stroke

Bloggen startade i november 2005. Livet efter en stroke i yngre ålder: Jag var 42 år gammal, det är fjorton år sedan. Numera är jag tillbaka i jobb på deltid. Tränar på att ordna livet med hjärntrötthet så att det fungerar tillräckligt bra. God enough. Vis av upplevelserna av att få "dolda nedsättningar" och lära sig hantera dem och träna bort en del skriver jag här. Från början skrev jag på uppdrag av strokeföreningen i Stockholm.

Påsklov för mej och Lille Skutt.

Publicerad 2007-03-31 17:02:33 i stroke,

image165

Han förbereder sej för påsken. Men han är rädd för påskkärringar.

Centrumet var fullt av hitresta människor som gick sakta i bredd. Själv vill jag hastigt passera in till mjölken, ut genom kassan och hem igen. Men med hindren tar det längre tid och det kostar mera ork.
Om man har svårt att sortera syn- och hörselintryck och lätt blir uttröttad snabbt krävs slug planering. Timing.
Det är inte mina bästa grenar längre.
Men med år av träning går det nästan smärtfritt numera.
Värst är det om någon trevlig människa vill stanna och prata en halvtimme och jag ska lyssna i det svajande klustret av För Mycket Av Allt. Ibland försöker jag ändå en stund. Svetten rinner på ryggen. Golvet gungar och illamåendet intar kroppen.

Snabbt. ut. Snabbt hem. Puh. (Glömde hälften jag skulle shoppa...glömde titta på listan...)

Björn och Edwina

Publicerad 2007-03-29 16:16:26 i stroke,

Bj?rn och Edwina har funnit varandra. Björn och Edwina har funnit varandra.
Skönt för mej. De underhåller sej själva.

Förkylning gör att jag orkar mindre och får mera stroke-hjärn-släpp än i vanliga oförkylda fall.


Jag får vara glad att jag inte ramlar ute.
Att jag nästan klarar av att beräkna tiden för saker jag ska göra på jobbet.
Att jag minns vad jag ska göra.
Att barnen verkar ha roligt.

Hej Annika!

Publicerad 2007-03-28 21:20:08 i stroke,

image163

Du som skrev en kommentar för  mitt inlägg "Jag vet att jag kostar..."

Välkommen in i strokevärlden.
Ett år efter en stroke har det inte gått så lång tid. Ledsen är man, tor jag alltid, hur man än blivit drabbad. Och du som bara är 37 måste ju ha det extra tufft.
Vad jag kan trösta med är att tiden faktiskt gör mycket för att du ska bli bättre. För mej har det gått över sex år och jag blir fortfarande bättre. Både fysiskt men också humörmässigt.
Tillvaron ordnade sej nästan. Men det är ett tufft jobb att rehabilitera sej tillbaka till någon man vill vara. Och tur måste man ha så att man får rätt vård och rehabilitering! Många får inte det.

Det har varit ett framsteg här och ett bakslag där, HELA tiden. Ge upp och komma igen, du vet.

Skriv igen.

En familj...

Publicerad 2007-03-28 09:51:43 i stroke,


...är vi just nu.
Två söner och en mamma.
Mamman är förkyld och måste vara i sängen mest.

Som tur är kan jag nu läsa bok med behållning.
Även om jag inte kanske minns precis hela handlingen och alla namn.
Inga namn.

Höra bok på cd går också fast det är lika svårt att minnas. Men ungefär anar man ju...

Det tar en halv film innan jag är säker på att jag har sett den för något år sen. Slutet minns jag i alla fall inte så det är lika bra att se hela igen. Bra filmer blir bättre andra gången. För att inte säja TREDJE gången. Och fjärde.

Med sämre minne blir underhållning bättre;
allt är nytt även det man redan sett.

Värdesäkrad

Publicerad 2007-03-25 19:38:37 i stroke,

Hej.
Jo tack.
Helgen var lugn och bra.
Förkylningen är bättre.
Grannarna röker på balkongen. Det kommer in rök hos mej.
Solen skiner så det gör ingenting.
I natt hoppade tiden fel. klockorna här går olika. Sommartid / vintertid.
Jag fick tulpaner av kamraten och strokaren P igår.
Jag fick själv hämta dem idag för hon hade glömt dem på Apoteket.
De snälla damerna där hade ställt dem i vatten över natten.
Barnbarnet var här och åt middag med sin mamma.
- Det finns inga män som städar och som man dessutom kan prata med, tycker mamman.
- Jo, jag har hört talas om någon....försöker jag. För att inte ta illusionerna av barnet redan nu.

I natt kommer Jewel, hem, min sambo-son. Från Europa.
I morgon kommer yngste sonen hem från Småland.
Det blir mycket på en gång.

Dem kan då JAG prata med. Den ene städar. Den andre städar inte. Men pratar desto mera.

Grattis Marie på namnsdagen.

Man får vara olika, alla har ett värde...

Publicerad 2007-03-22 23:02:35 i stroke,

...ska man ju tycka.
Men hur ÄR det EGENTLGEN?
Om vi nu ska vara ärliga?

Får man ha ett funktionshinder och fortfarande vilja jobba men med anpassade uppgifter och arbetsmiljö?

Sjukvården satsar hundratusentals kronor på rehab och arbetsgivarna vill helst att man stannar i Försäkringskassans våld.
Försäkringskassan vill förpassa en till A-kassan.
A-kassan tar slut.
Då ska man till socialtjänsten.
Sen blir man sjuk igen av ren stress över den maktlösa situationen.

Då är man i sjukvården igen.

Alla har ett värde men rättigheter har inte alla.

Slut från Gnällgatan.

GRATTIS på vårdagjämningen!

Publicerad 2007-03-21 08:17:28 i stroke,

Årets höjdare; när sommaren väller in (sakta men ändå).

Inte ska jag gå och se The Police i Globen i augusti. Ljudet blir för högt. Priset är för högt. Men de ÄR det ständiga soundtacket i livet.

Jag får se dvd:n sen.

Ja ja ja! Jag VET att jag kostar!

Publicerad 2007-03-18 10:01:09 i stroke,

tr?d i akvarell

PM:et från Försäkringskassan har legat på bordet i köket i fem dagar. Det skaver. Till sist öppnar jag och läser.

Status post apoplexia sinistra dexter.
Det är min diagnos idag från dem.

De ska besluta att jag bara kan arbeta tio timmar i veckan.
Jag blev påmind om hur svårt jag har och hur trött jag är och hur omöjligt allt fungerar. Koncentrerat i en torr text blir det så dystert.

Personerna som skrivit och skickat PM:et har jag aldrig träffat.
Vilket tråkigt jobb de måste ha.

Hur dextra och sinistra och apoplexiska de själva är skulle jag vilja veta.
Egentligen borde ALLA på Försäkringskassan beskrivas i PM efter grundliga utredningar och sen skulle alla vi som tvingas kommunicera med dem ha varsitt häfte om varje tjänsteman.


Själv går jag runt och är stolt över hur bra allt går och hur mycket jag orkar. Och allt jag klarar att göra själv utan att be om hjälp. Och att det blir bättre.


image161

Det snöar faktiskt. Björn påminner mej om att jag borde putsa fönster.
Han är sån. (Typisk förortare)

Hur billiga kan vi bli?

Publicerad 2007-03-17 20:57:46 i stroke,

Ulkojärvi närradio hörde jag i P1 idag.
Det är Norrbottensradions teater som gör programmen.
- Hur billiga kan vi bli? frågade de sig.

Hur minskar man arbetslösheten? Lätt. Sänk a-kassan. Tvinga folk ha keps med texten ARBESLÖS.  Sen börjar de nog jobba. (Man kan ju inte brännmärka folk...)


http://www.sr.se/cgi-bin/P1/program/artikel.asp?ProgramID=965&artikel=1199901

Repris måndag 19.03 i P1

Från www.sr.se:
Under mars månad är det åter dags för Ulkojärvi närradio.
Vi inleder med en repris från 2005 den 3 mars. De två följande lördagarna är det dock rykande hett och färskt. 
    Högt och lågt. Anarkistiskt och galet. Finstämt och burleskt. Det är inte alldeles lätt att kategorisera Ulkojärvi närradio, som nu är tillbaka, efterlängtad av många lyssnare.
    Medarbetarna på den fiktiva radiostationen långt i norr kastar sig som vanligt mellan stora livsfrågor och obetydligt struntprat.

_________________________________________________

Fredagsmysigt för förortaren.

Publicerad 2007-03-16 19:19:51 i stroke,

image159

I veckan blev media upprörda för att polishögskolan sökte folk som var förortare.
Då kände sej media - eller vem det nu var - kränkta.

Journalisterna i den här stan bor alla på Södermalm och där vill vi ju alla egentligen bo. Förorterna minns de inte mycket av.

Mitt hus står i absoluta City av MIN förort.
I eftermiddags lyckade jag köpa mjölk och bananer i trängsel bland alldeles onödiga skrikande småbarn och klumpar av tonåringar och stressade medelåldringar. Alla var här fast de bor nån annan stans. Störde min fredag.

Men klockan åtta, innan de stänger, hasar vi omkringboende in och får ha hela mjölkdisken för oss själva. Småbarnen har rullats hem. Kassorna är utan kö och kassörskorna ser bistra ut för att man kommer precis tio minuter före stängning.

Om man går fem hundra meter kommer man till sjön och skogen och skidspåret.
Fortsätter man gå hamnar man i stora skogen och hittar aldrig tillbaka igen. Om man inte hör pendeltåget dundra i fjärran och kan styra stegen hitåt igen.

Journalisterna på Söder får hela tiden trängas med oss förortare som proppar igen deras närbutiker. Dessutom får de anstränga sej väldigt för att lyckas jogga vilse i Tantolunden.

Nu blir det brända linsbiffar till fredagmiddag. Jewel: kom hem från Europa. Du ser ju hur de ser ut!

Nu vet jag

Publicerad 2007-03-11 22:59:26 i stroke,

...varför jag längtat så mycket efter den här kvällen.
Du skulle komma in i rummet, gå fram till bordet med dina långa kliv och le ett ögonblick innan du drog ut stolen.  Kort skäggstubb. Varma bruna ögon. Lång rak rygg. Grön ulltröja. Ljust hår lite för långt.
Men inte ens ett sms om varför du inte tog dej tid att komma.
Kvar satt jag bland rösterna, klirret från besticken och all den mätta gemytligheten under lamporna.
Klockan segade tiden framåt.
Nej. Jag ringde inte.

Jag ville bara andas in lite hopp.

Sambon for till Europa

Publicerad 2007-03-11 12:08:13 i stroke,

Lämnade sitt rum rent och prydligt.
Rostock i kväll, Hamburg i morgon, Berlin sen, TVÅ dagar. Nya städer, länder och en spelning varje kväll i över två veckor.
Det är en farlig värld du fladdrar runt i min unge man.

Dystert.

Här går jag runt i förorten och är värdelös.
Småleende i solen.

Sen kom en GOD middag ner i magen.

Söndag värdelös

Publicerad 2007-03-11 11:23:40 i stroke,


Vara värdelös
är
ett annat tillstånd

Icke produktiv
icke attraktiv
icke önskad
icke tillförlitlig
icke bärande ekonomiskt

Men det handlar om VAR man är och VAD man gör.
Vem som sätter priset och vem som har makt att sortera bort dig.

Du har mitt  tillstånd att vara värdelös

image158

4 mars - för en vecka sen; K hittade en groda på snön (vi var ute på en nio-km lång traskning i skogen).
Han låg i hennes hand några minuter, fick upp värmen lite, kunde sträcka på grodlåret lite.
K ställde ner honom i kanten på diket där solen tidigare hade värmt honom så att han råkade hoppa iväg och landa så fel.

Som på den gamla goda tiden. När man inte trampade ihjäl dem som landade fel.



Försäkringskassan i telefon.

Publicerad 2007-03-06 20:12:05 i försäkringskassan,

Men hur kommer det sej?

Hon håller på att göra beslutet som hon stressade om veckorna före jul. Jag fick leta som en tok efter en doktor som hade tid att skriva underlag.

Nu måste hon bara ställa några frågor och jag fick förklara igen det jag redan skrivit i blanketten.
Den var mycket bra skriven, sa hon!!!

Märkte ni; Försäkringskassan gav mej beröm!!!

Hon föreslår sjukersättning exakt så som jag vill ha det. Jobba 25% ett år till.I nga konstiga krav från deras sida.
Inget ifrågasättande av mina rester av skadorna  efter stroken.
Inget bråk den här gången.
Det känns konstigt och overkligt. 
En tom känsla av INGENTING hänger kvar efter samtalet.
Skulle det inte vara värre?

Var det verkligen försäkringskassan jag pratade med?

image156 Från månförmörkelsen i lördags. Inte bästa kameran - men bästa månen.

ANITAS kommentar nr 2

Publicerad 2007-03-03 13:04:10 i stroke,

Anita skrev så här:

Kom ihåg mig????

Nej!! Diskus-fiskar!! 2 st 12 cm--6 cm!! 3 st avkarium!! Morhuvad papegoja,unge?? 2/3 zoo hem
-"- 3 år 1 st

Morhuvad papegoja,3 år Död! 22/12-06
(LUNGFLAMMATION)

Marie är stroke 6 år!! Hö-torget!!! mat,restarang!
son???dotter?? Gift??
59 år 4/9 2000 6.4 ÅR
Jag och Oliver,hund c.a 6 år kör i bilen!! Glömmas!!
Oliver gammel 13 år 16/2 Lars och oliver,hund i Trelleborg!! Gråtas-------

Sköt på dig!!

Svar på frågorna:
Jag fick också stroke i oktober 2000! Jag var 42. Först var jag vänstersidigt förlamad en liten tid, sedan hade jag en domning i vänstra halvan i flera år. Jag såg inte på vänster sida. Hörde sakta. Såg sakta. Fick jobba för att få fram pratet så fort som jag var van. Ljudkänslig. TRÖTT. Inte afasi, tur nog!

Nu är allt bättre.

Men jag måste stödja minnet med almanacka och mobilens kalender HELA tiden.  Jag har inte samma möjlighet att kunna överblicka en situation, eller livet, som jag hade innan.
Jag blir åksjuk när saker rör sej eller av för mycket intryck på en gång.
Jag tar hjälp av vänner och barnen när jag ska göra sånt som kräver extra koncentration.
Jobba går bra om jag har fasta rutiner, vilket jag har just nu. Branen behöver det, lyckligtvis.

Jag kan gå på restaurant med en vän, jag planerar i bästa fall vila INNAN och EFTER. Ofta trött dagen efter, två dagar efter.
Om jag bara följer med går det rätt bra, bara jag slipper planera så mycket. Det måste vara lite lugnt i lokalen.
Det är stressande med allt man ska titta på och lyssna på men ibland är det lite roligt.
VARJE gång går det ju lite bättre.

Jag är inte längre gift och mina barn har blivit vuxna och flyttat men jag har två av dem nära.
Vi har MYCKET bra kontakt, de hjälper mej MASSOR!  De har ledsagat mej mycket under de första åren. Helt ideellt.
Två grabbar, en tjej:

Job  är 20, studerar i Växjö,
Jewel är 26, jobbar nära mej och turnerar med ett band,
M säjer att hon är 25 (Hon har varit det i sex år nu!) .  Hon jobbar också i närheten här.
Jag har ett fantastiskt barnbarn, nio år.

Ja, jag har haft tur och fått en del MYCKET bra rehab, främst på Huddinge sjukhus där de har medicinsk dagrehab för personer i arbetsför ålder med lätta till medelsvåra hjärnskador . Där lärde jag mej massor om hur jag ska göra.

Livet blev mindre med alla begränsningar men roligare. Lovar!

Slut för idag!

Aj magen, oj träning!

Publicerad 2007-03-03 12:29:30 i stroke,






banana split Banana split efter fruktprovningen jag var på i torsdags kväll. Magen fick fnatt efter.
m?ssa Men jag gjorde klar Sannas mössa. Har stickat om många gånger eftersom jag inte kan följa mönster och inte orkar se och räkna riktigt. Känner maskorna med fingrarna, gör randigt eller två och två bara.
Efter stroken blev det bara HÅL och nu blir det bara IBLAND hål. Lite ful-fusk står jag ut med. Annars orkar jag ju inte hålla på. Stickandet går automatiskt men det tog några år av träning.
Allt jag gör har ju tränats och tränats upp till att bli automatiskt igen. Utom att gå och att diska. DET var vad jag kunde utan att tänka alldeles förbannat så det inte blev fel.
Nu tränar jag på att läsa jobb-litteratur! Måste läsa högt för att orka fatta vad det står. Hörseln och pratet hjälper minnet. Det går så sakta.

MEN jag är så lycklig för ATT det GÅR!



Om

Min profilbild

stroke

Jag hade STROKE år 2000. Har lite dolda funktionsnedsättningar kvar. Jobbar deltid som special / tal-pedagog. Jag visar inga DAGENS OUTFIT eller produktplaceringar. Kommentera gärna. Köp ingenting. Bloggen är ekologisk. Energin den drivs med kommer från Luleälven.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela