



 

  Den här läser jag nu och finner mig ganska framgångrik i att misslyckas.
Men det som är ganska bra kan ju bli mycket bättre...väste nån Syster Duktig från min axel nyss.
- Men loser stavas väl inte med två o:n, viskade hon.
- Nej. Just det, sa jag.

Hej från lilla Klagan, å intill Gnällträsk

Då ser man solen igen. Om kreativitet.

Publicerad 2010-10-21 10:17:55 i stroke,

Har läst om kreativitet lite här och där.
Enligt någon forskare föds mest oväntade idéer, nya kopplingar görs, i en halvt vilande hjärna.
Hjärnan skickar signaler på nya oväntade sätt och ett flöde av skaparkraft uppstår. Det går att fotografera i PET-kamera. Ut kommer färgglada bilder på hjärnor som de kan jämföra med andra bilder på hjärnor som inte är kreativa, om ni förstår vad jag försöker säga.
I en skarpt fokuserad hjärna finns inte lika mycket kreativitet.

De tror att dopamin har en del med det hela att göra, när dopaminet tas upp lätt av många receptorer vill inte hjärnan vara så kreativ som om receptorerna är få.
Kreativa personer har tendens till psykisk obalans, säger en del forskning. Men annan forskning säger också att psykisk sjukdom är sällsynt hos dem som är kreativa.



Någon tror att man använder kreativitet till att hålla hjärnan igång och frisk.
Det behövs en uppmuntrande och tillåtande omgivning för att man ska strukturera sina idéer och ta tag i dem för att genomföra dem. Det behövs också en del intelligens.

På en arbetsplats krävs ett tillåtande klimat för att kreativiteten ska komma till sin rätt. Man måste ha acceptans för olika sätt att resonera och humor behövs också.
Vilken utmaning för alla arbetsledare i hela världen då!
Och vi strokare - med halvt vilande hjärnor - borde vara kreativa mer nu än förr. Min teori.


Hjälp, Skåne har ringt.

Publicerad 2010-10-20 21:15:56 i Allmänt,

- Hoppas jag inte stör, Maria?

Det gjorde han ju, jag höll på med disken.
Han ville skicka mig underkläder och strumpor gjorda av bambu?
Skulle han få det?
Ja men klart, måste ju få känna på¨bambutrosor.

Sen vill jag ut ur det registret också.
Jag har NIX-registrerat mitt telefonnummer, inga försäljare har rätt att ringa.
Men de som tror att jag har ett företag ringer ändå.
Står man med i ett register över kunder gäller inte NIX för det företaget .
Så sen ska jag ut ur registret där.

Filmen var bra, lång och besynnerlig The Imaginarium of Doctor Parnassus  heter den och Terry Gilliam regisserade och huvudrollen spelades av Heath Ledger, som dog under inspelningen. Collin Farrell och Johnny Depp ersatte honom i rollen, mycket förbryllande. Fin film. Mycket besynnerlig.
Vi hörde hela kommentarsspåret och förstår väl aningen mera nu efteråt.

När bambukläderna har kommit ska jag meddela mina intryck här.
Skåne har alltid så drastiska saker på gång när det kommer samtal därifrån.
Men dottern har det värre som blir uppringd av en tysk fax gång på gång. Den lämnar till och med meddelanden på talsvaret. Tyska pip gång på gång, hur roligt blir det?



Olika olika olika

Publicerad 2010-10-20 16:09:51 i Allmänt,

- Stackars alla ungdomar som skolkar från skolan! Sonen är upprörd värre.

- Va?

- World och Warcraft ligger nere och de kan inte spela. Inte jag heller.



Vi begundar detta. Sen blir jag elak, går över gränsen och anklagar honom för att vara beroende av dataspel.
- Nu är du dum, svarar han argt och spänner svartaste blicken i mig.
Du är ju hela tiden på nätet, returnerar han.

- Men jag är ju sjuk. Orkar inget annat. Försvaret är igång.

- Men ändå, avslutar han. Fast det kanske bara är den servern jag  är på som ligger nere, funderar han. Alltså finns det hopp ändå för världen.

Senare bekänner jag för dottern att jag varit plump igen.

- Det är lugnt, spelberoende är man om man är 40 år och stannar hemma från jobbet en vecka för att spela, säger hon.

Jaha, då vet jag, då är det lugnt. Dit har vi inte kommit ännu, ingen av oss.

Själv är jag hemma från jobbet för att bekämpa onda bakterier som invaderat luftrören. Jag kommer att avgå med segern. Försvaret är igång. Och jag är inte 40.

Innan snön

Publicerad 2010-10-18 21:31:28 i Allmänt,

Innan snön kom fanns en sjö med en skog omkring. Det
enda som betydde något EGENTLIGEN.



Bob Hansson var i TV och it made my day.
Han tittade storögt ut på livet.
Nu ska här sovas och drömmas och JAG tänker i alla fall ha en framtid.
Trots olycklig kärlek och frasande frost.

Skitdagen med eländeshumöret.

Publicerad 2010-10-18 19:27:47 i Nytt från Gnällträsk,

Det började i morse:


Ett gräl med en lärare om en bärbar dator på jobbet.
Jag försökte komma överens helt diplomatiskt efter en timme, då vi fikade.
Nope.
Jobbar man ihop med lärare får man finna sig i att bli totalt nedmejad om det är så de  vill ha det.
Stressade människor, med många hårda bollar i den viktiga egna luften, hårda krav och ett evigt buller; vad kan de åstadkomma?
Jo, ni kan tänka er.


Jag sökte stöd hos chef nr 1 som skickade vidare till chef nr 2 som stöttade mig men förmodligen inte
förklarade läget för den rabiata kollegan. Jag hade rätt att använda datorn, jag, sa den chefen.
De skulle bara veta hur mycket jag lägger ner på att orka mig fram genom de där arbetsdagarna. De skulle veta (men förmodligen strunta i) att energin behövs till att klara av det tokhöga tempot och inte kan slösas på konflikter med vuxna människor om obetydligheter.


Jag for hem och skällde på sonen.


Man ska inte vara glad, man ska inte vara hoppfull, man ska vara en sten.
That´s it.
Det känns finemang att skriva blogg igen med det utgångsläget.
Offerkoftan på.
Hej från Gnällträsk med ett plaskigt stänk av vanlig jävla ilska.

Stora Rätt-dagen är slut.

Publicerad 2010-10-13 21:31:54 i Allmänt,

Det blev prexis som jag beställde igår:
en dag av bara lyckade saker i en evig rad.
Möjligen att falukorven var lite fettig i jämförelse med
Jokkmokk-korv som jag är van vid.

Man får småle och njuta av alla lyckade små framsteg.

Jobbet gick fint, jag träffade rätt på nästan alla starttider till möten.

Barnen var glada och bekräftade för mig att jag är en bra pedagog.

Kollegorna var vänliga och hjälpsamma.

Jag fick en guldstjärna för att jag städat i personalrummet så skickligt förra veckan.

Jag hann till bussen.

I affären mindes jag varför jaghade gått dit.

Jag laddade ner en app i iPhonen med tecken (från teckenspråk) som jag kan använda med barnen på jobbet.
Moster I ringde och berättade om sina bestyr med att mejla till mig på en mejladress som hon hittat på själv
och som bevisligen inte ledde till min mailbox.

Så jag fick höra mejlen i örat i stället.

Sonen och kusinen hänger i min soffa och spelar Civlisation på dator.

Jag får sms från den äldre sonen:
"-Hej mamma, nu har jag börjat skolan, duktigt va?
Det var bra för mig att ta ett sabbatsdecennium efter skolan..."
(Vuxenstudier.)

Jag kom ihåg att koka vattnet innan jag hällde det över kaffet i pressobryggaren.




Det är tråkigt att läsa om lycka och framgång, eller hur?

Stora fel-dagen är äntligen slut.

Publicerad 2010-10-12 22:54:15 i stroke,

1. Laddade ner ett datorprogram i jobbdatorn. Nej, det funkade förstås inte.
2. Uppgraderade en Daisyspelare som man ska lyssna på ljudbok i. Nej det gick inte att uppgradera. Den kan bara läsa gamla Daisy-cd. Finns på bibloteket och får lånas om man har funktionsnedsättning som gör att man har svårt att läsa; dyslexi, stroke, synnedsättning exempelvis. Men spelaren hade också svårt att läsa...he he.
3. Bryggde kaffe i pressobryggaren. Det såg helt bra ut. Men det var kallt, hade glömt koka vattnet.
4. Sverige förlorade fotboll mot Holland med 2-4.

I morgon förväntar jag en Stora Rätt-dag. Annars vet jag inte vad jag ska tro om världen.

 Bäst är inte så noga, men tillräckligt bra skulle sitta fint. Good enough.

Ny kommentar från ny Maria! Väldigt bra.

Publicerad 2010-10-11 22:15:57 i stroke,

Maria (Maria's Hörna) om Ännu en ung person som fått stroke.:
Hej Skönt att läsa om flera som är hjärntrötta, yrsel mm. Fick min stroke i somras 56 år ung. Har nu varit 100%s sjukskriven i 3 mån. Börjar jobba på måndag 25% hoppas det funkar. Men har fortfarande koncentration problem....Startade en blogg för skoj skull...förmedlar lite kul i livet och lite vackert där på blogg som ju är ny. Den har väl inte hittat sin stuktur ännu. Besök en gärna//Maria

Jag ska genast titta in där, nya Maria.

Plötsligt började man LÄNGTA!!!

Publicerad 2010-10-11 21:50:00 i stroke,

Va?
Här var jag på skrivarkurs för över en vecka sen och lärde mig att jag inte ville skriva bloggen mera.
Strokedecenniet tog slut just då.
Jag hade festlighet hemma med väl utvalda deltagare.
Jag fick magsjuka. Sen sov jag i två dygn och sen...
...PANG! Jag började LÄNGTA. Det var länge sen.

Vad står nu detta längtande för, tänkte jag yrvaket när jag stapplade iväg mot jobbet.
(Van att analysera allting för mycket numera.)
Vad längtar jag efter? Eller vem? Eller vart?

Sen började jag se färger och bildmöjligheter igen, det var länge sen.
Fram med iPhonen, tog bilder, skickade in i boggen (fast det var ju bara för att
jag behövde ha bilden utskriven precis NU när jag jobbade med en pojke där på jobbet.
Sen gick det SMS-inlägget inte att plocka bort ur bloggen igen.
Förlåt att jag missbrukade ytan och lämnade fula spår.)

However...
Det blev bilder. Det blir snart text.
Bloggandet tog inte riktigt slut.
Men kanske jag inte kan hålla på och tjata om stroke så mycket som förr.
Det decenniet tog ju som sagt slut förra helgen.

Analysen av denna plötsliga längtan är inte klar.
Jag får återkomma senare om den.

Men blommorna är fina och här kommer de.

 Hösten väller in i synfältet med pråliga kryddfärger. Man vill koka gryta och krydda vasst. Men vet ni...

 ...jag blev av en man i en grupp för strokare jag satte igång bjuden på Anisbröd eller Pitepojkar, som de heter i Norrbotten. Friterade, ganska osöta trebenta bullar med smak av anis. Man doppar dem i strösocker och man minns farmor i farmorsköket när man äter dem till kaffet. (Fast farmor hade ju rabarbersaft, hon.) Han hade bakat dem själv samma dag och jag ville genast gråta lite. Men det gick väl inte för sig.

 

Välkommen Elin

Publicerad 2010-10-05 21:13:57 i Unga strokare,

Ny kommentar: elin  (e_granqvist021@hotmail.com) om Ny kommentar från en yngre strokare::
oj oj...har letat länge efter fler unga strokare.jag var 20år när jag fick min stroke, och det känns så skönt nu när jag inser att jag faktiskt inte är ensam. så tack för din blogg.





Skriv gärna mer och berätta om läget idag, var det länge sen, Elin?


Titta under kategorin Unga strokare längst nere till höger... Hitta fler.

Höjt hotläge mot riket...och lite om Skratt-Gunnars hus vid älven.

Publicerad 2010-10-02 19:33:58 i Allmänt,

...säger Säpo.
- Var är närmaste ihåliga bergrum som man kan gömma sig i? säger jag.
- Vem är det som kommer? Ryssen? Norsken? Bellman?
Sen säger de inte mer än att hotet är på tre av fem på Läskiga Skalan.
Och de säger att hotet har varit på ETT.
Är det så att Säpo vill ha mera anslag till verksamheten?

Idag bröt skrivarkursen loss till fem på en femgradig skala.
Först stod vi utanför fel port på Fjällgatan och väntade tills kyrkklockan bånglade tio. Då skulle kursen börja.
Då gick vi in i rätt port och hittade kursen.
Utsikten var där, den lugna musiken och det tända ljuset var där.
Kulturtanterna var inte där.
Bara vanliga människor.

Vi skrev små skrivuppgifter och pratade och skrev och jag fick inte visa min berörande text på hela dagen.
Den låg i ryggsäcken och frätte.
Den ska visas i morgon och dä jä-ar ska den synas! Höras.
Det oerhörda hände att man fick en skrivuppgift och den innebar att berätta om en bild.
Och vad fick jag för bild?
Jo Skratt-Gunnars hus vid älven! (Sundbergs kallas det för er ur min generation. Nils-Johans för de ännu äldre.)
Den historien får inte plats på ett papper och den hinner maninte skriva på en helg.
Den bubblade runt i skallen och gjorde mig solig invärtes, ska jag säga.

 
Här är huset, sett från älven.

  
Älven i dimma sedd från mitt håll.

Det var väl inte meningen med den där skrivarkursen, men den förde mig hem. Det var vad den gjorde.
En femma på en femgradig skala.

Grattis Johannes

Publicerad 2010-10-01 21:00:47 i Allmänt,

Du vann TÄVLINGEN!

Här är ditt bidrag till textförslag för min skrivarkurs:


Johannes om TÄVLING igen. En text som berör mig!!!:
Trying hard to speak and
Fighting with my weak hand
Driven to distraction
It's all part of the plan
When something is broken
and you try to fix it
Trying to repair it anyway you can

I dive in at the deep end
and you become my best friend
I want to love you but I don’t know if I can
I know something is broken
and I’m trying to fix it
Trying to repair it anyway I can

You and me are floating on a tidal wave… together
You and me are drifting into outer space
and singing

Och jag behöver faktiskt skriva.
låten heter X&Y och är skriven av Coldplay. Jag gillar inte coldplay, men jag gillar just textraderna "Fighting with my weak hand" och "Trying to repair it anyway I can" som får en att känna att allt är helt hopplöst. det gillar jag.


Något fint från Fjällgatan blir det som första pris.

Om jag var lite pigg skulle jag gå på er spelning om 30 minuter...Gullmarsplan-bandet. http://www.gullmarsplan.com/

Text igen.

Publicerad 2010-10-01 16:24:02 i Allmänt,

Nu är hon bra tjatig, bloggerskan här, va?
Tävlingen är strax slut.
Skicka ett tävlingsbidrag. Före kl 18 idag.
Vinn.      Fotot taget från Hälsans Hus där min kurs ska vara. Om jag börjar bli nervös?

Solen ska skina i dagarna fem

Publicerad 2010-10-01 08:52:59 i stroke,

Helgen ska bli högtryckt och närapå varm.
Man kommer att kunna sitta ute och äta (?)
Vad ska jag göra då?
Jo, vara inne på heltid både lördag och söndag, på skrivarkurs.
Med ett tummat A4-blad i fickan med nån vilsen bit ur Röda Rummet ska jag åka kommunalt till Fjällgatan och vara kulturell i en grupp andra kulturella tanter, kan jag tro.
Och jag ska låssas vara en van läsare och intresserad av litteratur.
Solen kommer att värma de rinniga glasrutorna mot Strömmen.
När jag vecklar upp min Text Som Berör Mig (Strindberg) kommer kursdeltagarna och ledningen att lägga huvudena på sned och le överseende.
Det kommer att bli en tyst och lång pinsamhet.

Sen kryper jag ner under bordet in under den tjocka mattan och ner mellan de flera hundra år gamla golvplankorna. Ner till stadsråttorna.

Om inte nån mer skickar in bidrag till tävlingen om berörande text. Idag. FÖRE klockan 18.00



Skärpning läsekretsen!






Förresten;
I veckan Outade jag som strokare på jobbet.
Mitt i ett allvarligt personalmöte reste jag mig upp ur mitt soffhörn,
berättade lugnt om att det nu snart är tio år sedan jag överlevde en stroke.
- Jag är alltid trött, sa jag.
- Jag har speciella överenskommelse om vad jag gör i jobbet, vilka jag snabbt redogjorde för.

Det var alldeles tyst.
Jag kom inte av mig, brukar få afasiatack när många lyssnar.

Ingen frågade.
- Vi är glada att du orkar jobba här ho oss, sa chefen.
Mötet var slut.

Jag gick på toa.
När jag kom tillbaka satt en senkommen kollega på min plats i soffan.

Sen kom E fram och sa att jag var modig som vågar blotta mina svagheter.
Sen kom S fram och sa samma sak.

Sen sa ingen någonting om saken tills nästa dag då en av de andra cheferna uttryckte uppskattning.
- Bra att du förklarar hur det fungerar så man vet, sa han.

Själv har jag kommit ur garderoben som strokare.
Lagom till tioårsjubileet.

Om

Min profilbild

stroke

Jag hade STROKE år 2000. Har lite dolda funktionsnedsättningar kvar. Jobbar deltid som special / tal-pedagog. Jag visar inga DAGENS OUTFIT eller produktplaceringar. Kommentera gärna. Köp ingenting. Bloggen är ekologisk. Energin den drivs med kommer från Luleälven.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela