stroke

Bloggen startade i november 2005. Livet efter en stroke i yngre ålder: Jag var 42 år gammal, det är fjorton år sedan. Numera är jag tillbaka i jobb på deltid. Tränar på att ordna livet med hjärntrötthet så att det fungerar tillräckligt bra. God enough. Vis av upplevelserna av att få "dolda nedsättningar" och lära sig hantera dem och träna bort en del skriver jag här. Från början skrev jag på uppdrag av strokeföreningen i Stockholm.

1979

Publicerad 2009-09-30 22:20:16 i Allmänt,

Svar på frågorna från i tisdags:

Satellit med Ted Gärdestad

Halleluja med Milk and Honey

Voule-vouz



Glöm inte det.

Det arabiska ordet för att glömma...

Publicerad 2009-09-30 22:05:17 i Allmänt,

...betyder människa.

Alltså; människan är sådan att hon glömmer? undrade jag.

- Det är bra, sa han, modersmålsläraren i arabiska.
Det var apropå att den serbiska modersmålsläraren hade glömt ett papper i kopiatorn.
- Ja, det är tur att hjärnan kan glömma, sa jag. Tänk om vi vore tvungna att minnas ALLT vi hör och ser och alla människor vi träffar under ett helt liv. Vi skulle bli galna, sa jag.

- Så de som är galna glömmer?
- Nej, men det finns ju människor som inte kan rensa bort saker i hjärnan och de måste ha det jobbigt.
- Man måste kunna glömma tråkiga saker man har varit med om, konstaterade han.

Det är alltså en välsignelse att vi kan glömma.
Men det är också en källa till irritation och besvikelse.

Personer som sätter i system att inte minnas för att slippa ansvar blir jag lätt irriterad på, men numera har jag stor förståelse för att man kan ha minnessvårigheter. Det är många som har det.

Vi är ju människor.

Tisdag - heter det egentligen teasedag?

Publicerad 2009-09-29 20:22:08 i Allmänt,

Är det den här dagen som ska reta gallfeber hos en och göra en rabiat?
Den är tillräckligt långt från söndagen att man blivit trött igen efter helgvilan. (Var det verkligen helg nyss?)
Tillräckligt långt kvar till fredag att man blir matt i knäna av alla timmar som ska gå innan dess?
Tänk bara alla diskar man ska ordna, alla nyhetsinslag man ska leva igenom, alla konstiga annonser man ska sortera ut ur hjärnan fram till fredag kväll.
För att inte tala om alla gånger man ska laga mat och lyckas variera den.
Eller alla gånger man ska borsta tänderna innan.

Ni vet inte men jag måste fråga:
Vem vann senska  melodifestivalen 1979 tror ni?
Vem vann den europeiska?
Vilken ABBA-låt var på topp?

Det är 30 år sen och tiden rinner framåt eller förbi eller ut.

Bloody Monday, eller hur?

Publicerad 2009-09-28 20:54:11 i Allmänt,

Fotografering på jobbet.

Tokigt nog klippte jag håret efteråt. Frissan suckade svårt över att jag hade klippt själv lite snett. Hon klagade också på vaxsprayen jag hade i håret. Den hade jag ju ändå köpt hos dem. Det ÄR inte lätt att vara mån om sitt utseende med all denna massiva kritik som står som spön i backen. Från frisörens håll. Hon kammade hårdhänt och klippte så rakt hon kunde efter min självklippning. I morgon blir det personalfoto på jobbet. Hoppas jag kan låta bli att klippa själv en gång till ända tills dess.

Dagens damm:

  Regnig morgon. Det GÖÖÖÖR ingenting, mumlade jag för mig själv när stavarna och jag pinnade fram där på stigen i skogen.

I film-nördhörnan:

Igår såg jag återigen Liftarens guide till galaxen, som är en  film gjord efter Douglas Adams klassiker.
Då blev jag avstressad och glad igen.
Sen såg jag Don Juan de Marco som är en inte så bra film med Johnny Depp, Marlon Brando och Faye Dunaway.

   Från 1994. Det är i alla fall bra skådisar, kan man ju lite förmildrande påstå. Nu stressade jag av ännu mer och blev dessutom fnissig.

Anna Anka kan jag inte säga så mycket om, fast jag förstår att man ska göra det om man har en blogg.
Jag trodde hon var en standupföreställning i stil med Robert Gustavssons Arne Anka från 1900-talet. Men så visade hon sig vara VERKLIG!

Då vill jag välja bort verkligheten.

Här är det bara 47 inlägg kvar tills bloggen fyller 1000 inlägg.

Publicerad 2009-09-26 21:34:07 i Allmänt,

Få se nu om det kan finnas så mycket att skriva om så det blir tusen inlägg tills bloggen fyller fyra år? Det blir 25 november.
Sen ska jag ge ut bloggen som pappersbok. Den blir råkig för er att läsa men ni kommer att bli tvingade att köpa den ändå, av lojalitesskäl.

Ha nu en gosig lördagkväll och sup inte för mycket.
Tänk på alla som måste jobba...jag är nära släkt med två stycken.

Veckans damm, veckans sammanfattning

Publicerad 2009-09-24 22:01:22 i stroke,

  I morse, torsdag.

Om jag ska sammanfatta veckan som gått (ledig i morgon) så var den lite lugnare än senaste veckorna. Jag når ner till golvet med fötterna när jag går i de långa korridorerna på jobbet.

Jag har inte tappat så mycket saker:

1. Skyddet till smarta mobilen försvann.
2. Plånboken också, men den hittade jag efter en rysare på flera minuter i kassakön i mataffären.
3. Självförtroendet tappade jag och fiskade upp igen ett par gånger.
4. Humöret tappade jag och det är fortfarande borta.

Som strokare är jag van vid att vänsterhanden släpper saker den håller i utan att jag märker det. Därför brukar jag hålla koll åt vänster till men när mycket händer samtidigt missar jag det och papper och grejer är bara borta ur den handen.

Min hjärna har gjort en ny magnetkameraundersökning och hela jag klarade att ligga inne i trånga röret en timme och lyssna på schlagers i hörlurar. Kameran är omvittnat klaustrofobisk. Men ljudet är värst. Ett brummande och ett smällande runt skallen i en instängd evighet.

Det var som att vara den sista TREOn i tuben Lyssnandes på schlagers. Ren tortyr.

Höstdagjämningen passerade och nu är det vinterhalvår. Visst låter det som en virussjukdom?
Kan man få vaccin mot vinterhalvåret?

Här kommer dammen med änder fotade eftermiddagstid en endaste gång.





Det finns för mycket. Det är den stora slutsatsen.



Och vad vill ni mig?

Publicerad 2009-09-22 19:34:48 i Rehabilitering,

Han var mycket stor och fyllde upp hela dörröppningen när han gjorde entré till fikarummet på dagrehab. Rösten var djup, välbalanserad och oerhört stark. Håret var mörkt och långt och ihopdraget med en snodd i nacken. Han var klädd i jeans och svart skinnjacka. Där satt vi på lunchen och slafsade i oss vår medhavda matlåda och hans röst svepte undan varje samtal kring borden.

- Och vad vill ni mig? röt han när han trädde in i rummet.


Så slog han sig ner och påbörjade ett bullrande samtal. Våra försök att tillsammans lösa korsordet i City Stockholm bleknade bort för nu kunde vi inte längre höra varandra. Hans röst hade tagit hela luftrummet i besittning. Det var bara att bli tyst och lyssna.
Om man ville ha något inflikat fick man vara snabb och ta i från tårna. Det blev bra träning för mig som på den tiden hade svårt med timingen i samtal. När jag hade mobiliserat vad jag skulle säga hade samtalsämnet bytts ut för länge sedan. Då var det fånigt att ta till orda och jag väntade in nästa tillfälle, vilket jag oftast inte heller hann med.   Det kom en hel del tystnad då ur mig.
Personalen försökte parera och balansera hans yttranden när de var alldeles för våldsfixerade. För mig som dagligen umgicks med ungdomar kring 16 -årsåldern kändes det vant och hemtamt.
Det var bara att använda den snabba käftkastning jag tränade på  tillsammans med dem där hemma.
Men det här var en man i medelåldern.
Det var nog inte en stroke han var där för att rehabilitera utan kanske skador efter en MC-olycka. Det kändes mer följdriktigt när man såg och hörde honom.

Det har gått många år sedan dess och jag undrar hur det gick med honom.
Finns det fortfarande någonstans dörröppningar som fylls av hans resliga lekamen med frågan: - Och vad vill ni mig?


Jag tänker på den suveräna öppningsrepliken.

- Och vad vill ni mig?

Ännu en ung person som fått stroke.

Publicerad 2009-09-21 21:32:13 i Unga strokare,

"Hejsan allihop! Fick 2 stroke för 2 år sedan, 37 år gammal. Våra barn var då 2 och 6 år gammal. Tycker som ni att det var väldigt svårt att som ung få stroke, både från sjukvården och omgivningen. Tror att man som 75 åring får mer förstående än en som får det som ung, tyvärr. Det är ju så mycke mer när man bl a är småbarns-förälder. //Sonja"

Denhär kommentaren kom idag.
Jag letade fram en mängd andra kommenteret från senaste halvåret med samma ärende.

Här är de:


"Hej!
Jag har oxå haft en subarachnoidal blödning, är 35 år, har en son och är väldigt förvirrad. Skulle varit bra att ha kontakt med en som är igenom det samma.
Hör gärna av dig!"    från Ann-Charlotte

Från Mårten:

"Hej! fick för ett år sen stroke (propp) 3 mindre.
Blir oxå utbränd i huvet under press på jobbet. Arbetstränar bara . är där 25% . Svårt att känna sig trovärdig i sina svårigheter. Balansproblem och lite yrsel. Arm och ben (vä sida) är lite efter i utmattningsläge. var 28 år då jag fick proppen.
Kamp med FK och framförallt svårt att definera hur man är och hur man fungerar. Tillståndet är lite olika var gång (man e som sämst) tycker jag."
"Hej!Jag fick subarachnoidalblödning (pga aneurysm), 21.4.2001, blev opererad 3 dagar senare. Jag lider av en fruktansvärd hjärntrötthet, men ingen tror ju att man talar sanning eftersom det är ett dolt handikapp! Efter såhär många år, klarar jag inte att jobba heltid, håller nu på att eventuellt få deltidssjuk/invalidpension. Hör av dej!
Jaana"


"hade en subarachnoidalblödning i augusti, är 35 år nu, jobbigt med de osynliga problemen man har i efterkant, ,kt huvudvärk, trötthet och koncentrationsvårigheter, men jag har en bra doktor på erstagårdskliniken så jag tycker att jag får bra hjälp.   Veronica"


"Jag hade min subarachnoidalblödning för två år sedan. Då var jag 42 år. Liksom du har jag inga synliga skador utan det är kognitiva nedsättningar som jag bråttas med. Hör gärna av dig!

Hälsningar Susann"


"Hej Igen! Jag Har en bra make som ställer upp!!Men jag har ingen kontakt alls med rehab. Jag har fått sköta mig själv sen jag blev utskriven från sjukhuset.Har för 1 vecka sedan börjat på sjukgymnastik efter att jag fått en remiss från min husläkare. Jag har inte fått någon kontakt alls med nån."  från Pernilla


Om du vill ha kontakt med någon kan jag försöka förmedla mejladresser. Jag kan se dem i kommentarerna då folk har skrivit in sin mejladress även om det inte syns i bloggen för er.



Återigen en stund av blogg-tvivel...

Publicerad 2009-09-20 20:40:42 i Allmänt,

Vad är meningen med det här?
Formuleringsfrossa?

Det finns ju som sagt var för mycket.

Ids någon läsa och ids jag skriva?
Bilderna är tagna med stor förvåning för ofta vägrar kameran ta den bild JAG vill. ERROR står det då och man måste välja ett annat motiv. Jag tror att det är för att gamla fula människor vill den inte fotogafera.
Unga vackra går bättre.

Men idag vägrade den värre än vanligt trots att personerna som var motiv var både unga och vackra.

Jag vet inte. Den vill kanske ha semester, kameran?

Det här är Lennart och kameran ville verkligen ta bilder av honom när han sprang och hämtade sina pinnar. Lennart ville gärna springa och hämta sina pinnar trots att han flåsade som en mycket trött hund och såg ut att behöva vila i skuggan i stället. Tyvärr glömde jag fråga Lennart om han går med på att publiceras här, vilket jag annars alltid gör. Så nu får du stämma mig, Lennart.

Små bekymmer - barn.

Publicerad 2009-09-20 19:16:13 i Allmänt,

Prästen sa att vuxna har stora bekymmer och barn har små bekymmer.

De vuxnas största bekymmer handlar om hur deras barn har det. Detta håller jag med om.
Men att barnens bekymmer är mindre tar jag bestämt asvtånd ifrån.
Man ska inte förminska barnen eller ta ifrån dem deras upplevelser.
Visst, det finns barn som har det bra och lugnt. Men det finns också barn som har det fruktansvärt svårt. Där emellan finns alla schatteringar av bekymmer.  Även bland barn.

Barn är också männikor och barn har också människors känslor.

(här citerade jag ju musiken till TV-serien Fablernas Värld om ni minns: "Djur är också mänskor - djur har också mänskors känslor...")

Särskilt mycket måste man respektera barn och ta dem på allvar just i kyrkan.

Det var bara detta jag ville säga idag.

Ha en glad ny vecka och krama ALLA era bekymmer, särskilt om ni är barn.



Ställa ut badkaret?

Publicerad 2009-09-19 21:48:32 i Allmänt,

Jag tor att om jag bär ut badkaret på gräsmattan nere på gården kommer det att flytta hästar dit och gå runt och beta där. I nationalparken står många hästar i hagarna med nära till närmsta badkar. I fall de vill bada, kanske.

Där finns får också.
Skog finns det mycket av.
Men mest ser man trevliga ryggsäcksmänniskor med vandringsskor och några har svampkorgar för att hämta all svamp som annars bara står och trivs i skogen.
De som hämtar mest svamp är 40-talisterna. Det är ju de som ska ha allt annat som går att samla på  sig också.

Hästarna står och tittar förundrat över stängslet. En har sett för mycket och behöver ögonbindel.



Nej det här är inte från Nationalparken. Det är ved från Norrbotten. At the Riverfront, ni vet.


Plick plick plick

Publicerad 2009-09-18 10:18:23 i Allmänt,

...mobilen påminde om något flera gånger och jag var fortfarande i sovande tillstånd.
Släpade mig motvilligt upp och såg att det stod:

Mejla bilder till A.

Det var klockan nio och det är min lediga dag!
Dum i skallen måste man vara som planerar så: tro att man klockan nio kommer att vara igång och redan sitta vid datorn.
Så tänkte jag.
Sen satte jag mig där vid datorn. Skickade bilderna.

Är man nu vaken blir det praktiskt att klä på sig och äta frukost.

Sen är dagen igång, obönhörligt. Bara att rulla med.

En till dag med höghastighetstempo.

Publicerad 2009-09-17 20:20:56 i Allmänt,

Vad är det här?
Minns ni i somras när tiden var lång och seg och varje sak som hände kunde avnjutas med full uppmärksamhet. Och oro kunde bli  hur stor som helst - det fanns mycket utrymme helt enkelt.

Nu går det fort.
Smaker och dofter flimrar förbi och är sedan borta. Människor passerar och röster och fotsteg far förbi med fartränder och svallvågor efter sig.

Vad ska det vara bra för?

Är det verkligen effektivt att alla fladdrar runt med blickarna i fjärran - riktade mot visionerna?
När själva verkliga nuet ligger långt bakom våra steg och vi bara nuddat vid det innan vi drar vidare.
Lurar vi oss själva bara?

Idag var jag på 83-årskalas och förundrades över hur mycket en pensionär kan trycka in i sin vardag. Det går att stressa även som 83-åring. Men glad blir man av det, det märktes.

Tempot tempot tempot

Publicerad 2009-09-16 22:08:03 i att inte hinna med,

Det hände så fort allting idag att jag plötsligt sitter här i soffan och undrar vad som skett.
Hela dagen rasslade förbi som en oljad cykelkedja och 


allt  


passerade i snabb takt och vad hade jag att
sätta emot?
Inte ens vid fikapauserna var det lugnt och stilla.
Som en explosion av fördämda händelser med ketchupeffekt och PLOFF
så var det kväll.

Sov gott.

Öh...vilken dag...

Publicerad 2009-09-15 21:14:06 i Allmänt,

...man överlever på ren rutin, eller?
Solen bröt ner den sörjiga dimman som flöt runt i morse och det blev sommar igen.
Men höstkläderna satt kvar på kroppen som inte fattade nånting alls mot slutet av dan.
Det var varmt.
Man ville kliva ur jeansen och stoppa tårna i en älv. Men det finns ju ingen här.

En bäck har vi som gräns till skolgården. Där lär kräftor dyka upp alldeles på egen hand. Jag har inte sett det själv men ryktet påstår det.
Annars hittar man mest blöta barn där i vattnet. De har inte alltid så gott omdöme att de kan avgöra hur nära  man kan vara och plötsligt står eller ligger de i vattnet och ser förvånat upp.
- Det var inte jag, är det första de säger.

Föräldrarna vet att i den skolan måste man ha mycket extra kläder eftersom rasterna kan bli så blöta.

Vi hade föräldramöte. Då ska man gå runt i alla klasserna och berätta vad man gör på skolan.
Precis i där inför föräldrarna slogs jag av tvivel; hur förklarar man vad en specialpedagog gör? Det är knappt jag själv vet i vissa lägen. Allt är skräddarsytt efter de barn jag ska hjälpa och hur arbetet sker ser alltid helt olika ut.
Men jobbar gör jag så mycket jag kan. Det är dessutom roligt varenda stund utom när jag glömmer mobilen i någon soffa och panikletar tills jag hittar den. Där i finns hela planeringen och alla möten och allmänt kom-i-håg som inte får plats i skallen. De kan ju inte ligga i en soffa och skräpa.  Dagens damm, fast gårdagens.

  FULAST i FÖRORTEN: Det här är ett basketmål. Det har ingenting med min skola att göra. Där har vi lite krav på det estetiska.

Nothing like the sun.

Publicerad 2009-09-13 09:56:40 i stroke,

Inte varje söndagsmorgon får man frukostbesök av en glad ung man som spelar den nya demon i stereon för en.
Så sker inte ofta.
Idag orkade jag ha besök för jag hade stigit upp och ätit nyttig frukost.
I går skulle jag ha hört bandet spela sent på kvällen men orkade inte iväg. Fick höra demo i stället.

Dagen var en Kommunens Dag och torget och Kulturhuset var fyllda av marknad och ståhej.
Musiken vällde ut från Kulturhuset bakom våra ryggar vid Strokeföreningens bord.
Men det var bra musik. Jag stod ut.
Några Tailändska princessor gled förbi i höga frisyrer.
En djurflicka med en fantastisk ponnyballong väntade medan mamman tog blodtrycket hos oss.
Vi har två frivilliga sjuksköterskor som hjälper oss allldeles ideellt.






 
Strokare in action.

  Det var lite underligt med de gröna västarna. Vi hade samma färg som funktionärerna och poliserna. Lite konstigt blev det...

  Golfspelarens rullstol. Snygg, eller h hur?

Då började helgen med en lagom jättebra after work!

Publicerad 2009-09-10 21:00:34 i Allmänt,

Musik med Trubaduo och en god öl. Eftersom vi var bland de tjugo första fick vi ett glas gratis glas champagne.
Genast tänkte jag på Titanic-låten...

"Vi gick till baren och fick ett glas gratis champagne.
Och vi skålade för imperiet och för varann.
Nu börja' skeppet att sjunka snabbare och dess lutning var ganska stor.
Många hoppade i vattnet men vi beslöt att stanna kvar ombord."
Minns ni låten av Mikael Wiehe?


...men ingenting gick under den här kvällen. Barnen i publiken dansade och var glada. Inget skäll och inget tjat. Det bästa var ju danslåten ur Pulp Fiction - den med Uma Thurman och Travolta. Stinglåtarna var klart fina också. 

 

  Gårdagens damm.

  Dagens damm.




Tisdagsdamm.

Publicerad 2009-09-08 19:04:06 i stroke,

 Dammen i morse.

Vilken lyx: att om morgonen kunna gå fort en halvtimme genom en skog och sen komma endast fem minuter för sent fram till jobbet strax bortom skogsbrynet.  I morgon ska gå-starten ske tio munter tidigare så tiden blir rätt. Det är lite kruxigt.

Tiden hoppar lite och blir lite oförutsägbar och svår att hålla i koppel. Det är oerhört mycket bättre nu men inte helt enkelt. Vid trötthet är det svårare att få flyt och kunna planera. Fast jag är bra på det jämfört med för några år sen, det är jag.
Duktiga tant kämpe, det är jag det.

Till annannan.wordpress.com (kommentar igår):  Jag träffade Carl Z och tyckte dessförinnan i många år väldigt bra om hans kåserier i DN. Han bodde de sista åren här i närheten och hade ateljé på samma ställe som min konstnärssyster. Carl var igång med att besöka sin pappa Kar de Mumma som då var mycket sjuk och nära döden. Det var då jag var hem till honom och familjen före en jul minns jag. Jag gillade speciellt Cark Z´s skriverier om dottern när hon var liten och senare den yngsta dottern och sonen.

Men när jag går fort hem från jobbet på andra sidan skogen skrattar jag högt, nästan dubbelvikt ibland, åt Mark Levengoods talbok "Hjärtat får inga rynkor." Han läser själv förstås. Stundvis är det ganska svårt att ta sig hem. Hundägarna jag möter tittar konstigt på mig.  Hundarna flinar.

Lite bilder bara... från min damm, en blomma och en älv.

Publicerad 2009-09-06 16:52:28 i stroke,

 Älven i juli. En kväll som faktiskt hade lite mygg.

Nu har jag väl skrapat rent bland mobilens bilder som togs för det här ändamålet; sitta och flasha i bloggen. Bra när man inte har något mer att skriva. Här händer ju inget. Jag vilar ju. Det SKA vara tråkigt att vila. Det är då man vilar.
I morgon blir det jobb igen och hjärnan ska vara påslagen.
De kommer inte ihåg att jag är trötter på jobbet, kraven har ökat. Men vissa saker slipper jag fortfarande trassla in mig i. Jag behöver exempelvis inte vakta ute på rasten. Men jag smygtränar på det i alla fall. Vill ju vara duktig. Eller rättare sagt: vill ju bara veta vad jag klarar av. Barnen är ruggigt många och myllrar runt och man ska hinna ha överblick över skeendena. Träning ger trötthet.

Hört av strokare de senast dagarna:

- Jag vill ju arbeta för att det ger en värde. (Från en som är ännu tröttare än jag och ofta klagar på att engagemanget i strokeföreningen är för jobbigt.)

- Det går SÅÅÅ bra, jag går ju på min sjukgymnastik och på gymmet. Jag har likson kommit ifrån det där med stroken. Från en som inte vill träffa sjuka människor. Men gärna träffar MIG.

- Nu är det hjul igen! Från R i rullstolen.

Hört av min narcissistiske doktor:

- Men du är ju hopplös! (när jag glömt kolla hur mycket piller jag har kvar).
- Ditt blodtryck blir högre när du träffar MIG! med ett förnöjt leende.
- Vad duktig du är som orkar jobba så mycket!

I Vårdguiden finns en artikel om stroke-insjuknande. "Stroke en kamp mot tiden." Kolla.

Söndag sur söndag.

Publicerad 2009-09-06 12:03:23 i Allmänt,

Slött muller från bussgatan där backen gör att bussarna växlar ner och strax därefter är framme vid någon av hållplatserna och stannar, pyser upp dörrarna, startar med ett stön igen. Enstaka bilar rullar förbi, långsamt och trevande. Däcken klappar fram över asfalten.
Ljuset är gråvitt och fåglarna är knäpp tysta. En torr och sandig ton bland molnen.
- Skulle det inte regna idag?
Nu har jag blvit van vid den tjocka DN-tidningen. Fem delar på söndagar. Är det inte vansinnigt?
I veckan skickade de ut första delen i Nationalencyklopedin helt oombedda och galldeles gratis.
 
- Vad tänker ni? Skickar ni ut den utan att man beställer?
- Du får gärna skicka tillbaka den, svarade telefonisten.

Jag tänker bara abonnera på uppslagsverket om jag får en fin bonus. Hushållsmaskin, har jag tänkt få, en sån där rostfri som  man kan mala kött med.
En som är röststyrd och kan prata. Om möjligt ska den kunna ge massage och ge kognitiv-psykologisk feedback också. Förresten är det bra om den går att använda som kopiator till besluten från Försäkringskassan också.

Det är nog lite bra med ett uppslagsverk i så fall.

 Dammen i torsdags.

Vet inte...

Publicerad 2009-09-05 12:59:31 i Allmänt,

 ... hur hönsen mår nu, de bor utanför Uppsla.

Igår var vi på Söder och det var alla andra också. Precis på Götgatan var vi allihop. Östgötagatan några hundra meter åt höger höll sig blifri och folkfri som vanligt. Visst är det underligt?

Vid vår lunch i ett "lugnt" hörn (till vänster om entrén och rulltrappan i Söderhallen - hur lugnt blir det?) hamnade en östgötsk mamma (40-talist) med sin vuxne son vid bordet intill. De pratade högljudd östgötska i mitt högra öra och jag blev tvungen att hålla för det för att kunna föra ett samtal.
Jag tycker inte att folk ska komma till stan och tala östgötska högt.
De ska inte gå bakom en och ljudligt dikutera porslin heller och de ska inte tala i mobilen när de står bakom en i en kö.
OCH. De ska inte skrika till sin karl tvärsöver kön vid disken i restaurangen när han har tagit bord och det sitter folk och äter mellan.
Och östgötarna ska äta lunch på en pizzeria på Östgötagatan, absolut.



Första mötet med Stockholm slutade med att jag måste sova ett par timmar och sedan vara trög i skallen ännu ett par timmar. Inte roligt för sonen som fixade datorn och försökte få ur mig vad det var för fel han skulle åtgärda.
Fast - som mödrar och söner gör - vi löste saken med att förstå ändå, som vanligt.
Den här sonen tolkar inte så ofta fel utan förstår på rätt sätt.

Min långa sovmorgon idag, lördag, avbröts av att S ringde på dörren och lämnade in några böcker. Jag som ville sova.
Nu måste jag inbjuda honom på fika som tack.

Eller inte?

Jag skulle ju sluta lyfta får.

  Ska jag bjuda honom på fika?

Tre saker till. Om höns den här gången.

Publicerad 2009-09-01 19:33:19 i Allmänt,

Det här ska handla om:
1 Höns.
2 Höns.
3. Höns.

1. Höns är intressanta. Tuppar också, givetvis (genustänk!), men hönorna VAR fina. En höna som hette Pip var sjuk och orkade inte stå upp eller gå omkring med de andra. Hon fick vila sig i en kartong och blev matad när hon låg på hönsägarens arm.

  Pip - den sjuka hönan.

  Orvar-tuppen med höns.


2.  Höns gör underliga ljud som kan låta som en cirkelsåg, ett slirande bildäck, en gnisslig dörr. De går ljudlöst i gruset trots sina stora hönsfötter. Tuppar kan inte vara två, de vill slåss då. Därför stannade den andra tuppen, Robert, i hönsgården med sina hönor när Orvar fick gå lös med sina. Och tvärtom. Rättvisa bland hönsen.

  Pips sjukstuga.

3.  Djur är trevliga medmänniskor.

  Hej från naturen.

Om

Min profilbild

stroke

Jag hade STROKE år 2000. Har lite dolda funktionsnedsättningar kvar. Jobbar deltid som special / tal-pedagog. Jag visar inga DAGENS OUTFIT eller produktplaceringar. Kommentera gärna. Köp ingenting. Bloggen är ekologisk. Energin den drivs med kommer från Luleälven.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela