En bofink trasslade runt i lingonriset.
På varje brygga - och det finns många - stod en man med kastrulle och försökte dra upp fisk ur sjön.
Det kostar 120 kr per dygn att fiska i den sjön och det är ädelfisk utplanterad i den.
Men jag har aldrig sett någon som fått napp.
Ändå står de där och är tysta och stilla och bara pekar mot himlen med sina spön.
Jag fattar ingenting.
Det blommar rosa körsbärsträd utanför polisen och kastanjerna har börjat vika ut sina ljusgröna
ännu ihopknycklade blad.
Snart kommer blommorna som tända ljus i en lövträdsjulgran i fel årstid.
Vi var femton strokare som gick eller körde elmoppe eller åkte rullstol runt sjön.
Fikade efteråt.
- Vad ni har varit sjuka länge! sa C till mig och P som fick stroke för tio och tolv år sedan.
Hans stroke är bara två år gammal och han håller på att lära sig.
Men bättre och bättre har det blivit med åren och inte känner jag mig sjuk längre - men påverkad av
resterna efter stroke är man ju hela livet.
Det gäller att kunna förhålla sig till läget, det är hur man gör det som avgör hur man har det.
Hej från förnuftighetshörnet. (Hata mig inte!)
Kl 18 i Kunskapskanalen i morgon: Stroke: komma igen. MYCKET fin film.