stroke

Det kan jag.
Är det självklart att man kan det?

Prova och tänk.




Jag har kunnat klara av det i fyra år nu och de långa fem åren innan efter stroke gick det inte alls. Då var jag tvungenatt hålla hårt (till en början och lätt senare) i ledstången för att inte vingla omkull.
Jag började träna på att gå nerför utan att titta men räknade då trappstegen för att vara säker på när det var slut
på trappan. annars är det lätt att ta konstiga steg längst ner.
Så höll jag handen mot ledstången för att känna var den var.
Nu har jag släppt.

Det tog några år av träning.
Jag ramlade en gång och snubblade massor av gånger.



Träning är kul.

Nu kan jag prata samtidigt eller ta på vantarna samtidigt, så där som man gjorde förr, du vet.

BÄST är trappor man är van vid.
Alla trappor behöver ledstång.
Trängsel i trappor är ett elände.
Stillastående rulltrappor är skrämmande obehagliga.
Är man förlamad på höger sida behöver man gå på vänster sida och stockholmare blir irriterade på en då.
Förlorar man kroppsuppfattningen och rumsuppfattningen (spatial förmåga) måste man träna mycket.

Hon är upprörd när hon ringer.

Ja då såg vi Melodifestival del 1 av hur många?
Salem var överlägset bäst tyckte vi och allt verkade lite avstängt och tillyxat på något försiktigt vis.
Utom Salem, då.
Eller så var det jag själv.
Jag har en dag av fokuseringssvaghet och hann liksom inte med i det roliga som jag tror hände där i rutan.
Twittret hittade vi aldrig till och naturligtvis skulle man ha sett alltsammans i datorn men hur gör man det
när man har gäster?
Ska alla sitta med varsin dator då?

Det är kallt fortfarande.
ALLA elradiatorer av ministorlek är slut överallt.

Vi tittade en stund på infravärmare men bestämde att det nog vore att komma lite snett.
Sen fanns det eldhållare i gjutjärn som man ska ha brinnande kol eller ved i som skulle kunna fungera. Om man hade ved eller kol och en skorsten hemma.
Sist hamnade vi framför marschallhållarna.
Om man borrar några försiktiga hål i parketten och sticker ner dem på ett snubbelfritt ställe?

Hur lång brinntid har en marschall?


Blir det mycket sot i taket?

Det kanske får en annan och mer brandsäker lösning, det här frysandet.
Man får flytta in hos någon med värme.

Här inne är det kallt.

Det är ingenting i jämförelse med att bo i Storbritannien eller södra Europa, förstås.
Vi har ju centralvärme.
Det brukar vara varma element med fjärrvärme i.
Det brukar inte blåsa inomhus.

Nu har naturen värmts upp till bara några grader kring 0,  vad händer då inne i vårt hus?
Jo, kallare.
Sotaren var hit och drog igång en stark blåst mellan ventilerna.
Det blev marmorkallt på annars varma golv.
Stormen viner och tapeterna fladdrar.

Fastighetsskötaren låter vänlig och medkännande men hinner inte förrän på måndag.
Han tycker att jag ska dra igen en lucka inuti fläktkåpan.
Jag har ingen lucka där.
Jag frågar var man hugger in skruvmejseln för att lufta elementen.
Han säger snabbt och tydligt att det inte är luftning som behövs.
Han försöker avleda mina planer med att berätta att grannen under hade två grader kallare än jag idag.

Sova i kallt rum brukar vara mycket behagligt.
Men nu var det inte det.

Fadstighetsskötaren kommer på måndag.

Jag är van vid stuga, snö, tre ylletröjor, skinntofflor, elda i kaminen, sova med elmadrass.
En meter snö på taket.
Fruset färskvatten i hinken om morgnarna.
Kissa i utedasset i 16 graders kyla.

Men det här känns lite väl förlamande.
Armar och ben går inte att böja, man går som en Barbie, inte lika mager och snygg, men lika stelt.
Inte heller lika vackert klädd. Inte lika leende. Men med håret flygande i draget sådär poppigt som i en popvideo.



Åtgärder:
Inköp av oljeelement som drivs med miljökrävande el.
Eldar värmeljus. Paraderar i  fleece och ull.
Mössa nedtryckt på huvudet, inget hårfladder här inte.
Filten i soffan utbytt mot duntäcket.
Ringer håglöst till fastighetsskötaren 4:e gången jag felanmäler, ringer till
företagets växel, ringer till något slags förvaltare. Får prata av mig i alla fall.


(Fast jag pratade sedan med en Annelie på Telia i Luleå som var trevlig och hjälpsam och hade en
vänlig varm luledialekt. Det fläktade liksom varm andedräkt ur telefonluren.
Vi skulle ju diskutera mobilt bredband kontra sugrörslångsamt
uppringt modem till strokeföreningens lokal.


Men jag blev själv sugen på deras mobila bredband till den egna privatdatorn.


Hon kollade att Telia har täckning vid min stuga, det värmde.
Om jag bara hede bett henne hade hon kommit med filtar och ett värmande snötäcke.
Tack, Teliasonera.)

Då blev jag varm  i alla fall om örat. Nu höjer jag skruvmejseln - eller ska man ta stämjärnet?

Hej från Gnällträsket. (Fruset men aktivt UNDER YTAN!!!)

Nej, kanske inte timmerkoja precis, mera tegelbetongputshuset.

...vilken dålig läsekrets ni är; bara 14 visningar idag. Och det är ändå söndag, så TID har ni.

Här är länken.
Klicka på - till slut går det att mata huvudet.







Ja, just det, vi var ute i naturen och klev i djup snö intill ett skidspår.

Det finns faktiskt en oskriven lag i skidspårskogen: man hälsar när man möter någon.
Kanske inte skidåkarna som kör väldigt fort då, men alla vi som kämpar med snödjup och hastighet - vi hälsar.

Och detta händer i Stockholm, tänka sig.


Pimplaremannen

Han, ägaren, rufflaren, han som bara gynnar sin egen familj och sina närmaste...
Det börjar verka galet med att Snälla, Rena Goda SAAB ska ägas och läggas ner av en sån.
Jag tar det känslomässigt och
fasar för hur det ska gå för alla?
Måste nästan tröstäta.

Det ÄR inte sant att alla SAABingarna kan virka, jag ljög för jag hade tråkigt.
Det är så med bloggare.

Det är strax dags att stiga upp på söndag morgon då vi ska se Mefisto på Stadsteatern.
Vilar och snyggar till lite så länge.

Alla vill ju ha jobb, utom de arbetsblyga,

Ursäkta men jag orkar inte tycka nåt.

Det kom ett svar om förra inlägget med frågan om trötthet efter stroke.

"Frågor om stroke.:

Trötthet - vad finns det att göra för att bli av med detta gissel? Går det att göra något? Hur hittar jag en balans mellan aktivitet och vila? Har du några tips? Susann"

Precis idag läste jag på Strokeförbundets hemsida (klicka på Vad är stroke? och sedan på konsekvenser av stroke.) om trötthet som en av effekterna efter stroke.

Tröttheten kan minska så småningom, står det.

Jag är mycket mindre trött nu men fortfarande i behov av vila och noggrann avvägning av vad jag ska orka.

Det är tråkigt.

Det handlar om att försöka tvinga sig in i ett mönster av vila - aktivitet - vila som man står ut med. Livet får ju inte bli allt för innehållslöst. Det går mycket tid till sömn.

Om man tänker på att hjärnan ska ta emot och sortera intryck och dessutom sköta administrationen av en själv när allt inte går automatiskt längre kan man ju förstå att det kostar energi. Hjärnan håller dessutom på med uppbyggnad av nya vägar som ska sköta sånt som sköttes av de delar som drabbats av stroken.

Kanske äter man också medicin mot epilepsi eller annat som påverkar.

Äggklockan på ringning (eller timern i mobilen) så man vaknar efter 45 minuter, då kan man sova flera gånger per dag. Sova en stund innan man gör jobbiga saker.

Jag tvingade mig att se film i soffan för att hålla mig stilla några år när jag ständigt blev övertrött och glömde vila. Då var jag stilla och somnade ofta.

När jag vet att jag kommer att göra för mycket en dag är jag ofta beredd på att nästa dag / dagar kommer att gå åt till att vara trött och nedsatt. Man lär sig med tiden. Det blir en vana.

Men fortfarande kan jag bli besviken över plötslig trötthet som jag inte förutsett.

Hur man förklarar för familj och vänner?

Det går knappast. Därför är det bra med stroke-vänner med egna erfarenheter.

Det finns folk som medicinerar efter stroke mot trötthet, vet jag. Samma medicin-typ som man ger personer med ADHD ibland.

Var på fest. Fick frågor: