Hemma igen

Publicerat i: semestern
Semestern blev lång och innehöll jobbigt regnväder som gjorde knäckebröd till svampiga dynor under osten. Det var också veckor av för mycket värme och solsken.  Värmen gillade de, bromsarna.
Runt stugan finns två sorter; de stora väldiga köttätande jätteflugorna med huggtänder och de snabbare tystgående blindingarna som liknar drakenplan och är lätta att trycka sönder med fingrarna. 
Sen finns myggen men de håller sig undan stark värme. Om man vill gå kvällspromenad måste man ha huvjacka och långa byxor och vara beredd att kämpa mot mygg. Inte bekvämt.  Knotten dyker lite random upp vid förväntat regn eller efter regn.  Men de kommer också om man anstränger sig och blir svettig.  De kommer inte in och bråkar inomhus. Osynliga småknott som vill vara i håret och nacken och nästlar sig in i öronen eller längst nere vid fötterna sägs hålla till  i gräset.  De kallas i Lule älvdal antagligen lite olika saker beroende på plats och generation men hos oss heter de swidon.
De är värst. 
De andra, getingarna, inte särskilt många, bina, fredliga, fjärilarna, snälla och ofarliga. Trollsländor och harkrankar och spindlar, ofarliga djur. 
Renarna är ganska blyga och backar gärna om man möter dem men de måste tänka efter först en stund. Älgarna är mycket färre nu. De har nog skjutit för många tror jag. Ekorrarna kommer nära, orädda och roliga djur. Grannarna matar med solrosfrön eller havregryn. 
Sist men viktigast: fiskgjusen, storlommen, storskrake och knipa rör sig i eller över vattnet. Några förirrade måsar finns och bråkar med fiskgjusen. Kråkorna bevakar det hela. Ibland svishar några svalor förbi. 
Stundtals passerar en båt eller några vattenskotrar eller paddlande människor. 
En evig trafik på älven. En evigt strömmande älv. 
När vi nu är hemma saknar jag vattnet och sparsamheten med intryck. 
En oerhörd massa månader kvar till juni nästa år.

Semestern blev lång och innehöll jobbigt regnväder som gjorde knäckebröd till svampiga dynor under osten. Det var också veckor av för mycket värme och solsken.  Värmen gillade de, bromsarna.
Runt stugan finns två sorter; de stora väldiga köttätande jätteflugorna med huggtänder och de snabbare tystgående blindingarna som liknar drakenplan och är lätta att trycka sönder med fingrarna. 
Sen finns myggen men de håller sig undan stark värme. Om man vill gå kvällspromenad måste man ha huvjacka och långa byxor och vara beredd att kämpa mot mygg. Inte bekvämt.  Knotten dyker lite random upp vid förväntat regn eller efter regn.  Men de kommer också om man anstränger sig och blir svettig.  De kommer inte in och bråkar inomhus. Osynliga småknott som vill vara i håret och nacken och nästlar sig in i öronen eller längst nere vid fötterna sägs hålla till  i gräset.  De kallas i Lule älvdal antagligen lite olika saker beroende på plats och generation men hos oss heter de swidon.
De är värst. 
De andra, getingarna, inte särskilt många, bina, fredliga, fjärilarna, snälla och ofarliga. Trollsländor och harkrankar och spindlar, ofarliga djur. 
Renarna är ganska blyga och backar gärna om man möter dem men de måste tänka efter först en stund. Älgarna är mycket färre nu. De har nog skjutit för många tror jag. Ekorrarna kommer nära, orädda och roliga djur. Grannarna matar med solrosfrön eller havregryn. 
Sist men viktigast: fiskgjusen, storlommen, storskrake och knipa rör sig i eller över vattnet. Några förirrade måsar finns och bråkar med fiskgjusen. Kråkorna bevakar det hela. Ibland svishar några svalor förbi. 
Stundtals passerar en båt eller några vattenskotrar eller paddlande människor. 
En evig trafik på älven. En evigt strömmande älv. 
När vi nu är hemma saknar jag vattnet och sparsamheten med intryck. 
En oerhörd massa månader kvar till juni nästa år.

Visa fler inlägg