stroke

Bloggen startade i november 2005. Livet efter en stroke i yngre ålder: Jag var 42 år gammal, det är fjorton år sedan. Numera är jag tillbaka i jobb på deltid. Tränar på att ordna livet med hjärntrötthet så att det fungerar tillräckligt bra. God enough. Vis av upplevelserna av att få "dolda nedsättningar" och lära sig hantera dem och träna bort en del skriver jag här. Från början skrev jag på uppdrag av strokeföreningen i Stockholm.

Brände äppelpajen

Publicerad 2007-01-31 20:58:52 i stroke,

För jag glömde den i ugnen. HELT svart. Igen.
Kommunen har monterat ner spisvakten för att jag trodde jag klarar mej utan.


Kommunen har för lite pengar. Skolan ska spara.
Jag får inte jobba kvar på skolan som jag tycker så mycket om.
I fyra år har jag hållit på med denna arbetsgivare för att komma tillbaka i jobb. Bara fått tillfälliga lösningar.

Min personalkonsult fick ta emot ett frustrerat telefonsamtal från mej i morse.
Hon lyssnade tålmodigt.

- Jag reagerar så här vid stress, skrev jag i Förlåt-mej-mejlet efteråt.

- Du låter alltid mycket trevlig i telefon och jag har pratat med många personer som verkligen har tappat tålamodet! Det har inte du gjort på något vis och jag förstår att du är frustrerad. När vi ses ska du vara precis den du är! svarade hon genast.

Fattar du vilken människa? Kommunalanställd och allt. Jag bara ler hela dagen.
Det där mejlet ska jag spara så de får tejpa upp det på min gravsten i framtiden!

halofenomen 2

Publicerad 2007-01-29 22:31:36 i stroke,

halofenomen 2
Och det fick inte plats på bilden. En regnbåge kring hela solen och några lysande punkter omkring.

Kylan är bra. Humöret blir gott.
Jag får inte jobba kvar i höst.
Jag är van - (4 år!)
Pratade med två strokare idag i telefon.  En som går i rehab och en som just har vant sej vid att inte bli frisk genast. Vänner.
Det tar några år innan man landar i sin nya hjärna och kan gå vidare med tillvaron. Har jag märkt.
- Folk fattar ju inte hur det är! sa G upprört.
- Jag sa till försäkringskassan att det här vet ni för lite om, sa han.

Jag ids knappt instämma. Men sant är det. Hur skulle de kunna fatta?

fint ute och tulpaner från KS

Publicerad 2007-01-25 22:03:09 i stroke,


Fint ute.

tulpaner
Tulpaner från Karolinska sjukhuset.
Idag var jag där och berättade om en strokares sjukdoms- och rehab-historia. (Min, alltså). De har två veckors utbildning för stroke-certifikat för personalen som arbetar med det akuta skedet och tiden precis efter.  Bra utbildning verkade det vara. Betryggande att veta.
I morgon kommer tulpanerna att slå ut sej lite mera. Vänta bara.

- Varför GÖR jag det här??? undrade jag när jag kom hem. Trött och utfläkt.

- Vet inte. Ska fundera. Bara resan dit och hem är knäckande. 

Sent på helgen.

Publicerad 2007-01-21 22:44:48 i stroke,

Men när de skulle stänga affären gick jag och handlade.Fick sushi till söndagmiddag. Gott öl.
Kassörskorna såg trötta ut. De uppskattar inte att man kommer tio minuter före stängning.

Kanske jag snart får en samboo ett tag.
Vad vi ska trängas då.
Gräla om badrummet och dammsugning och högt ljud på teveapparaterna.
Eller så blir det bara trevligt.
Men cykeln måste ut ur kattens rum där samboon ska bo.
Om samboon får sin lägenhet uthyrd.
Jag föreslog att han skulle sälja den men det blir nog lite kriminellt, tror han. Det är en hyresrätt.
- Det är fint att ÄGA! försökte jag. Men han har moral.


Jag fick en fin kommentar av Eva W O sist. Glad blev jag. Det blir nog bra med Sardinien i sommar för er! Läs gärna. Det är så roligt att ha en läsekrets som är mindre uttråkad än jag själv.

Ingenting

Publicerad 2007-01-21 17:43:31 i stroke,

spår i snön

Ser film.
On the Edge.
- Har jag sett den frågar jag sonen.
- Ja! svarar han.
Jo, jag känner igen den lite.
Kamraten I ringer.  S fyller jämna år. I och jag sjunger i telefon. Min debut i trepartsamtal i telefon.
Sen händer ingenting.
Jo, jag bakar nyttiga bullar. Nyttigare.
Sen händer ingenting.
Jag blir bjuden på fest på lördag.
Sen händer ingenting.

snö

Gör lite skoljobb.
Sen händer ingenting.
Tråkigt att göra blogg.
Vem orkar läsa?
Inte jag.
Det finns så mycket. Det finns FÖR mycket. Det finns alldeles för mycket av allting.
Sen händer ingenting.

vinter i förorten

Publicerad 2007-01-20 21:17:16 i stroke,

36089-133

ÄNTLIGEN snö!
Restaurant och  bageri
Restaurant och bageri står det på skylten.


snöfall i förorten
8 cm djup snö. Trillar ner i skorna. Man vill bara skratta, trots att vi alltid gnäller över sånt här, vi stockholmare.

Ha! Räknar som en RÄKNEFANTAST!

Publicerad 2007-01-19 18:41:31 i stroke,

Räkneövningarna som har med jobbet att göra går bra.
Trodde inte det men med lite tystnad och koncentration går det. Gör bara lagom många fel.
Jag tar över finansministeriet om ni behöver!
isig sjö

Det blev kallt och is igen. Bättre. Snö kommer.

Teilas telefonsvar.

Publicerad 2007-01-18 20:58:05 i stroke,

Jag skulle ju bara fråga om fakturan.
Telia har ett atuomat-talsvar som man ska prata med.
För mej är det svårt att komma rätt där. När jag äntligen kom nästan rätt skulle jag fortsätta med att trycka siffror vid olika val. (Val igen, usch.)
Och sedan vänta i 20 minuter.
Jag förskökte protestera på Telias hemsida. Funktionen för skrviftliga protester var också automatisk och jag fick ett automatiskt skriftligt svar!!! Svårtolkat och allmänt hållet.

Telefonen igen.
Kundtjänst svarade och hette Helena. Jag var arg och hotade avsluta mina abonnemang om de inte gör det lättare att komma fram till en människa.
- Många som ser dåligt klagar på det, svarade hon.
- Var bara tyst när du ska ge svar till talsvaret så blir du kopplad till siffervalen.
- Tryck inga siffror. Vänta bara. Sen kommer du fram till Kundtjänst, sa hon.

- Och där finns en människa att prata med? frågade jag.

- Ja just det, sa människan Helena på Telia.

Göra FEL.

Publicerad 2007-01-18 20:03:55 i stroke,

ÄNDER Änder i januari.

Göra fel?
När jag var  o-strokad tyckte jag det var förskräckligt att göra fel.
Nu är jag expert på att göra fel.
Och säja ojdå och sen gå  vidare. Många gånger måste man ju bara skratta åt hur det blir!

Igår tvättade jag i tvättstugan. Väl nedkånkat och istoppat upptäckte jag att jag glömt halva tvätten i skåpet hemma. Det jag inte ser finns ju inte.
4 trappor upp, 4 trappor ner, stoppa in resten. Sätta igång maskinerna.
För några år sen kunde jag köra tvättmaskinerna tomma för att jag glömt tvätten. Så nu har det ju hänt FRAMSTEG!  Får man tänka.
Tur att man kan gå i trappor.

Räkna fel är också en ny vana. Men det finns ju så många räkneentusiaster som gärna räknar ut saker. Såna brukar jag ta hjälp av.
De blir så rosiga om kinderna då.
Men numera kan jag räkna ut ungefär vad maten ska kosta innan kassan. Och jag kan tänka ut hur mycket jag ska ha tillbaka i växel.
FRAMSTEG!

Säja fel har jag också fått vänja mej vid. Det är bara att prata på. Alla säjer fel ibland.
Slappnar man av blir felen färre och rätten fler. FRAMSTEG.

Välja fel
är väl det hemskaste fortfarande.
Fel elbolag, fel bank, fel telefonoperatör, fel internetoperatör, fel diet, fel kläder, fel läkare, fel bostad, fel arbete, fel vänner, fel karl...

Huvva.

OM DU EN VÄN HAR

Publicerad 2007-01-16 19:25:24 i stroke,

36089-129
Om du en vän har som du väl vet
far träget dit honom träffa
ty med tistlar och högt gräs
döljes väg som ingen vandrar.     ur Havamal, på väggen i Tensta T-bana.

JA! Jag HAR vänner. Det är jag bra på att ha.


36089-128
Morgonhimmel i förorten.
filmvisning hos Åsa.
Åsa hade underjordisk filmvisning av självgjorda filmer. Blåeld från Gotland. Vi åt först goda soppan och sen fikade vi i den underjordiska biografen.
Man blev trött av koncentrationen vid filmtittningen men det var ju konst.
Då ingår ett visst mått av ansträngning.
Åkte taxin hem och det var INGET trassel alls!!!

Holktanten stönar förtvivlat.

Publicerad 2007-01-15 23:10:27 i stroke,

Hörselskydd har jag och givetvis öronproppar av alla de modeller.
Ljudkänslighet är en trist historia. Det finns jobbiga ljud i allt roligt man  vill göra.
Som att äta lunch i personalrummet på jobbet.
Folk pratar.
Folk skramlar med bestick.
Folk går med tunga steg i korridoren.
Folk diskar.
Jag smög undan i ett eget rum med bara B som sällskap. TREVLIG lunch!
Vid kl ett var jag så slut att jag borde ha lämnat konferensen.
Klockan två var jag så slut att jag inte orkade gå hem.
Halv tre tog jag mej samman och gick.
Klockan tre sov jag som en tonåring om morgonen.
Klockan fyra vaknade jag, fortfarande trött.

Exempelvis.

20-dag knut JA och NEJ

Publicerad 2007-01-13 19:59:16 i stroke,

I år orkade jag riva HELA julen utom granen! Samma dag.
Spelade väldigt hög skrålhårdrock under tiden. (Straffet till Silverstolpe.)

Mitt nyaste liv består av att säja JA till allt.
Inte religiöst, om det låter så. Bara positivt.

(Ni som just går omkring och tränar på att säja NEJ till saker och folk, kan ju sluta läsa.)
- Fast 2 JA blir det samma som ett NEJ enligt mattereglerna (två minus blir ett plus även om man inte tror det.) , sa B.

- Vill du ha kaffe?
- JA!
- Vill du ha påtår?
- JA!
- Det tar jag som ett NEJ. Du får he tillbaka kaffet i kannan nu.

Om B har rätt blir det komplicerat för mej.

lördag

Publicerad 2007-01-13 16:32:45 i stroke,

Grannen under;  Silverstolpe, spelade hög musik igår kväll. Alltså vid ett på natten.
Nu har han träffat en ny dam igen. Annars är det så tyst med undantag av barnen han har.
Jag somnade faktiskt.
Vaknade kl 05.30 av HÖG musik!!! I en halvtimme. Hörde texten, kunde sjunga med.
En annan grannes straff-musik?
Eller Silverstolpes förlängda nattfest-musik.
Så jag drog på mej hörselkåporna och sov lite obekvämt med dem på.
Kan han inte göra som vi alla andra??? Se på teve??? Sova?

Grannarna längst ner i huset stod och ojade sej i morse när jag gick förbi. Natten var tuff för oss alla.

Nu funderar jag på en egen straffmusik vid någon lämplig tidpunkt.
Bob Dylan kan bräka ner genom golvet vid värsta Bollibompa-dags kanske.

Eller så gör jag som sist; går ner och talar om att det är jobbigt att inte få sova. Det var tyst i veckor efteråt.

Krig är inte min stil.

Holktanten beklagar sej ännu en gång.

Publicerad 2007-01-11 21:06:11 i stroke,

Fast idag är jag så glad så det känns lite krampaktigt.
Skolan gick så bra idag. De närmaste lärarna hjälper mej ändra i schemat och jag slipper tänka tills hjärnan löddrar.

P ringde.
Vi pratade om hur plågsamt det är att leva det här knaggliga livet efter en stroke.
Hur minsta lilla sak man ska göra blir ett oövervinnerligt projekt eftersom det är så svårt att planera och sätta igång och sedan faktiskt också göra färdigt tillräckligt länge för at det ska bli klart.

Alla har inte de här svårigheterna efter stroke, måste jag understryka. Men P och jag har.

Det finns en stor del sorg i att inte längre kunna som förr och den gör det svårare ändå att kunna som förr.

- Sätta igång en händelsekedja när man inte har klart för sej vad som bör komma först och vad man inte MÅSTE göra samtidigt.
- Städning hemma.
- Ringa telefonsamtal.
- Räkna ut saker med siffror.
- Ordna utrensning av prylar.
- Få ordning på  papperen.
- Planera semesterresan.
- Ta bort julen.

Och så vidare.
Betydligt lättare går sånt här om man har en fru som gör det åt en. Det har inte jag. Därför behöver jag en butler, har jag ju sagt.

Holktanten beklagar sej:

Publicerad 2007-01-09 23:17:10 i stroke,

Barnen klagar då inte för att de måste gå ifrån klassen till mej.
Inte lärarna heller.
Barnen kräver snarare att få gå ifrån.

Barn är bra människor för det mesta.

Tanter är det mera si och så med.

Det var roligt att jobba igen. Men tiden rusade förbi mej och det susade i skallen när jag kom hem. Sov två timmar.

Nu blåser det så hårt på stora söderfönstren att jag planerar evakuering om något händer. Till hotellet. Och i natt sover jag barrikaderad i bäddsoffan inne i kattens rum.
Tänk om det flyger in ett balkongräcke eller ett plåttak?

Holktanten beklagar sej:

Publicerad 2007-01-06 18:01:14 i stroke,

utestol i januari
Inte kan man sitta här och vila något bra. Det är för dragigt. Precis vid motorvägen dessutom.

Vi gick i skogen, K och jag. Plötsligt hörde vi en hackspett som knackade och en metallisk röst:
- Anybody out there? Anybody out there? Anybody out there?

- En hackspett som har lärt sej prata! utropade K entusiastiskt.
- En konstinstallation! trodde jag.
- Nån som glömt mobilen i mossan? trodde jag tveksamt.
- Nån som gömt en apparat som aktiveras av våra steg?
- Aliens som anropar utifrån rymden?

En stund letade vi och försökte få igång rösten igen. Men inte då.
Undrande gick vi vidare. Men en gnagande känsla av irritation för att vi aldrig skulle få veta.

Sen hördes det igen för då ringde dottern och det var MIN mobil. Jag hade ju försökt byta signal igår, inte kom jag ihåg det. Och signalen hade jag ju aldrig lyssnat på när jag trodde att jag inte kunde.

Ute ur skogen skämdes jag väl bara lite. Men jag skämdes.

Jag är en HOLK-TANT!

Publicerad 2007-01-04 23:41:10 i stroke,

Grassman snor min kaffe-mjölk.
Grassman snor min kaffe-mjölk.
Han sitter PÅ saffranskakan jag hade tänkt äta till kaffet.

Nå. Igår flyttade han hem igen. Sorgligt.

Jag stänger fortfarande igen dörren så snabbt jag kan för att han inte ska hinna smita ut...

Jag är en HOLK-TANT!!!

Träffade en smått specialpedagogiskt utbildad lärare i centrumet.
- JAG jobbar inte som Holk-tant på min skola! sa hon entusiastiskt. Och föraktfullt.
Hon menade att de andra speciallpedagogerna plockar ut barnen ur klasserna och undervisar dem i lugn o ro enskilt eller i små grupper.
-Jag ÄR en holk-tant, svarade jag.

- Ja men du måste ju! urskuldade hon sej och malde snabbt vidare om hur fantastisk hon är...

De outbildade som fuskar i specialpedagogik vet alltid bäst.

Själv lärde jag mej redan för 15 år sedan i min utbildning att man ska tänka på ett "nytt" sätt: Alla barn kan lära sej om de får rätt förutsättningar. Planera bara om skolan och undervisningen och absolut inte exkludera någon = plocka ut dem ut ur klassrummet.
Detta är trenden just nu. Fortfarande. Även från statsmaktens sida.
Idén kommer från en filosofisk sociolog i Frankrike på 80-talet. Bland annat.

Men de barn jag får med mej ut ur gupperna är de som redan  är exkluderade eftersom de inte orkar få något gjort eller hinner fatta vad de ska göra i de stora klasserna. De som behöver tyst omgivning, ett fåtal störande personer och lite begränsad miljö för att koncentrera sej. De som behöver lite mer tid och struktur. Precis som jag själv behöver.

Vem av oss lär oss läsa  i kassakön på stormarknaden?
Eller i Råttgången på Centralen i Stockholm?

Det är vad vi kräver av barnen som inte ska exkluderas. Sen sitter förståsejpå-tanterna som läst fem poäng specalpedagogik på nån köpt kurs och häver ur sej lite handledning av personal eller lite organisationslösningar och tror att DET ska hjälpa.

ALLA kan givetvis lära sej, men inte SAMMA saker eller på samma sätt och i samma miljö.
Jag vet, jag har varit i det själv hela rehabiliteringen. Jag vet hur specialpedagogisk inlärning måste skräddarsys efter person.
Vilket ni som aldrig haft storke inte vet ett skit om, även om ni har  några böcker.

Jag är förbannad.

nyårssuppé

Publicerad 2007-01-01 19:53:06 i Färdtjänsten,

nyårssuppé

Gott. Mycket gott.
Katten fick fira ensam och jag for till vännerna som bjöd på nyår.
Det enda jobbiga var att man måste vänja sej vid att skriva 2007 mu när man just vant sej vid 2005.   Vi skrattade. Det jobbiga nr 2 var att taxichauffören hade GPS:en inställd så kartan var uppochner. Han hittade inte utan skyllde på att färdtjänsten skrivit in min adress fel så det blev fel område som visades.
Jag försökte förklara att han skulle ändra inställning bara.
Men han ville fortsätta skylla på fel adress.

Den mannen var ingen utbilad taxichaufför. Jag är säker. Inte ens van. Antagligen kompis eller kusin till den som innehar kortet.
Och jag fick inget kvitto och jag orkar inte börja året med att skriva klagomål.
Det här året är ett positivt år!!! Har jag tänkt.

Om

Min profilbild

stroke

Jag hade STROKE år 2000. Har lite dolda funktionsnedsättningar kvar. Jobbar deltid som special / tal-pedagog. Jag visar inga DAGENS OUTFIT eller produktplaceringar. Kommentera gärna. Köp ingenting. Bloggen är ekologisk. Energin den drivs med kommer från Luleälven.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela