stroke

Bloggen startade i november 2005. Livet efter en stroke i yngre ålder: Jag var 42 år gammal, det är fjorton år sedan. Numera är jag tillbaka i jobb på deltid. Tränar på att ordna livet med hjärntrötthet så att det fungerar tillräckligt bra. God enough. Vis av upplevelserna av att få "dolda nedsättningar" och lära sig hantera dem och träna bort en del skriver jag här. Från början skrev jag på uppdrag av strokeföreningen i Stockholm.

Skvattramrost. Igen då.

Publicerad 2009-07-30 20:59:52 i Allmänt,

  Men när sonen eldar i grillen blir elden så varm att färgen brinner upp. Oj.
  Skvattramrost på stranden.

 

Vissa säger att granarna bara förlorar årets skott. Andra säger att de tappar alla barr. Dör.

Skvattramrost.

Publicerad 2009-07-29 13:46:30 i Allmänt,

 Den första vi såg, på tallheden i början av juli.

  Nu ser alla granar utom slokgranar och andra konstiga arter ut så här, stora som små. 

Det sitter soom små runda oranga kulor kring varje barr.



Bisarrt?

Vi åt sushi i Boden!

Publicerad 2009-07-28 22:43:39 i Allmänt,

På min ena sushibit franns rökt ål vilket var lite för jobbigt men annars var jag helt nöjd. Sushi finns inte i skogen, även om det nog finns fiskar i älven. men ingen kock som knåpar ihop dem till sushibitar. Jag saknar det där. Om någon slog upp en sushibar bakom nästa tall skulle jag jubla.
Minstpojken har kopmmit till Norrbotten med tåget och hade gitarr och massor av saker med sig. Vi såg nog ut som ett helt dansband när vi gick genom Boden city. Sen for vi ut i skogen och då kom regnet.
Varje gång jag får en gäst till stugan sjunker temperaturen tio grader och sen börjar det hällregna. Slutar aldrig förrän gästen gett sig iväg till Stockholm igen.

Men minstpojken ska få arbeta, detta blir ett arbetsläger; vedhuggning, sightseeing på cykel, släpa tallegrenar i skogen. Kanske vädret kan göra undantag och erbjuda aningen finväder någon dag, då. Det är ju inte rekreation han försöker ägna sig åt, utan arbete.

 Granarna har oranga fingrar. Det ser färgglatt och modernt ut i skogen. De har fått en svampsjukdom som heter skvattramrost.  Det lär innebära att barren faller av och bara  pinnar blir kvar. Och nästa år drabbas skvattramen av samma sjuka.  I morgon kommer finare granbilder med oranga fingrar.

På Apoteket köpte jag desinfektionsgsgel och dito servetter. Ifall man ska klara sig utan smitta, tänkte jag. Vet inte om det smittar gran - människa...? Men jag tänkte nog lite hysteriskt på svininfluensa också¨.

Luleälven

Publicerad 2009-07-26 23:42:15 i Allmänt,

  G - katten gosar på stenplattorna.

  Igår - fin kväll på stranden med roliga människor. Tack för det, måste få lite sånt varje sommar.

  Vi grillade getost med tomat och olja och kryddor i folie. Prova det.

I Norrbotten regnar det faktiskt.

Publicerad 2009-07-26 23:01:23 i Allmänt,

Hur mår resten av riket?

Jag var på middagsbjudning och överuppförde mig så det blev ruggigt tokigt.
Klämde ut mig lite skämt i stilen som jag är van vid. Men det var en ny konstellation av personer och då införs osynliga normer utan att man kommer överens om det.
Jag vill ju skratta. Jag vill ju inte var allvarlig till tänderna.
Hur blir livet då?
Jag vill inte uttala varje ord grammatiskt riktigt i  varje mening.
Jag är van vid att här kan man svamla och ha kul.

Känner mig som Pippi när hon var på kafferep och inte visste hur man skulle uppföra sig bland tanterna. Då när hon fick beordra sig själv att marschera in i huset hos Tommy och Annikas mamma fast hon var för blyg. Det slutade ju med att hon bockade sig rakt ner i tårtan med näsan, om ni minns.
- Men Pippi då! utbrast Tommys och Annikas mamma.
Men ingen kastade ut henne.



"Jag kände mig mer som en fyraårs-pojke som hade ödelagt en fest med ett illa valt skämt" sa Ola Sahlo om framtädandet på Svenska kulturambassaden i USA 2006. Då ambassadören skulle tvingas be om ursäkt. Det var då Ola mellan låtarna  skämtade om flygplan som flög fel och refererade till 9-11.

Jag fattar precis hur sånt känns.

Nu ska jag ut o fota regnvädret.



  Luleälven i regn.

God natt önskar en som inte passar på middagsbjudningar...
 

Före kl 7 på morgonen.

Publicerad 2009-07-26 18:05:48 i Allmänt,

N u blir det lite jobbigt att läsa för nu ska det bli historielektion här:

Mannen i hembygdsgården berättade att att han kände min farfar. När han var ung köpte hans familj ett hemman som tillhört hans frus föräldrar där det plötsligt fanns 6 barn utan mor och far eftersom båda föräldrarna dog med bara 17 dagars mellanrum. Där ingick en minst-dotter med utvecklingsstörning. Föräldrarna hade sagt till de övriga fem barnen att när vi är döda ska inte ni hålla på och bråka med det där (ta hand om henne) men den här mannen och hans fru tog hand om flickan. Hon var "omöjlig att lära något trots att hon varit till Piteå tre gånger där det fanns särskola". När flickan var  21 år  kom överläkaren hem från Piteå och förklarade henne omyndig. Hon kunde tala och gå men såg mycket dåligt redan från födseln.
Men däremot var hon oerhört säker på att komma ihåg folks telefonnummer. Man ringde ju via telefonstation och begärde muntligen numret man skulle till  och så fick telefonisten koppla en rätt med en sladd.

Vid köpet av hemmanet bad mannen min farfar om hjälp att upprätta köpehandlingarna.
- Ja det ska jag göra, svarade min farfar, men kom före klockan 7 på morgonen. För efter 7 kommer chaufförerna och jag har listor överallt som jag måste hålla reda på. Han hade åkeri med lastbilar på den tiden.
Så, före klockan 7 var den här mannen (förmodligen med sin far) där och fick hjälp att skriva kontraktet.

Minst-dottern hade de hand om ändå till hennes död och hon levde länge. Han tror att hon kunde bli så gammal för att hon fick bo i ett hem och slapp flytta till instutition. Men varför hon inte gick att ubilda förstår man fortfarande inte.

Nu är denna historielektion slut.

Mopeden är såld.

Granarna har oranga fingrar och ser jul-pyntade ut. Alla granarna. ALLA!

Svar på kommentarer igår:

Publicerad 2009-07-25 19:34:01 i Allmänt,

Det var en bra gråt, Annannan. Lite tårar behöver rinna ibland när man tänker på sin mamma.
Åsa, har de bara två båtar, Destination Gotland? De två som krockade? Här uppe kör man bil över isen utan att fåna sig med båttrafik i onödan.

IDAG!
Vilken omställning: det vällde ut släktingar till grannstugan i skogen och så mycket folk har jag inte träffat på en dag på flera veckor. Tre generationer, samtidigt. Dessutom några släktingar till på grannbyns auktion och där var det massor med människor. Det bara vimlar i skallen av alla dessa intryck. Det kommer många ord ur så många människor på bara några timmar, ska jag säga. Oj oj oj.

Hi, många har ringt och vill köpa mopeden. Passa på gott folk. Den blir dyrare och dyrare.

Regn och 80-årsdag.

Publicerad 2009-07-24 14:20:42 i Allmänt,

Ja - det har regnat. Nej - det har inte kommit fram någon sol ännu.
Ja - jag hade te-stund med vännen E igår kväll och jissus vad han är bra på att prata!
Och jag är bra på att bli tyst och nicka lite och kasta in något smart som går väldigt fort att säga, bara för att visa att jag inte sover eller tänker på något annat. Vilket jag ju egentligen gör.
Det tokiga är att jag kände mig som en terapeut och började undra vilka frågor det nu är de ställer till sina pratare?

- Och hur tänker du om det?
- Vad hände då?
- Hur kände du då?

Men jag är väl mest intresserad av Hur ska du göra-frågorna:

- Hur ska du ändra på det?
- Hur tänker du göra nästa gång?
- Hur kunde du göra så?

Ni vet. Men jag gillar honom, vännen E. Sprudlande intensitet är roligt att bli inblandad i. Det kändes nästan autentiskt.
 Som om vi faktiskt satt där över teet och pratade.

Nu har jag lyssnat på ett helt Sommarprogram i P1 med någon skandalklipparbankchef  (Kerstin Hessius, vd för 3:e AP-fonden)  för någon fond som tagit för mycket pengar till sig själv. Hela pratet gick ut på att vi alla är likadana: roffar åt oss om vi bara kan.

Gör vi?

Idag blir en nära person 80 år och vill inte bli firad. Jag håller ivärtes tal och blir rörd av dem men inget kanman ju säga. Det är väl strongt att fylla 80 och dessutom vara så stark så man rymmer från kalaset? Det hade jag sagt i talet jag inte får hålla.

Skrakefamiljen

Publicerad 2009-07-23 21:22:03 i Allmänt,

Här simmar Fru Storskrake och hennes barn snabbt iväg för att jag inte ska lyckas med en bättre bild än så här.

Släktforskning...

Publicerad 2009-07-23 14:08:29 i Allmänt,

...kan det bli trassligare?
Mötte nyss en släktforskande 40-tails som har rötter här bland tallrötterna vid älven.
Jissus så många namn. Jag som alltid glömmer bort namn. Och årtal.
Släktforskning är nog det mest optimalt omöjliga jag skulle kunna hålla på med. Men jag ska kolla     www.genealogi.se och gör det ni också. Då kan vi forska fram att vi alla egentligen är släkt med varandra, vilket vi också är in the end.

Kommentarer (1)

Till Bob Hansson.

Publicerad 2009-07-23 13:41:38 i stroke,

Jag är inte riktigt övertygad om att Bob läser det här men i alla fall:

Nu har jag läst boken  och det var en oväntad historia om vad som ger en värde, är det bara den som arbetar och producerar som är värd något?
Man kan utan att vara överintellektuell lätt dra parallellen till hur en konstnär kanske ser på sitt eget värde när konsten inte kommer lätt ur händerna eller värderas som värdefull av kritikerna.
Men man kan också känna igen sig om man är en person som fått lämna jobbet  p g a  en stroke och sedan leva resten av livet som en medlem i det  stora gänget Utanförskapet. Har man ett värde om man inte producerar?
Varför vill man till varje pris tillbaka till jobbet oavsett om det går eller inte?
Ska man som Bobs huvudperson gå tillbaka och smygjobba om nätterna bara för att få känna sig som berättigad.

Det två stora förlusterna vid en stroke, utom de rent fysiska och kognitiva hindren man får genom att hjärnan "möbleras om" är förlusten av JOBBET och KÖRKORTET.

Det var vad jag ville säga, Bob.

Saknar...

Publicerad 2009-07-22 14:24:15 i Allmänt,

Igår fyllde en bloggares mamma år och jag läste inlägget och började gråta. Min mamma kliver kring i mina tankar varje dag här uppe bland blåbären och tallarna. Det var sån tur att vi hann säga allt det vi hann få sagt under våra 47 år tillsammans.
Min mamma var spel-ledare i stugan intill här om sommaren när vi kusiner ville ha lekledning och spelsällskap. Hon kunde sånt. Ibland blev det skattsökarpromenader i lingonriset och ibland var det bokstavsspelet "Skrika högst" kring ett köksbord. Solen sken och ur radion hördes Trio med Bumba och Lill-Babs.
Här berättar Annannan om sin mamma. Jag började gråta en tår, vilket kan behövas en dag som den här.

Ingen har ringt på moppen.

Publicerad 2009-07-22 13:50:53 i stroke,

Jag har fått ett bud på 0 kronor från A som vill förbarma sig över moppen men han hade då inte sett den ännu.

Börjar jag längta hem?
Nej inte alls.
Jag har tänkt stanna i skogen så länge skogen och berget står kvar och vattnet rinner förbi.
Här är tiden ett överflöd.

Vaknade med stroke-hjärna som ville se allt i gult i morse. Det blev ganska fult med gult gräs ute och gul himmel. Nu vill hjärnan  fortfarande inte riktigt koppla synintrycken utan blandar och slafsar ihop dem till en jobbig kuliss. Det brukar ta några timmar att få det att klarna igen.
Nu är det gula borta men det är jobbigare än vanligt att läsa. Hoppigt i texten. Men man klarar sig rätt bra med att gå på gamla rutiner och bestämma att man ser så det räcker bra ändå.
Hela hjärntröttheten beror väl på överansträngning igår.
Bland annat åt jag två glassar och såg Allsång på Skansen och Morden i Midsommer i grannens tv tills det blev natt.
Och nu skymmer det på natten.
Det var nog lite för få mord i Midsommer igår, brukar det inte vara fler?
Intressant att se eftersom jag faktiskt fattar handlingen numera trots att de är så många i historien och alla har olika namn och ser olika ut.
Det är FRAMSTEG.

Vilken betydelse har det?

Kämpa kämpa - kom igen...(fast det hade varit lite modernare med rosa synfält kanske?)





Ingen har ringt på moppeannonsen.

Publicerad 2009-07-21 23:27:18 i Allmänt,

Jag vann minigolfen och har blivit en tävlingsmänniska.
Det är inte att ha roligt som räknas - det viktiga är att vinna.

(Fast spelet avbröts i halvlek av knottöverfall.)

Jag ska sälja moppen!

Publicerad 2009-07-21 17:18:20 i Allmänt,

Ja, efter 40 år ska den få flytta hemifrån, den gamla Monarpeden som kanske föddes 1968 om jag har tur med gissandet.
Jag lägger upp bild här för att bror min ska få se den - tror säkert han lägger ett bud för han har födelsedag och är upprymd idag. Det går inte att skicka MMS till honom med smarto-mobilen. NU omvärderar jag den, mobilen,  inte en gång till - den är INTE bra. Hur smart den än tycker sig vara...

 Snygg va? Monark Monarped. Från 1960talet.

Rötterrrr

Publicerad 2009-07-20 20:43:11 i Allmänt,

Här har jag rötter! vill jag bara påpeka ganska hårt och bestämt.
Det finns sandtag som jag har hoppat i när jag var barn och det finns ett vitt garage vid vägen som varit MIN farmors och farfars. Det finns en björkallé som vuxit igen och knappast går att urskilja.

Och det fanns idag två rävungar på gamla landsvägen och de var långsamma så jag hann faktiskt SE dem innan de försvann i diket.

De där rävungarna är väl inga rötter men landsvägen är rötter.
På den kom jag som barn i baksätet, bilsjuk åkande efter 110 mil, och det var en kringlig grusväg, hur lång som helst. Plötsligt svängde bilen neråt älven genom den vita björkalléen och sen såg man det oranga trähuset och den långa ladugårdslängan med bagarstuga i andra änden. DÄR var farmor med mjukkaka och röding och man drack äcklig mjölk som korna hade gjort med fett på. Hon hade rabarbersaft också.

- Lillstinta! kallade hon mig när jag var några år bara. Hon skrattade så hänghakan kluckade och hon var så mjuk. Man fick inte skrika hos farmor för farfar tålde inte sånt.
Hon var snäll, farmor och hon pratade så vacker dialekt . Det var mycket blommor på hennes klänning och hon hade glada färger.
Man var som på besök i en annan lukt och klockan tickade högt på ett annat gammalt sätt än den hemma. Köket var bond-stort och det fanns trasmattor som var som långa långa hopphagar över det stora golvet.
Folk kom in i köket utan att knacka och stannade en stund på kökssoffan borta mellan fönstren. Tiden gick sakta här. Det var många tysta luckor i pratet. Många blickar ut genom fönstret.

Posten fick man hämta hos grannen och vi småkusiner klev blygt in i hennes stora kök och vi neg.
- Vi tänkte hämta posten, sa vi.
- Vill ni ha en karamell, sa gamla tant W och höll fram en glasskål med lock och där i fanns hårda karameller.
- Man får inte ta emot karra av främmande människor, viskade vi till varandra, är tant W en främmande människa?

Tog vi någon karamell? 

På natten kom farfar hem med väldigt stora laxar som räckte från hans midja nästan ner till golvet. Jag trodde att han hade stulit dem ur någon bassäng vid laxodlingen vi vattenkarftverket. Men senare har jag förstått att han drog upp dem själv rakt upp ur den blöta älven, jagad av mygg och björn.


Nu har jag sagt mitt.



.

Grinden den blå.

Publicerad 2009-07-19 12:48:41 i stroke,



Nu fattas bara stödpinnen som lokala smedjan ska göra på måndag. Den blå färgen är beställd. Men kanske inte hamnar på grinden förrän om ett år?
Den behöver torka och vänja sig vid att vara grind först.
Och grinden ÄR i våg:
 Se vattenpasset och tro mig. Det är fotografen och naturen som är vinglig.

Men när jag cyklade mina 8 km till byn och försökte köpa torkat renkött (slut i Konsum) var det flera skyltar vid vägkanten om LOPPIS 300 m. och jag undrade om detta gäller hela landet? Har varannat hus loppis i övriga Sverige också eller är det bara lokalt?
Så såg det ut att vara väldigt mycket folk vid en loppis 25 meter från vägen nedanför en backe och jag svängde glatt ner med cykeln. Ett vitt partytält stod uppställt framför entrén (bron på huset) och långa bord med höga glas och vita servetter fanns inuti tältet. Vilken ordnad loppis, tänkte jag. Många bilar var det och alla människorna strövade omkring mellan de olika husen på gården.

- ÄR det loppis? kände jag mig tvungen att fråga en vänlig kvinna som sa att jag såg vilsen ut.
- Nej det är guldbröllop! svarade hon glatt.

Eh. Gick hem mycket  fort och uppe vid vägen stod det LOPPIS 500 m. på skylten och där hade jag ju tänkt ganska fel, eller hur?
Men jag HADE ju kunnat bli inbjuden och känt mig fulklädd, för det var jag. Vilken tur.

Bara till Elin:

Publicerad 2009-07-16 20:41:15 i Allmänt,

Angående din förtvivlade kommentar för några dagar sen, 13 juli:

Om någon på jobbet kallar dig Lilla Stumpan ska du genast kalla denne för Stora Stumpen.

Storheden och storstan och storshopping och storkaka.

Publicerad 2009-07-16 20:35:13 i Allmänt,

Luleå. Kallare än i skogen. Mera regn än i skogen idag.
Norrmän av alla sorter strosar långsamt i grupper över körbanorna.
De är glada för de är i stan för att shoppa slut på sina semesterpengar.

Min stuga fick två oljefyllda element i något sånär liten storlek.
Lite gångjärn till den alldeles för snygga grinden och en låsanordning till den.
Vi glömde stödpinnen!!!
Vi glömde den blåa färgen.

Men B handlade tonvis med kattmat och kattsand och katt-allt-möjligt. Dessutom handlade han frön till fåglar och ekorre.
Jag som är mera snål skulle hellre gå runt i skogen och peka ut möjlig föda för fåglar och ekorrar, om de började svälta.
Av gammal vana köper han perserkattmat, trots att perserkatten avled förra året. 


G är ingen perserkatt. Bara vanlig väldigt vacker bonde med svart päls. Han kanske tycker perserkattmat är lyx och fjolligt.
- Överklassfasoner! brukar han morra vid skålen med pellets.

Katten G insisterar på att äta upp mössen han tar och fågelungarna också. B säger att han inte får och tar ifrån honom fångsten innan det börjar knaka och knastra ur kattens mun.

Väl hemma igen uppenbarade sig det nya dilemmat: när man lyckats få transport av stora saker hit
måste de gamla sakerna ut och bort härifrån. Till sopsorteringen.

Ett transportproblem till. Suck.

- Köp en mopedbil!!!
tipsade syrran frpån Gotland förra veckan.  Jättefin och rolig att åka i, sa hon.
Nästa dag kom en dementi:
- Köp ingen mopedbil. De bullrar inuti, sa hon.

Jag tror ju på kommunala kommunikationsmedel - fast det går inte att göra det i Norrbottens värsta inland. Bussen går en EN gång om dagen och det gäller hemresan också, eller kanske är det två gånger hemåt? Är det fler som åker UT i skogen än de som åker ut ur skogen varje dag?
 Därav dubbelt så många turer åt UT-hållet?
Men nu är jag ju en raffinerad medpassagerare som glatt låter mig skjutsas kors och tvärs. Fast inte så mycket som ni tror eftersom jag inte orkar så många resor i veckan.

Efter alla lyckade lastningar in i det oerhört stora bagageutrymmet tröstfikade vi på te och vaniljdrömmar. Gott.  Stor-vaniljdrömmar, var det. Tur, annars hade jag inte orkat sista timmen hemresa.
Regnet hällde ner i storstan och när några mil var kvar klarnade det upp för i skogen har vi alltid fint väder. Sa B.

I morgon kommer stora vilodagen efter resan till Storheden - Luleås shopping-lademecka. Det ser ut exakt som Länna i södra Stockholm eller Kungens Kurva. Samma varuhuskedjor, men fler lyckliga semesternorrmän  här. Fler stressade barnfamiljer i Stockholm. Argare personal i Stockholm.

Väl hemma i lugnet och ron (G.U.G. lagar en båtmotor till en nyanländ båt utanför ...) känner jag efter. Det slår mig:
Det är FUSK att åka bil. Det går lite för lätt. För fort. För lite lidande.

Konsumtion ska kosta; både pengar och krafter.

(Men så praktiskt och så lättvindigt det blev.)

Bra.

Publicerad 2009-07-15 20:35:17 i Allmänt,

Min läsekrets kommenterade snabbt och jag fortsätter väl en vecka till med detta egocentriska skrivande till ingen mottagare... så känns det. Om inte ni som kommenterade fanns.

Elin ska naturligtvis ha något att läsa på kafferasten. Har inte du, Elin, upptäckt att internet är fullt av saker som folk skriver om ingenting? Men jag fortsätter...

K ska slippa hjälpa mig söka bidrag för att fortsätta. De flesta bloggar helt ideellt. Tänk er all tid helt ideella människor lägger på att skriva bloggar om ingenting! Om det finns 60 000 bloggar i Sverige och varje bloggare lägger ner en kvart om dagen? Då blir det mycket tid, eller hur? Totalt. Tid som vi hade kunnat använda till att se på TV till exempel.

Och Annannan. Var det inte lite PIIIINSAMT det där med tvättmedlet som egentligen var haddiskmedel??? Fast kul. Ge bort små flaskor med diskmedel i present till alla som behöver muntras upp.
Så kan ni köpa äkta tvättmedel och tvättmaskinen slutar löddra så mycket. Vad ALLA blir glada av det i slutet, då.

Jag fick i a f skratta en stund.

Dessutom avtar den eländiga huvudvärken och yogan hjälper.
Det var ett hejdundrande åskväder här några timmar och jag SOOOOV och åska är mitt bästa väderfenomen, tror jag. Utom snö. Eller på delad första plats med snö.

Älv-natt

Publicerad 2009-07-13 23:12:34 i Allmänt,

  Det finns faktiskt små-harrar i älven nu. Folk har fått napp. Jag fiskar sällan. FÅr följdaktligen mycket sällan napp. Lite tur eftersom fiskarna ska dödas om man drar upp dem och de är stora nog för att stekas.

God måndagskväll.

Publicerad 2009-07-13 21:01:52 i Allmänt,

Om exakt en månad är min sommar slut och jag hänger återigen i soffan i förorten och försöker komma ut som stockholmare igen. Chockad av allt oväsen och alla sura miner.
Men.
Än så länge bara lugn och ro alltså.
Idag har jag (fått mycket hjälp och) byggt en halv grind.  En halv grind! Tänk er hur fort det går att bygga: att sticka en halv grind skulle ju ta ett halvår. Virka skulle nog gå lite fortare men inte särskilt mycket.
Sy en grind skulle ta sin tid det också, beroende på hur små detaljerna skulle vara, och om den skulle vara fodrad eller inte.
Kan inte låta bli att tänka poå hur lång tid det skulle ta att BAKA en grind. För nu bakar jag bullar...

Undrar ni hur det är med huvudvärken? Jo, tack, den håller i men är lite lättare idag. Sova hjälper inte. Yoga hjälper. Om man inte måste avstå för att man kräks på yogamattan.
I morgon ska det bli ännu bättre. Ännu mera bättre.

Det är ganska tråkigt i den här bloggen nu när det inte kommer kommentarer. Jag vill ha 43 st om dagen.

Det får jag inte. Kan det bero på att den här bloggen ska begravas, helst? På den stora bloggkyrkogården?

Vila, vad vet vi om vila?

Publicerad 2009-07-12 23:07:13 i Allmänt,

Det här ska bli ett sorgligt inlägg.

Vila behövdes idag för att en galen huvudvärk skulle lätta.

Vad vet vi om vila?

Spikmatta?

Hängmatta?

Ljudmata?

Jag vet, Spikmattan fungerar inte, det har vi läst i pressen, och då är det sant.
Men ligger jag på den och slappnar av, vilket man måste, annars gör det ont, så somnar jag efter nio minuter.
Vet inte om jag har ordentligt på fötterna där - har inte tagit tid -det kan vara tolv minuter också.
Somnar. Sover. Vaknar och irriteras av det vassa underlaget, tar bort spikmattan, somnar om och sover som en tröglori hur länge som helst.

Sen kommer hängmattan. Men jag har ingen.

Ljudmattan slår spikmattan med hästlängder. Ljudbok i cd-spelaren är det mest sövande som finns. Just nu lyssnar jag på Predikanten av Jo Nesbö och det är Jan Waldekrans som läser så sövande och bra. Tråkigt bara att man inte får veta vad boken handlar om.

Se på film på dvd är också vila. Mitt i filmen Farväl Falkenberg packade den ärvda teven ihop och gick till sin egen eviga vila.

Man får försöka leva livet själv i stället för att konsumera filmer då.

Cementhjärna.

Publicerad 2009-07-12 11:57:51 i Nytt från Gnällträsk,

Tror att det blev cementintrång i hjärnan.
Det gör ont i skallen.
Mår illa.
Ögonen vill inte se.

Kåda går inte bort med schampoo och kaffesump. Tvärtom. Det armerades fast. Kjolen blev stel.

Så på listan över fläckborttagning:

Kåda - går inte bort med schampo och kaffesump.
Rödvin - flera år gammal fläck på duk går inte att koka bort.

Listan uppgraderas eftersom nya fläckar inte går att ta bort i världen.




Det är 20 grader och jag fryyyyyser.

Hej från Gnällträsk.




Kåda - hur tar man bort kåda från kjolen?

Publicerad 2009-07-11 20:22:05 i Allmänt,

Spriiiit står det i fläckborttagningslistorna. Ren sprit. Jag har ingen. Inte ens rödsprit för den eldade vi upp vid Valborg.

Provade med hårschampo och kaffesump. Kanske?

Det blir en solig solnedgång i kväll.

Nu vet jag hur man gjuter plintar: Smeten ska vara kladdig, nästan  blöt, och man får stänk på glasögonen. det måste man genast ta bort. Och vara glad att man inte fick stänk inuti ögonen!
Det är mycket likt brödbak utom att man måste hälla vatten över det hela i stället för att köra in det i ugnen på gräddning.

Spaden är mycket tyngre och jobbigare att hantera än sleven.  Betongblandaren är astung att släpa. precis som degmaskinen, men ännu tyngre. Fast betonbgblandaren ska inte in i ett litet skåp längst inne i hörnet utan den ska stå bakom en vedbod eller så.

Det kom en skrämd hare skuttande och satte sig och tittade länge på gjutningarna, innan den tog sig för att skutta upp för backen in i lilla skogen ovanför. En liten hare - inte sådär stor och hög som fälthararna hemma på gården i Stockholm.

Det går inte att ta bild på skrakefamiljen för de är igång innan jag kommer upp eller kl ett på natten när jag har somnat. Visserlöigen kommer de in kl 15 också ett varv men då störs de av några GUG (Grannar Utan Gränser) som joxar med sin båt eller någon annan maskin.

Återkommer i ärendet.

Nu måste jag gå och se om grannen B överlevde dagens byggövningar. (Jag missade byggmötet i morse pga sömn och att jag inte visste när vi skulle ha det.)

Hej från Byggare Bob

Mera dans mera dans Beat It

Publicerad 2009-07-10 23:13:53 i Allmänt,

Katt och mjölk och såga.

Publicerad 2009-07-10 17:00:27 i Allmänt,

  G, katten, tänker dricka upp kokta mjölken som ska vara till kaffet.
Det blev finväder här efter  att turisten från Stockholm reste. Varmt och sol och vind i exakt perfekt mängd för att man ska slippa svett och mygg och björn.

Idag har jag byggt en sågbock. Nästan själv.
Jag fick genast en spekulant så vi startar serietillverkning strax. Modellen måste modifieras något. Sen så...

I morgon ska jag såga.

  Gott.

Regn? Nej inte här inte.

Publicerad 2009-07-09 22:27:16 i stroke,

En stilla stegring av temperaturen  från 12 till 18 grader har skett idag.
Man måste bli svettig när man går fort eller gör nytta. Ny känsla.
Kvällen var windy men inte på min altan. Och det är inte mycket mygg.

Nej, grinden blir inte blå ännu. Först ska den ha gropar till sina stolpar, sen ska stolparna gjutas fast i groparna och det är en lång process har jag nu förstått. Sen KANSKE det får plats en grind mellan stolparna och DÅ får man börja såga brädor. Och måla kommer sist av alltihop. Vem vet hur många år det tar.

Annars är det den blå färgen som är målet, inte resan dit.

Idag tänkte jag mig tillbaka till förut tillsammans med B. Om vi åker tjugo år bakåt i tiden - vad trodde vi då om att man skulle sluta använda skrivmaskiner ? Eller att man skulle ha telefon utan krullig sladd? Att man skulle vara ständigt informerad om vad som händer. Att man skulle kunna bli uppringd ELLER srkiven till ständigt och jämt. I varje ögonblick.
Trodde vi att man skulle betala bussen med några tryckningar på en liten mobiltelefon som fick plats i minsta fickan?
Trodde vi att man skulle undra om det var elfel om inte pipen och trudelutterna avbröt en vad man än gör?
Trodde vi att man skulle kunna ha en smaskig o-privat dagbok hängande i luften där den som ville kunde läsa och sen dessutom kommentera? 

Nej det trodde vi inte.

Trodde någon att människor som blivit skadade av en stroke skulle hålla reda på sin vardag med åtaganden och tider  (kalender från Mesopotamien) och allt med hjälp av en elektronisk manick - mobilen?

Neeee.

Men HJÄLP! Tänk 20 år framåt nu då! Vad har vi att vänta?

50-talet i Luleå.

Publicerad 2009-07-08 17:06:57 i Allmänt,

Vi hittade stället till sist av en slump precis där det brukar vara på Storgatan. 
När vi letade senast såg vi det aldrig. T.A. heter det, Vilket betyder take away. De hade grodor och vi åt varsin vilket jag bittert nu ångrar. Den sitter kvar i matstrupen ännu efter flera timmar.
 Det enda jag tar med därifrån är minnet av nåt gammalt kul. Utöver groda i halsen då.

Det står en gammal vespa under trappan. Inredningen är 50-70-tal trodde vi. Det är bara jag som vill ha sån heminredning. Jag har tre telefon-hyllor från 50-talet som jag håller hårt i



  Groda.



Man känner igen sig.
Det är fint. När man inte behöver ta in nya spretiga intryck i en ösande ström känns det vilsamt med det som är vant och som det brukar. Man vet hur fingrarna har svårt att få bra grepp i den där lådan under kopparna. Man vet hur tunnt proslinet är när man dricker kaffet.
Man vet hur solen silade in genom det lite grova bommullstyget i gardingerna. Att mönstret inte syns
så bra på baksidan, det vet man.

Grodan känner jag inte riktigt igen - det är en Lule-typ jag inte har ätit förr. Men mättnadskänslan känner man ju igen.

Nu är det över, turisten flög hem till Stockholm, hamnade i Wasastan letandes efter kinamat.
Dessförinnan cirkulerade vi varv på varv i Lule City. Det är det man gör där; går runt, samma väg igen, igen och igen. Råkar man gå in i en av galleriorna cirkulerar man runt där inne också, runt och runt, upp och fram och ner och tillbaka. Jag fattar aldrig var rulltrapporna börjar och hur man ska ta sig till nästa våning.

Nu är det tyst och kväll och man får läsa vidare om Michael Jackson.
I natt såg vi konsterten från -90 och funderade över varför ljudet var så dåligt. Utom ibland när det lät precis som på skivan? Var det playback ibland? Glömde han att ha bästa ljudtekniken? Eller glömde han texterna? Och mumlade lite i stället?
Han var bara hur bra som helst på att sjunga och dansa och detta vidhåller jag.

Bestämt.

Trädkoja

Publicerad 2009-07-08 11:20:44 i Allmänt,

  Vi gick till trädkojan som vi nyss såg en film om. Det är en bra och rolig film om hur man bygger en trädkoja men också om vad träd har och har haft för betydelse.
Titta här: filmen heter Trädälskaren och kan hyras som dvd.
Jonas Selberg heter filmaren som kommer från byn här och återväde för att bygga en koja i ett träd. Här är länk till första scenen. Klicka på "se trailer".

Skrake-mamman var inne i Avan och gick upp på stranden men jag missade foto för jag höll på att riva inredningen i dasset. De var lika många som igår, säger K. Antalet har inte minskat.  (Ca nio ungar)

Turisten min blev plötsligt fylld av energi och rev bokhyllan inne i sin sovstuga.

Publicerad 2009-07-07 14:37:45 i Allmänt,

Det var ett ruggigt skruvdragande och förvånat mumlande över varför han som byggde dit hyllan måste ha så många spikar och skruvar? Av olika dimensioner.

Hyllan var byggd av en spjälsäng. Fastnaglad så den stadgade upp hela huset.

Jag strök runt och smålog för det var en ful hylla byggd av nån som jag inte behöver minnas längre.
Nu är den riven och jag tog inget foto! (Schade!!!) Turisten ser nöjd ut ändå.

Hyllan står i sina minsta beståndsdelar och väntar på cykeltransport till sopsorteringen
vilken dag som helst.
Man får inte cykla så långt med blödande öga.

Jag är snällt hemma och vilar och konfererar med IT-avdelningen på jobbet och de försökte ta över min dator men hindrades av sin egen brandvägg.

Ett par timmar tog det och var hett spännande hela tiden.
Jag ville ju bara installera Flash Player och det är datorn för låst för. Dramatik.
Så jag måste skaffa en ny dator (eller IT-avdelning) som inte jobbet bestämmer över. 


Efter hyllan-hantverkaren  återstår bara några konstiga anordningar inne i dasset och de ska snart vara borta.
Dasset som faktiskt ska uppgraderas med blå värmesits så fort jag får energi nog att bända bort den gamla. Hela dasset kommer då att vara vackert färgstämt i blå och turkosa toner. Eventuellt ska jag bidra med det hela i något dassinredningsreportage i någon av alla inredningsmedierna. Och börja ha guidade turer.

Det blir inget Skrakefoto idag för det kommer ett regn så fort solen visar sig och skrakarna är inte ute och har simskola i regn, heller, trodde du verkligen det?

Ny blå grind föreslagen.

Publicerad 2009-07-06 18:00:22 i Allmänt,

  Elin föreslog den här grinden. Jag hade själv försökt lägga in den igår men det blev en så liten ful kopia då. Här är en stor fin kopia.
Nu är brädorna som jag har inte så här krulliga i sitt uttryck utan mera raka och hyvlade på en sida bara.

Grindstolpehålen är snart grävda men jag måste vara sjukskriven några dagar pga ett blödande öga som blöder mera när man anstränger sig. Och sen blir det grindbygge.

Idag kom Fru Skrake igen med nio (tio?) ungar och hade dykskola i Avan. Hon samlar dem i klunga i bakom sig och dyker snabbt långt bort. De dyker förvirrade varsitt plupp och kommer spridda upp. Sen kvackar hon hest och alla springer på vattnet mot henne igen. Hon är fin på att samla dem bara med ett  litet knorr.

>

Konst i granngården.

Publicerad 2009-07-05 16:31:34 i Allmänt,

 Fin skulptur av grannen. Är han ledsen eller sjunger han?

Dagen går åt till att släpa tallegrenar och grindstolpar. Här ska byggas en grind.
Folk brukar inte ha staket och grindar så mycket i Norrbotten. Det är öppna ytor och det ger mycket friare intryck än Stockholmsförorternas inmuteringar av varje gräsplätt.
För här kommer snö och proppar igen alldeles på egen hand. Snöskottning och snöslungar är inte kompatibla med grindar och staket.
Men min gård ser ut som en väg vilket missuppfattas av GUG som vill köra maskiner med ett WROOOOM förbi köksfönstret. Nu ska det bli grind och gräns.
Men det är fortfarande så att om man är trevlig och hälsar kan man lugnt passera - gående.
Så fungerar det.

Min turist har burit grenar tills hon blev uppmanad att gå med på konstutställning.
Vilket jag tror var bra för oss.
Vi fick perspektiv på våra liv, och en promenad.




 Ungefär så här ska min grind se ut. Fast jag måste lägga till en grind där i mitten.

Lördagskväll i timmerkojan.

Publicerad 2009-07-04 22:39:55 i Allmänt,

Fy det är ju aningen kallt ute. Man får gå snabba promenader eller sitta inne och titta ut.
I morgon ska vi gå på en konstutställning hos grannen inne på deras gård. Skyltarna vid 110-vägen var mycket små och kunde bara läsas om man som vi kom promenerande. Bilar i 110 ser inget.
Men de kanske bara vill ha två besökare?

K och jag funderar över vad konst är.
Definitionen igår (när solen sken och det var varmare) var att bra konst ger en bra perspektiv på våra liv. Bra konst gör att man får en förnimmelse av att man har en delad upplevelse.  Till och med kanske man får ett historiskt perspektiv på sin egen tid. Kanske något åt det hållet.
Dessutom kräver K att konsten ska vara ordentligt gjord och genomtänkt och hon vill att den ska vara hållbar också.

Men - när vi var på Konstbiennalen i Luleå Kulturens Hus var bästa verket två akvarier men sugfiskar i . Där ska man sätta ner sina fötter och fiskarna ska suga på dem. Var det särskilt hållbart undrar jag?

Titta här på bild av akvarierna. Länk till konstnären.


Man är olika klok olika dagar.
Idag är det kallt och svårt att veta.

Alex Schulman skriver i DN om att bloggandet inte har någon betydelse.

Publicerad 2009-07-04 17:12:01 i Allmänt,

Han tycker att bloggosfären består av en stor bloggkyrkogård med en massa bloggar som påbörjats men som inte är igång längre.
Media överdriver bloggandets betydelse och försöker vara moderna genom att hålla koll på bloggdebatter.
Flirtar med yngre lä'sare, tycker Alex.

Jag har gjort en egen undersökning av hur folk läser bloggar och kommit fram till att man läser bloggar som personer man känner skriver eller som har ett speciellt intresse som man delar.

Jag orkar inte läsa yngre tjejers bloggar som handlar om vilka kläder de har på sig idag. (Dagens outfit)
Resebloggar är också rätt tråkiga om de inte skrivs av en person som har något att uttrycka mer än, "var på stranden..."

Det är roligt att läsa när folk har lagt ner möda eller faktiskt förmedlar något de kan ordentligt.
Men så himla svårt att hitta såna "vuxna" bloggar.
Tipsa mig gärna, hörrni!

Såhär tycker Schulman: "Enligt Bloggportalen, som är den i särklass största paraplysajten för landets bloggar, finns det i dag cirka 60 000 aktiva bloggar i Sverige. Det är alltså 0,66 procent av svenska folket. De som säger att bloggandet är en folkrörelse har fel. Det finns fler glutenallergiker i Sverige än det finns bloggare. Det finns fler bosnier i Sverige än det finns bloggare. Det var fler som fick bingo i Bingolotto i söndags än det finns bloggare."



Rätt intressant...läs här.

Fast jag tycker inte bloggar är lika onödiga som papperstidninger med för mycket bilagor.

Sponsra lokal näringsidkare tycker jag är bra.

Publicerad 2009-07-04 16:55:20 i Allmänt,

Cafe-ägaren ser bekymrad ut. Vi fikade ordentligt och länge och tittade på folk som åt hamburgare. Vi förstår att vi måste åka dit och äta en souvastallrik och  dricka öl nån kväll. Han ska ju överleva.
Man ska stötta lokala Konsum och lokala affärerna och inte köra bil så långa sträckor för att handla billigt tyskt bubbelvatten på Willys nio mil bort. Anser jag som inte har en bil.

Vid vägkanten låg en död fågelunge. Sorgligt.
Min tid som sommarboende hasar sig fram. Långa sovmorgnar, eufori de dagar DN faktiskt har kommit i brevlådan uppe vid vägen. Alla tokbilagorna, nästan, är inte med.
Man behöver inte sortera ett halvt kilo direkt i pappersåtervinningen innan man öppnar tidningen.
Fast hur intressant är det att veta vad reapriset på vandringskängor är i Solna?



  Fågelunge som ramlat ner uppifrån.

Och igår åt snygga katten G upp en musunge, knaster, knak, knak. Svälj. Spinn och spinn.

Ehhh...solen, ja.

Publicerad 2009-07-03 18:21:34 i Allmänt,

Midnattssolen är väl slut just här för i år.
Den går ner bakom skogen en stund före midnatt och upp igen precis när man tror att det ska bli natt.
Livet släcks och tänds och ännu är det inte mörkt alls.

Nu kommer ett försök att lägga in bilder från storkameran.

  Här måste jag nog sluta joxa med bilderna. Det tar så mycket energi att försöka göra något gammalt o vant på ett nytt sätt. Ni vet, eller?

Det där om Dynastin...vår farmor och farfar hade en gård och ett åkeri här där nu min stuga är. Nej, inte exakt, jag befinner mig ju vid älvens strand och de som byggde innan älven reglerades med vattenkraftverk och dammar bodde förstås högt ovanför högvattenståndet. Om det nu fanns ett sånt i en älv. Älvar gör som de vill och är små om sommaren och vilt stora under snösmältningen hela våren fram till midsommar. Om ingen har tämjt dem för att utvinna el förstås.
Vi hade kunnat bli en Dynasti här om vi bott kvar och verkat på allvar här. Men det gjorde vi ju inte...som alla andra flyttade familjen snabbt till Stockholm och skulle göra succé och karriär och kom bara tillbaka på semestern och på begravningar.
Splittrades i Stockholmsröran, kan man säga.

Om

Min profilbild

stroke

Jag hade STROKE år 2000. Har lite dolda funktionsnedsättningar kvar. Jobbar deltid som special / tal-pedagog. Jag visar inga DAGENS OUTFIT eller produktplaceringar. Kommentera gärna. Köp ingenting. Bloggen är ekologisk. Energin den drivs med kommer från Luleälven.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela