stroke

Bloggen startade i november 2005. Livet efter en stroke i yngre ålder: Jag var 42 år gammal, det är fjorton år sedan. Numera är jag tillbaka i jobb på deltid. Tränar på att ordna livet med hjärntrötthet så att det fungerar tillräckligt bra. God enough. Vis av upplevelserna av att få "dolda nedsättningar" och lära sig hantera dem och träna bort en del skriver jag här. Från början skrev jag på uppdrag av strokeföreningen i Stockholm.

Tre saker bara.

Publicerad 2009-08-31 22:18:31 i Allmänt,

 Dagens damm.

Detta ska handla om:
1 matbröd
2 lyfta får
3 tantprat

Brödbranchen får skärpa sig! Vitt bröd ska inte innehålla socker om det ligger i min frys och ska ätas av mig.
Äckligt, säger jag bara. Det borde finnas en lag mot socker i matbröd (undantag: Polarkaka och Skogaholmslimpa. Äter man dem är man ju förvarnad om sötsmaken av tradition.) Vitt bröd ska smaka salt och vara gott. Kaffebröd får gärna vara sött.

Jag slutar lyfta får.
Min syster drömde en mardröm i våras om att jag var helt upptagen med att lyfta får som ville ligga på marken och inte orkade eller kunde stå upp själva. Det var ett tungt slit och jag var stressad av att de var så många.
- Det betyder nog att du alltid håller på och hjälper folk och att du inte orkar med det, sa systern.
Det stämmer i o f sig men jag hävdar ofta att det är bra att hjälpa andra människor och att man är snål om man vägrar ta emot hjälp själv, för då unnar man inte en annan människa att känna sig nyttig. (så brukar Moster I säga och hon har rätt.)
Nu har det varit för mycket lyfta får en tid och jag ska ta ledigt från det.

Här kommer en bild från en skog där vi gick och tant-pratade om bekantas bekanta och svågrar och brostrar och jag är inte bra på det. Jag glömmer alltid vilka relationer folks bekanta har och hur de fördriver sin tid. Också var de bor.
Men jag pratade så gott jag kunde, d v s lyssnade och njöt av att kunna gå fort. Vilket jag kan. De hade blåbär i den skogen.
Mycket av tiden jag umgås med människor använder jag till att fundera på sällskapets kommunikationsmönster. Många kvinnor använder frågor som smörjmedel i samtalet.
- Hur går det för dina barn? 
Män gör inte det.
Män talar om faktiska SAKER eller FÖRETEELSER och drar till med KUNSKAPER om tingens ordning. Jag tycker det är lättare att tala med män men då måste jag inta en frågande attidyd och intressera mig för vad de har att förtälja. Det sociala nätverkandet brukar män lämna åt någon annan.



Hej från Gnällträsk en måndagkväll i september. Grattis Olof, 26 som fyller år idag.

Två X samma händelse.

Publicerad 2009-08-28 21:55:43 i Allmänt,

Ett SMS:
Jag har skrivit kontrakt på lägenheten. Vill du fira med tofuburgare och pommes? Det var från J men jag såg det inte.

Ett telefonsamtal, timmen senare:

- Jag har sålt huset. Nu är jag hemlös. Vill du fira med sushi? Det var K som hållit på ett tag med husförsäljningen.

- Jadå jadå, sa jag och precis innan vi packade upp sushin upptäckte jag sms:et från förut. Och då hade jag hunnit äta champinjoner och tittat på när tofuburgarna slukades av lägenhetsinnehavaren som just skrivit kontrakt.
Det blev sushi till dessert.

Folk som gör avgörande boendeaffärer samlas i mitt kök och bjuder mig på middag som terepi efter anspänningen, eller för att fira.

Jag glufsar idogt i mig och lovar heligt att aldrig flytta och alltid bo kvar i förorten.
NÅGON måste ju fortsätta vara stabil och bo kvar här i världen, tänker jag.
Det måste finnas någonstans att  fira med middagar.

Men med tanke på hur folk donar med sina boenden och flyttar hit och dit - och ibland in hos mig och sedan ut igen - ser jag en lång rad middagar framför mig i framtiden.

Det är fint.

Men det satt tre duvor på balkongen och kuttrade när jag vaknade i morse. Detta borde det finnas en lag emot. Jag stormade ut och schasade.

Är det min nya livsgärning?

Hur gör man för att slippa duvor på balkongen?
Duvorna behöver ett nytt boende och när de skaffar sig det ska jag fira med middag, fast inte bestående av duva, då.


 Nej det är inte en muterad blomkål. Det är hortensia som väller fram här. Visst är den mäktig?

Veckans damm.

Publicerad 2009-08-26 21:46:27 i Allmänt,

Livet är en tävling.
Man ska vara godast, bäst, snyggast, mest välartikulerad. rikast och starkast.
Man ska ha de mest lyckade barnen.
Man ska bo finast.
Man ska ha den mest intressanta tillvaron.
Man ska betyda mest.

Man ska vara roligast.

Ändå är det mera spännande med de som är sämre, trasigare och mera förvirrade, eller hur?
Det är de som är huvudperoner i alla filmerna, böckerna och i alla låttexterna.

Här kommer veckans damm:

  Regn i morse.
 

Naturenfilmen

Publicerad 2009-08-24 22:01:34 i Allmänt,

... i SVT i kväll är väldigt fin. Citynaturen, heter den.
Den handlar om djuren sombor i stan och anpassar sig till den urbana miljön.
Vilken tröst för en som jag som lämnat skogen och inte vill anpassa sig.
Djuren vill anpassa sig verkar det som. De bor inuti biltvätten eller vid tunnelbanespåret eller på hustaken.
De tänker inte så mycket negativa tankar utan tar bara vara på möjligheterna.
Djuren kan samexistera med staden.
Länk till filmen.
Det är nog så ni tycker man ska tänka?

Ha en bra vecka.

Publicerad 2009-08-23 22:54:24 i Allmänt,

Med surströmmingsdepåerna mättade i kroppen blev det lätt att städa och fixa och jag rekommernderar det till alla latoxar.
Hemmet skiner och blixtrar.
10 kg Dagens Nyheter är utburna till tidningsinsamlingen.
Överbliven resväska är bortskänkt.
Skräp är bortkastat.

Ingen huggorm har krälat in i vardagsrummet idag. Det var bara en liten vilsen larv som kom in. Den bor numera ute i balkonglådan.
Jag har fåniga tvångstankar om att naturen tänker hämnas för att jag körde ner ett järnspett rakt ner i myrstacken vid stora björken vid stugan.

Förlåt, snälla naturen. Inga fler huggormar, jag ska dra upp spettet så fort jag kommer upp nästa gång till skogen! Alla myrorna kan väl bo i grannens myrstack över vintern?

Vill göra, vill göra, vill göra...

Publicerad 2009-08-22 14:34:47 i Nytt från Gnällträsk,

...MASSOR av saker som bara ropar på att bli gjorda!

1. Dammsuga och torka golv.
2. Hänga ut blåa lakan för att de inte ska bygga höghus på min gård.
3. Kasta bort böcker.
4. Bjuda hem kompisen D.
5. Putsa fönster. De är väldig stora. Jag ramlar ut.
6. Sortera in papper i pärmar. (rrrroligt!)
7. Lyssna på musik. Men grannens musik hörs ju redan så bra.
8. Boka teater. Fast de har ju så många föreställningar att välja på.
9. Ringa till B och beklaga mig. Vi är bra på att vara elaka ihop.
10. Läsa klart en gul bok. Den är bra men jag kan fortfarande inte efter halva boken hålla isär personernas namn.
11. Köpa jacka. Eller en ny yogamatta. Eller skor.
12. Göra ett info-blad om vår del av Srokeföreningen.
13. Köpa nytt tangentbord. Det gamla vill inte skriva c och v.
14. Handla nyttigare mat. Levt på korv sen jag kom hem från skogen. Bara en korv kvar.
15. Hänga upp väggklockan.
16. Sätta upp alla tavlorna.
17. Laga kläder som spruckit. Man blev ju inte precis tunnare av semester.
18. Spärra bloggen från alla snik-kommentarer: "Titta in hos mig och tävla så kan du vinna..."
19. Göra en ny jobbig tävling i bloggen, he he.

MEN. Vad händer? INGENTING.
Sover middag precis efter frukost till det ihärdiga dunket från grannens teknomusik. Tittar irriterat på dammkorvarna. Ringer lite till folk som inte är hemma. Läser DN svin-noga rakt igenom. Fattar inte mer av världen för det.
Sen har DEN lördagen gått. Inget har blivit gjort.

Jag ger mig själv tjänstledigt från GÖRANDET och drönar runt men kan inte låta bli att vara småarg för att det inte händer något.

Snart går jag och äter surströmming hos B. Sur som jag är.
Hej från Stockholms-Gnällträsk.

Whish You Were here!

Publicerad 2009-08-21 19:06:21 i Allmänt,

Du skulle släpa mig på evenemang som det här med Thåström. Jag missade honom på Lulekalaset och jag behöver nån som tar mig med sig bara. Titta här.

I morgon vill jag bli förd till Slussen och Debaser: Titta här.   Sonen min som assisterar som basist i bandet Jeniferever spelar sin sista spelning med dem. Han ska inte åka med på höstens spelningar utan gå vidare i livet säger han.

Vågade gå till vårdcentralen idag.

Publicerad 2009-08-21 18:06:36 i stroke,



Idag gick jag till vårdcentralen på villkoret att få slippa åka ambulans igen.
Blodtrycket var bra.
Ingen misstänkte mig för att vara akut sjuk.

Friheten känns stor och varm.


Första veckan på jobbet efter åtta veckors  ledighet var en ren hit. Det är roligt att flytta omkring möblerna, diskutera med vaktmästarna om var saker ska skruvas upp. Jag fick hjälp av en kollega att tänka ut placeringen av möblerna för det är svårt för mig att tänka ut sånt. Jag kan inte föreställa mig hur det kan bli om man gör på olika sätt. Jag tror att det har med att man måste hålla en mängd lösningar i skallen samtidigt för att kunna jämföra och jag håller helst inte något alls i skallen för att jämföra längre.
Det nya rummet är stort och ändamålsenligt.
Visserligen ser väggarna ut som ett månlandskap, men med lite Tip-ex kan man fixa mycket. Jag kan fylla hålen med vit häftmassa.

- Häng upp mysiga indiska tyger, sa M. Men jag vill inte  ha mysigt. Jag vill ha cellulitväggarna nakna.

Nästa vecka börjar barnen skolan. Då ska stolar och bord stå i rader och korridorerna ska vara rensade från överblivna saker.

Men nog sover man bättre i tystnad i en skog än här med vinande ventilation och startande och stoppande bussar utanför fönstret. Civilisationen kräver tålamod.

På motionsstigen igår kväll låg en huggorm! Den ålade inte fram över gruset utan ryckte bitvis fram sin långa kropp en del i taget för att komma över vägen. När vi hämtat oss var det jubel över att vi inte hade klivit rakt på den! Varje pinne förorsakade ett skutt åt sidan eller en hastig inbromsning. Läskigt, djur, huggormen.  Den förstörde nöjet ordentligt.

Dammen är kvar!

Publicerad 2009-08-18 21:38:49 i stroke,

Ingen skvattramrost på granarna i förorten.
Allt här är i sin ordning.

 Oj, vad den har vuxit igen, dammen.
Jobbet går galant fortfarande efter två dagar! Idag gick jag hem två timmar för tidigt för att jag glömde gå hem igår.
Kollegan hjälpte mig innan att planera möbleringen av rummet och det ser nu mycket trivsamt ut. Med undantag av väggarna   som är grå och vita i olika nyanser med stora hål som ett månlandskap efter att rummet tidigare var ett byggrum för fritidsbarn.
När jag tagit ner gardinerna och stoppat dem i tvättmaskinen och beslutat att inte ha några gardiner alls, stack två lärare in huvudet:
- Men du behöver sätta upp gardiner, va?

- Jodå jodå, sa jag snällt.

I morgon blir det en studiedag för alla oss som är inriktade på svenska / so i skolan. Vi ska diskutera våra olika yrkesroller.
Det blir intressant. Det svåra i sammanhanget blir om man ska äta lunch i restaurang och behöva orka med bullret från mat och prat åt alla håll. Men det är ingen mening med att oroa sig innan.  Nej.

Nu är det natt igen.

Ville bara få smärtstillande tablett...

Publicerad 2009-08-16 21:08:45 i stroke,

...på Vårdcentralen. Nacken värkte så jag inte kunde sova. Yoga hjälpte inte.

- Den nitiska ryska lilla kvinnliga men mycket barska doktorn vill BARA höra om de senaste två dagarna.
- Annars är det inte akut, säger hon flera gånger.
- Du får tio minuter, jag kan inte hjälpa dig med så mycket, säger hon och spänner de ryska barska ögonen i mig.
Jag, korkad patient, tror att  det är bra om jag talar om vad som är fel.
- Min nacke värker så jag inte kan sova och jag mår illa av det. Det är spänningsvärk. Jag behöver...
- Nej, nej, nej, nu ska jag undersöka dig, säger hon och sätter igång med en konstig grov neurologisk bedömning samtidigt som hon böjer min skalle framåt. Sist trycker hon mitt huvud rakt ner i kroppen. Ska jag bli kortare? Det känns lite svårt att tillgodose hennes läkarbehov.

Blodtrycket är för högt.
- Klart att det stiger när man blir bemött såhär, tänker jag. Egentligen är jag ju heligen förbannad på att hon inte lyssnar.
- Du ska åka ambulans till akuten för att ditt blodtryck är för högt, säger hon oerhört bestämt.

Så förvandlas min spänningsvärkande nacke till ett akutfall av hög dignitet. Jag får ligga på en brits övervakad av snälla sköterskan K som hoppar över sin lunch för att vänta med mig på ambulansen. En timme får vi vänta. Det är tråkigt, men tur att K är trevlig.

Sonen kommer panikcyklande med tandborste och jacka ifall jag ska åka hem sent i kväll eller bli inlagd.
- Men jag kommer hem i kväll, säger jag till honom.

- Jag mår bra! säger jag hela tiden till alla, jag behöver bara smärtstillande för nacken så jag kan sova...

Resan i ambulansen är spännande men jag får inte ha blåljus på.
  Ambulanssjukvårdaren vid min sida är trevlig och lugn.


Inne på akutintaget på SÖS är det behärskat. Sjukskötaren i ambulansen gör en sista koll: - Stå upp, håll armarna rakt fram, blunda. Säg: Det är vackert väder idag... 
 - Jag HAR inte en stroke, säger jag.
Jag blir inskriven av en strokesjuksköterska och blodtrycket är ännu högre.
- Jag mår bra och jag vill bara...säger jag, snart åker jag hem.
Sen går jag och köper macka och kaffe i Pressbyrån  i stora entrén eftersom jag går vilse inne på akuten och missar smörgåsautometerna. Jag hittar tillbaka. Äter macka. Sover.





När doktorn sent om sider kommer säger jag som vanligt att jag mår bra, jag vill bara...

- Det var väl lite överilat det här? frågar han och menar nog vårdcentralen.
Det visar sig att jag blivit inskickad till akuten med misstanke om stroke. Läkaren på vårdcentralen har skrivit att jag hon vill ha mig inlagd.
- Du har ingen stroke, eller hur? säger han. Jag ska väl inte skicka dig på hjärnröntgen?
- Nej, svarar jag, jag vill ju bara...

Han kollar med neurologerna på akuten och säger att mitt blodtryck inte är något att oroa sig för.

Det slutar lyckligt. Ut från SÖS vandrar jag med smärtstillande tablett och en salva som ska stoppa inflammationen i nackmuskeln. Det har tagit en hel dag.

(Och hur mycket pengar har det kostat samhället?)

MEN. För nio år sedan när jag VERKLIGEN hade en stroke och togs in på samma akut var det annan rusch i mottagandet. Och de vet betydligt mer om stroke nu, Det känns betryggande.
Slutmoralen: Ryska kvinnliga läkare bör lyssna på patienten. Strokeakutsjukvården fungerar i Stockholm.

Stockholm har buss nr 3 som kryssar genom hela stan...

Publicerad 2009-08-15 18:11:27 i Färdtjänsten,

...mellan Karolinska sjukhuset i Solna till Södersjukhuset på Söder. Man får se allt.
Det tar tid. Utanför haglar det stora isbitar. Vid hållplatserna trängs människor och fladdrar med paraplyer. M är rädd att det ska börja blixtra och åska.
Jag önskar mig lite åska och blixtar, men det säger jag inte till henne.
Helst skulle jag vara på altanen i skogen i Norrbotten och känna på åskväder. Det brukar vara mäktigt.

Turister kliver på och bor på Scandinavian Sea vid Centralen och vill bli guidade och få hjälp med kartan.
- Ni ska gå av vid Tegelbacken så får ni nära till hotellet, visar M.
- Var finns det bra restauranger?
De vänder sig mot mig med frågorna men jag hinner inte fatta vad de säger. M svarar varje gång. Ändå fortsätter de fråga mig. Ser jag ut som om jag kan det här? Jag som kommer direkt från skogen och inte hinner med här.
- Här uppe: Vasastan, svarar M och pekar. Men ni borde se Gamla Stan också. Fast där är det dyrare att äta.
- You should see the Ice Bar, föreslår M.
- Tomorrow, svarar de.
- There is the House of Parliament, pekar jag och menar riksdagshuset.
- Här är the City Hall, visar jag.
- Yes, The Nobel Price, svarar kvinnan. Ler.
De är tysktalande men med en snårig dialekt.
Vi önskar dem en bra dag och ställer av dem vid Tegelbacken.

Resan tar fortfarande tid.
Vi hoppar av på Kungsholmen och ser att sushin på berömda sushistället kostar 180 kronor.
Vi åker med nästa 3:a till St Eriksplan och köper normalprissushi och äter den hemma hos M.

Sent på kvällen går vi över bron till Solna och hälsar på sonen i receptionen på hotellet där han jobbar.
Han har publik. Två unga vackra flickor är åskådare när han jobbar i baren.

Märkligt att han har publik när han jobbar, inte bara när han spelar musik.

Stockholm har visat sin bästa sida.

Jag beställer färdtjänst av en människa som tycker det är helt tokigt när jag lite senare gör om beställningen och vill bli hämtad på stockholmssidan av Solnabron.
- Hur ska du komma dit? Ska du flyga? frågar hon. Hon låter sur.
Jag hör hur hon fnyser föraktfullt. Sen får jag vänta snällt ytterligare en halvtimme eftersom hon gör en helt ny beställning. Som om hon delar ut ett straff.

Jag som nu är van vid trevligt och tjänstvilligt bemötande från Färdtjänstbokningen i Boden och Luleå häpnar.

- Spela in telefonsamtalen till Färdtjänsten och berätta det innan du beställer så de uppför sig lite servicemässigt när du pratar med dem, säger M. De ska ge service och inte behandla er som  skräp, tycker hon. En god idé, eller hur?

Granarna står kvar, oranga och fina.

Publicerad 2009-08-11 19:04:15 i Allmänt,

Vid varje regn färgas luleälven orange. Det är skvattramrosten som spolats ner i vattnet från granarnas barr inbillar jag mig.






  Brandskog. Där borta mellan träden och bortom älven är stugan precis vid vattnet. Idag är det exakt tre år sedan den stora skogsbranden i Klusån började.

  Luleälven nedanför den brunna skogen.  På marken växer rosalila Mölkört, Mjölke, Almök eller Rallarros, eller Almötje eller vad man nu kallar den.

  Vissa träd och stolpar brann nedtill. Det var en markbrand där hela markvegetationen brann upp. Kvar är sten och sten och sand. Där växer det nya upp.


  Alla träd har inte blivit avverkade än. De som fällts har flisats på plats och körts iväg i stora långtradare. Kanske blir de eldningspellets.



  Varför klarade sig enstaka träd så där?

  Man tror att elden startade med att en skogsmaskin körde mot en sten och en gnista for iväg och antände marken. Det var mycket torrt och varmt i flera vecor här då. Branden tog fart och fler och fler insatser för att släcka gjordes. De som bor i husen i området utrymdes. Helikoptrarna tog vatten i älven och vattenbombade branden i flera veckor efter. När jag var hit tre veckor senare höll de fortfarande på.
Detta var om skogsbrand.

Nu har jag bara en naturkatastrof kvar att berätta om idag. Det är att jag packar ihop allt och i morgon åker jag hem.

Vad måste göras?

Publicerad 2009-08-09 11:37:01 i Allmänt,

1. Städa.
2. Ställa upp stöttor så taket inte rasar in under tyngden av snön i vinter.
3.Plocka in ute-sakerna.
4. Tömma dasset.
5. Plocka grenar från stranden. Eventuellt kommer Vägverket och gräver upp sanden på botten och lägger den på min strand.
6. Tömma frys.
7. Packa -fy vad tråkigt!
8. Ny brasa i öppna spisen. (Otänd.)
9. Fika med grannar.
10. Stänga av vattnet.
11. Kasta sopor.
12. Gräva ner kompost.
13. Låsa grinden.
14. Skriva listor på vad som måste tas med nästa gång. Vansinnigt! Tio månader kvar.

Död fågel.

Publicerad 2009-08-09 11:24:33 i Allmänt,

  Frukostens utsikt. Det är alltid så att när man ska åka härifrån blir det finväder med värme och sol.
Nu går det att bada länge i älven i månskenet efter grannarnas bastu. Det kommer någon man i båt farande förbi men han kör inte på oss. Det är varmt och långsamt och lugnt.
Vi förstår hur det var möjligt att  vi badade flera gånger om dagen när vi var barn. Jag har länge trott att det var efterkonstruktioner.


Grannar Utan Gränser har åkt hem eller åtminstone slutat köra de värsta maskinerna.
Nu har de en fyrhjulis söt åk-sak med en liten släpvagn. Ser ut som en leksak för en fyraåring men är i storlek med de vuxnas behov. Den låter högt om man gasar hårt men numera gör de inte det.

Fågeln ovan är en grönfink, kanske. Finns det såna? Kajsa- Katten hade burit hem den till grannen. Fin fågel. Tokig katt.

Nu är det nedtrappning som gäller här:

Vad längtar jag hem till? brukar jag fundera.

1. ?
2. ?
3.?
4. Man kan gå på bio.
5. Människorna hemma såklart.
6. Jobba.... tveksamt

blir hela listan.

E

Publicerad 2009-08-07 11:18:21 i Allmänt,

Vi hade en minnesceremoni för grannen E som avled igår för tre år sedan.

E som var glad, vänlig och generös. Det fanns mycket liv i henne.

Vi skickade ut tända ljus på älven. Det sista ljuset ville inte åka med de andra nedåt i strömfåran utan stannade på vattnet rakt utanför där vi satt på hennes altan och det kändes som om hon höll oss i uppsikt en lång stund.
Vi mindes henne.

- Precis som E var; hon ville alltid dubbelkolla allting, sa B.

Länge låg ljuset kvar i det mörka vattnet.

Till sist gled hon iväg med strömmen.

Det var helt klart och vindstilla och fullmånen hävde sig tungt upp över trädtopparna.

Tack E.

Det gör ont

Publicerad 2009-08-07 11:00:40 i stroke,

Aj, igår åkte sonen hem till Stocholm.
Det gör ont när de far, eller hur? Man vill ha dem nära och med en mycket långt utsträckt navelsträng samtidigt. Föräldraambivalensen.
Han stod ut med ingenting i skogen i nio dagar. Förbrukade en månads bredband på de dagarna och hela ölförrådet jag hade finns kvar odrucket.

Han högg björkved. 
Själv högg jag mig i tummen och sonen lade ett perfekt tryckförband utan att tveka.
Jag hade ett ögonblick av okoordination där med yxan och det ska man inte ha när man hugger ved.
Det blödde ju länge, det ska det om man äter blodförtunnande medicin. Men tummen sitter kvar.
Yxan ser större och vassare ut nu för tiden, bara.

Och vet ni,   Vårdcentralen ligger fem mil bort  för de har sommarstängt i byn. Doktorn har slutat för att de skulle spara pengar.
Jag ringde en sjukcentral-upplysnings-sjuksköterska och beskrev tummen och omplåstringsmetoden.
- Det låter bra, sa hon. Kan jag få ditt personnummer.

Så bedrivs akutsjukvård i skogen.

- Du skulle ha tagit bort skinnbiten genast och sen satt plåster på! sa grannen. Skinnet kommer ändå att dö.

Här går jag med gammalt döende skinn under bandaget och glädjer mig åt att jag slipper bada i älven.

- På mig läker såren på tre dagar, sa grannen. Uppe hos dig tar det veckor!

- Ja, just det. Här uppe tar det veckor att läka en huggen tumme. Men bara några år att rehabba en strokad hjärna.

Bilder från en skog.

Publicerad 2009-08-05 23:33:50 i Nytt från Gnällträsk,

  Vattenkraftverk. Det är inte någon större fart på vattnet just nu.

  Bro till historisk holme. Här fiskade man lax innan älven skars av med vattenkraftverk och dammar. Nu säljer man hantverk och fika.

- Det är rätt konstigt att cykla 22 km för en kaffe och en laxmacka, sa sonen.

  Älv om kvällen.

  Kvällsälv. Skrakeskaran har just passerat, drevfiskandes. Verkligen synkroniserade djur i flock.

  Här är forsens tidigare fåra. Numera promenadstråk.

Som om det fanns så mycket att orda om:
Igår ringde chefen  och väckte mig och ville ha ett papper från Försäkringskassan. Men de har inte skrivit beslutet ännu, allt tar en himla tid. Det handlar om sjukersättningsbeslut.

I den här sommarvärlden finns inte sånt. Tjänstemän som ska besluta och beslut som ska överklagas. Nej, finns inte.
Här finns yxor och sågar och en högt flygande  himmel med några fluffsiga moln. En och annan ljusorange ekorre vimsar förbi. Om natten plonkar en skälla från en ren någonstans.
Trött traskar jag vägen fram till brevlådan om morgnarna. Ibland tre bilar, ibland ingen bil.  Det gäller att hålla huvudet uppåt och fötterna ner i vinddraget.

Om en liten vecka är jag Stockholmare igen. Fasa. Borde förbjudas.

Vännen I ringde från Norrtälje:

Publicerad 2009-08-03 21:57:40 i Allmänt,

Hej! NU går solen ner här.
Är solen uppe hos er?

- Ja, solen är uppe fast bakom skogen. En och en halv timme till, tro jag, svarade jag.

Hon har fällt träd och släpar grenar som ska brännas. Vi har burit stockar och sågat och sonen har huggit. Nu eldar han foliepaket med äppelbitar i. Smör, kanel och socker också.

Det blir inga bilduppladdningar för han har internet hela tiden och jag får snabba på för mycket. Hinner inte. Stressigt i skogen. Läsekretsen må ursäkta. Ni kan väl se på teve så länge?

Grannar Utan Gränser.

Publicerad 2009-08-01 12:38:26 i Nytt från Gnällträsk,

Har ni någonsin bott med tunna väggar i en stuga med grannungar som kör crosshojar hela dagen och inte sluter förrän vid midnatt?

Det har jag. Igår fick jag hysteriskt utbrott och tänkte åka hem till förortens mera hänsynsfulla skrän.
Men då åt de middag eller såg film en stund och det var tyst så hjärnan fick vila upp sig igen.

När man är ljudkänslig som jag efter den där stroken för nio år sen, är det inte lätt att orka med buller. Jag blir illamående och det är lika jobbigt som att ha väldigt ont någonstans.

Och ja ja ja. Jag HAR pratat med föräldrarna och de har lyssnat men inte agerat.

Granne B tycker lika illa om ljudet och han har inte haft en stroke. Sonen J likaså.

Nästa sommar får man försöka planera efter motorgrannarnas semester och ha gäster här när de inte är här och gasar runt på sina maskiner.
Det är ju dessutom gräsklippare, fyrhjulingarna, båtarna och bilarna och röjsågen och säkerligen nya maskiner nästa sommar.

Men då ska jag ha hörselkåpor med musik i.
Definitivt.
Vi får kommunicera med teckenspråk.

Annars är det fint. Vi åt supergoda middagen igår kväll och hade trevligt.

Hej från Gnällträsk.

Om

Min profilbild

stroke

Jag hade STROKE år 2000. Har lite dolda funktionsnedsättningar kvar. Jobbar deltid som special / tal-pedagog. Jag visar inga DAGENS OUTFIT eller produktplaceringar. Kommentera gärna. Köp ingenting. Bloggen är ekologisk. Energin den drivs med kommer från Luleälven.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela