stroke

Bloggen startade i november 2005. Livet efter en stroke i yngre ålder: Jag var 42 år gammal, det är fjorton år sedan. Numera är jag tillbaka i jobb på deltid. Tränar på att ordna livet med hjärntrötthet så att det fungerar tillräckligt bra. God enough. Vis av upplevelserna av att få "dolda nedsättningar" och lära sig hantera dem och träna bort en del skriver jag här. Från början skrev jag på uppdrag av strokeföreningen i Stockholm.

Annika Lanz

Publicerad 2008-09-23 16:46:37 i Allmänt,

...tycker jag är roligast i radion.
Men jag hör ju inte alla konstiga kanaler som finns i den här stan.
Hon är smart och snabb och ego, vilket är befriande.

Fredag kl 15 är nästa gång. SRP1.

Solen skiner som besatt över gula löv på de fåniga prydnadsbuskarna kring tätortens kärna.
I hotellrepan ler personalen vackert och mumlar: Ägglåda ägglåda! till varandra.
Man blir glad av att se dem. Vad de än mumlar, för man hör ju inte.
Konferensande heltidsmänniskor sitter i launchen och slevar mjukglass eller latte och diskuterar allvarsamma frågor i sina arbetsgrupper.

I morgon ska jag gå till jobbet hur mycket jag än hostar.
Deltidshostar.

There will be blood

Publicerad 2008-09-22 18:56:14 i Allmänt,

Filmen blev bättre efter den långsamma starten som varade en tredjedel in i filmen.
Mitt intresse väcktes när oljemannens son blev döv av en gasexplosion.
En besvärlig oempatisk man som fick för stor framgång.

Jag vet inte vad jag tycker.

SJUKANMÄLA SIG

Publicerad 2008-09-21 21:06:17 i Nytt från Gnällträsk,

Förkylningen gör att jag knappt kan prata.
I morgon ska jag ringa telefonsvararen och sjukanmäla mig. Jag som håller på att bevisa att jag är frisk!

Det blev ingen resa till Nationalparken och strokarna idag.

Jag låg i soffan och såg tre filmer.
1. American Beauty. Har sett förut men hade ju glömt så det gjorde inget.
Jobbig film om 43-årig man som blir gubbsjuk och det har vi väl sett många av? Filmen var bra gjord.
2. Away from her. Om en man i 60-årsåldern som har en fru som får Alzheimers. Det handlar naturligtvis om att det är synd om mannen. Kvinnan är stark och driftig i alla fall. fast hon bara glömmer bort saker och måste bo på vårdhem.
3. There will be blood. Tyst film om att borra efter olja i western USA för över 100 år sen. Inte sett klart. Återkommer.

 Män som det är synd om. Män som är tysta och kämpar.
Alltid ensamma.
Alltid kommer någon kvinna på slutet och ordnar till det för dem.
Det är så filmerna är uppbyggda.

Matrix också, nu har jag sett två. Fighterna blir mer osannolika och varför envisas de med att skjuta på varandra när ingen nästan någonsin blir skadad??? Ingen är ju verklig.


Reinfelt var i teve hos Christian Luuk.  Vilket bottennapp. Tråkigt. Han är nog bara ett datorprogram, Reinfelt. Men han kan inte flyga i luften och slåss. Ingen skulle uppfinna en sån i ett datorspel.

Klart slut från Gnällträsk.

Höst o överbelastning

Publicerad 2008-09-21 09:40:42 i stroke,

 Fortfarande finns blommor som tänker leva. Det fanns en röbrun liten groda som hoppade höga hopp i gräset. Den hann jag inte få bild på.

Förra dygnets småkatastrofer:

1 Tappade hela glasburken med mysli i golvet. Glassplitter, smysli och svordomar i hela köket.
2. Leverade punka-cykeln till Harrys för lagning av fälg och punktering. Men Harry hade stängt. Cykeln fick snällt rulla på sitt  släpiga bakhjul hela vägen hem.
3. Värre förkylning utbröt. Kan man ha tre olika förkylningar samtidigt? Blir det värre av att man går långt genom en skog?

MEN: bullarna blev faktiskt inte brända. Två hela plåtar klarade av sina stunder i ugnen. Jag glömde inte.

Jag åt upp barnbarnets sötsura godis eftersom det var det enda som smakade något. Inte gott, men något.

DAGENS FRUSTRATIONER:

1. Ernst Billgren spelar golf på ett stort uppslag i DN. Skit.
2. Margareta Winbergs föräldrar var arbetare, säger hon i teve-soffan. Jaha? Vi trodde väl alla att de var austronauter?
3. Prat prat prat.




Idag såg jag en förälskad vän som svävade en halv meter över golvet!

Publicerad 2008-09-19 19:38:54 i Allmänt,

Det smittade! Jag började också sväva. Fladdra lite med hjärtat.
Vi blev glada runt omkring. Vi är bra kompisar i det gänget.

Men jag fattar inte vem jag ska  vara förälskad i??? Man får väl köra Ole Dole Doff?


Min rytmfröken sa att hon läst den här bloggen och att den är trevlig.
Ja, trevlig....tack.  Genant.
Jag inbillar mig ju att ingen nästan läser och att det är väldigt
tråkigt för de stackare som tvingar sig till att läsa.
Lite stolt måste jag väl medge att jag blev.

Sen stegade jag raskt iväg till Coop och shoppade ingredienser till bullarna som jag ska baka till söndag då vi strokare ska till Nationalparken och lära oss nåt om svampar!
Faktiskt rätt så underbart att ha en plan flera dagar framåt.
Jag fick nya gardiner av mig själv där på stormarknaden.
Som belöning för att jag har ännu en en plan: att städa den sist utflyttade sonens rum och börja använda det. Där ska gardinerna hänga snart. Eller så småningom.
Hindret för att lyckas med det projektet är förstås att sonen har sina saker kvar och inte vill ta hem dem.  
- Det känns så sorgligt att flytta fullständigt, säger han.

Han vill ha ena foten kvar innanför dörren, han.


Höstbild till bildtävling.

Publicerad 2008-09-17 19:52:57 i stroke,

 Ja vilken tävling jag skulle skicka till minns jag inte. Då sätter jag in bilden här. Vinner jag något ändå?

Det kom ett mejl från stroke-vännen A. Han har sina idéer om informationsspridning. Såhär:

Uppmärksamma en stor grupp i samhället

  

Varje år får mer än 50 000 personer hjärnskador. Det finns en lång rad orsaker till förvärvade hjärnskador. Stroke, trafikolyckor, cykelolyckor, fall, drunkningar, hjärnhinneinflammationer, fästingburna sjukdomar o.s.v. För många som drabbas tar det lång tid att tillfriskna. Några kommer att få leva med sina konsekvenser under lång tid, kanske hela livet.


Det som karaktäriserar förvärvade hjärnskador är att de oftast kommer plötsligt. En olycka eller en stroke kan på ett ögonblick ställa hela livet på ända. Inte bara för den som drabbas utan maka, make, syskon, barn - ja, hela familjen, där hela livssituationen förändras.


En förvärvad hjärnskada är en skada som inte är medfödd utan skada som drabbar hjärnan efter nyföddhetsperioden. Vi vet nu att också en lätt skada kan ge svåra konsekvenser i skola, arbete och privatliv. Minne, koncentration, prestationsförmåga påverkas och ett gemensamt symtom är den svåra hjärntröttheten. "Jag kan inte stå och tänka samtidigt", säger en av våra medlemmar. Vi känner alla igen oss i att glömma nycklar, namn m.m. Men tänk att detta händer varje gång, varje dag och att man blir så trött att man inte orkar stå och tänka samtidigt.


För att komma tillbaka till livet efter en hjärnskada krävs en god och långvarig rehabilitering. Det krävs att samhället ger stöd att leva ett gott liv. Vecka 38 anordnar Hjärnskadeförbundet Hjärnkraft en Hjärnkraftsvecka. Denna vecka vill vi sätta fokus på förvärvade hjärnskador.

  

Visa din solidaritet genom att varje kväll tända ett ljus och ställ i fönstret.

Håll ljuset tänt varje kväll för att komma ihåg alla med förvärvade hjärnskador.


Styrelsen


Hjärnskadeförbundet HJÄRNKRAFT - Stockholms län


Regering.

Publicerad 2008-09-16 17:23:39 i Argblogg,

Öh.
Sänkt skatt iför alla som jobbar gen?
Tack.
Kul för alla som inte kan jobba efter en stroke.
Som ett straff.

Men vi vet som sagt inte vem som snart får en stroke. Det kan vara någon i en tevedebatt  nära dig.

Senaste nytt från världens centrum!

Publicerad 2008-09-14 12:44:27 i Allmänt,

Var på  bio m kompis. Varg heter filmen, Peter Stormare och Norrbotten har huvudrollerna! Jämtland skulle det vara. O-norrländsk skog och dialekt. Men vilken snygg varg!  Det var en fåordig film utan leenden. Med fjällvår och fjällhöst och renar och jokkar. Bra skådespeleri alltihopa. Inte riktigt lika bra som Pistvakt men kanske mera realistiskt nu då? Skotrarna var moderna och snön var gjord av snö och inte frigolit. Ingen diskodans i baren.
En värld av en försvinnande sort.

- Vilka är det som är utrotningshotade, vi eller vargen? sa Clemens spelad av Peter S.

Var inne i storstan igår. SF-bokhandeln i Gamla stan.
Latte och blåbärspaj på Söder. Massor av bladdrande folk tätt tätt tätt.
En läkarmässa pågår och p-tåget var fullt av världens alla doktorer med mässenamnskyltar runt halsen.
De bor på alla hotell som finns över hela stan stackrarna.

Utanför fiket fotograferade en ung fotograf en ännu yngre flicka i blanka DocMartens-skor och lurvig jacka och inga byxor utom spetsstrumpbyxor. Han instruerade henne till samma pose hela tiden och fick ständigt samma min. Men tog ändå enstaka foton tio gånger med risk att själv bli överkörd. För han satt på huk mitt på St Paulsgatan.
- Vad kan detta bli för blid? undrade jag.
- Skoreklam trodde K och F.

Där satt jag o klagade över allt jag kom på; bl a att jag inte hinner se filmerna på bio innan alla jag känner har sett dem.
Nu ska jag söka kontakt med andra senfärdiga biobesökare som inte heller hinner iväg när filmerna är nya. Det måste finnas en svans av såna som jag.

Enpowerment, eller hur?  Makt över sitt eget liv. Modernt. Konstruktivt och exploateringspotentiellt.

- Vi människor är konservativa, sa K. Vi vill inte vara tvungna att lära oss nya saker. Men ibland vill vi ha spänningen, sa hon.


- Kvinnor har 16 gånger så starkt nervsystem som vi män, sa min nya Yogi. Ni känner en massa hela tiden, mycket mer än vi män hinner med. Om alla kvinnor gjorde yoga skulle männen hålla sig kvar och inte göra så tokiga saker. Det skulle hjälpa världen, sa Yogin.

Så nu är män svaga stackare som måste grundas av oss starka kvinnor annars blir det bara trassel i världen. Vilket ansvar vi fick. Ville jag inte ha. Bevare mig.


Bla bla bla...

Hjälpmedel till mig på jobbet.

Publicerad 2008-09-14 12:20:25 i Hjälpmedel,

Hoppsan.

Inte bra att vara negativ för då blir man ledsen.
Chefen köper in en dator som ska fungera som planeringshjälpmedel! Iris Hadar heter företaget som har varit ute och konsultat på min arbetsplats och sen föreslagit hjälpmedel.
Jag får också en mobil som är smartare än den smartmobil med pyttebokstäver i som jag inte klarar av att använda. Och dessutom programvara som ska kombinera dessa minnesstödjare.
När apparaterna är på plats kommer Iris ut och lär mig.
Jag får en UTBIDLNING i hur jag ska underlätta planeringen.

Det trodde ni inte, eller hur?
(Jag som ser så normal ut.)
Trodde inte jag heller.

Nu kanske själva arbetet kan få mera fokus och den jobbiga administrationen tar mindre energi.
Vad ska jag göra ? - Var ?och När? och Hur länge? är väl alltid de tunga frågorna så fort det blir lite mycket att hålla reda på. 
Skriva upp funkar ju om man faktiskt MINNS att titta i papperen och kalender fungerar om man kan vara SÄKER på att man skrivit just i den och ingen annan stans.

 Mobil som är smart, säger konsulten från Iris. Hoppas den är så smart att den klarar av att manövrera mig då.
Tanken är att mobilens kalender ska föras över till datorns eller tvärtom och till sist ska allt föras in i min skalle.

På mässan Ett bra liv i veckan (Älvsjö) såg jag en annan mobil; Handifon. Den ser så rolig ut och är säkerligen ännu mera lätt att använda. Bl a kunde man se hur många kvartar man har kvar till nästa möte. En rad gröna prickar var kvartar och när tiden gick försvann en i taget tills bara några småprickar var kvar. 

Men snart kommer Sony Ericsson med en  Xperia X1 som der ut att bli rolig och lätt att anpassa.

Jag såg också en armbandsmobil med en enda knapptryckning (kanske mest för barn) och den kan man lägga in i datorn så man ser mobilens och barnets  position! Ifall man har ett barn som tappar orienteringsförmågan.

Hej från hjälpmedelshörnan.

Dysstert. Mission Impossible.

Publicerad 2008-09-14 11:36:00 i stroke,

Jo det ÄR dyssssstert!


Där går jag och (över)-anstränger mig med att tänja på gränsen för vad jag klarar av.
En liten lös dunk i ryggen ibland skulle sitta fint.
- Tack! sa en kollega idag när jag hade hjälpt till extra med några barn.
Litet tack gjorde mig en halvmeter längre.
Som om JAG hade gjort en liten nytta!

Arbetsförmedlingen ringde och undrade över planeringshjälpmedel som jag behöver. De ska försöka få arbetsgivaren att betala.

- Lycka till, sa jag.
- Jag vet, sa Arbetsförmedlningen. Men jag försöker ändå.

Vilket Mission Impossible det här är. Jobba fast man haft stroke. Korkat men utmanande och ofta roligt.

Mamma Mia får vänta.

Publicerad 2008-09-08 18:40:04 i stroke,

Filmen på bio i närheten.

Den här Mamma Mia , som är jag, är för trött.
En god sallad till middag och en filt i soffan och en bra dvdfilm, tack.

Fast lite feelgood hade varit fint.
Det finns så mycket av feelbad överallt.
I morgon låååååång dag på jobbet. (Roligt / jobbigt)

Mamma M

Konfirmera er mera!

Publicerad 2008-09-08 16:38:28 i Allmänt,

Naej. Det här var roligt.
Kolla kommentaren från Annannan igår 7 sept till min fundering över att bekräfta sig lagom.
Hela helgen har jag funderat och så var det ju en rent lingvistisk kommentar...

Kan man säga att man opererar sig?
Jag brukar ha en liten kirurg till sånt.

Kan man bekräfta sig?
Själv? Ska prova.

Kan man konfirmera sig?
Själv? FÖrr hade man väl präster men nu i individualismens  och brutalkapitalismens tidevarv kanske man bara köper ännu en Coach-bok. Och tror på sig själv.

Idag hade jag det underbara barnet en stund på jobbet igen.
Han tycker om MASSOR med smör på knäckebrödet. Och jag måste tyvärr lära honom ta mindre smör. Gång på gång.
Men han gjorde flera mål i min basketkorg och har börjat passa till mig.

Om det finns en gud skickar han verkligen bra barn i min väg!

Törs jag gå o se Mamma Mia på bio eller ska man gråta en massa? Hatar att gråta i grupp.

Strokevännerna

Publicerad 2008-09-07 16:10:16 i stroke,

mina var på syrrans utställning av stora akvareller.
Lokalerna är lite svåra om man har käpp och svårt att röra sig.

- Man får gå nerdför trappan backandes, sa A.

Ljudet förstärks från uppe på loftet och dränker samtalen nedanför vid konsten.
Stora stenar att kliva på vid ingången.
Annars bra och fint.
Vi är ju så positiva.

Bekräfta er lite lagom!

Publicerad 2008-09-07 16:00:03 i Argblogg,

Ibland får jag konstiga kommentarer här.

"Jag tycker man ska bekräfta sig lite lagom" skrev en. 

(Var det där kritik?)

Jasså, lagom?

Är det när man skriver blogg som man bekräftar sig för mycket?
Eller när man pratar m andra människor?
Eller på jobbet när man försöker vara duktig?
Eller när man köper saker för att skapa stilen man försöker visa att man har?
Eller när man bygger om köket för att det ska se ut som i annonserna?

Eh?

Och hur bekräftar man sig lagom? För lite? För mycket?
Står i ett hörn och är tyst hela  veckan?
Målar sig med consealer överallt så man inte syns?

Jag misstänker att man inte ska yttra sig om sig själv
och tro att man har något att  säga någon?
Om man inte är politiker konstnär författare journalist  radiopratare programledare i teve standupkomiker  ... död.

Jag har funderat hela helgen.

Juan Luis Guerra i Globen

Publicerad 2008-09-05 00:16:01 i Allmänt,



Oj. Glädje och mycket av allting. Man blev svettig.
Vi som lyssnar på depprock jämt behöver sånt här.
Vad dom kan dansa i publiken, latinosarna!
Kände mig mest hemma bland rullstolarna på rullstolsläktaren.
Där kunde man hålla i sig i några järnrör och ändå fortsätta stående.

Disidro äter knäckebröd i Stockholm

Publicerad 2008-09-04 19:45:59 i Allmänt,



Kommer man från Dominikanska Republiken och turnerar runt i USA o Europa två månader ska man smaka knäckebröd ifall man hamnar i EStockholmo. Disidro är percussionist i Juan Luis Guerras 17-mannaband som heter 440.
Jag ska lyssna o titta i Globan i kväll. Tills öronen kroknar och ögonen voltar runt. Latinomusik.
- Ha sköna skor, sa P i telefon.

Jo.

Om

Min profilbild

stroke

Jag hade STROKE år 2000. Har lite dolda funktionsnedsättningar kvar. Jobbar deltid som special / tal-pedagog. Jag visar inga DAGENS OUTFIT eller produktplaceringar. Kommentera gärna. Köp ingenting. Bloggen är ekologisk. Energin den drivs med kommer från Luleälven.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela