Kvar blev en stark tystnad och en skrakemamma med många små små ungar, tränande simning, ätning under ytan och disciplin här nere i Avan. De sa inget om min nya fina båt som guppar där. (Båten guppar inte så mycket utan mera halvvräker sig uppe på stranden eftersom vattnet i älven sänks just nu.)
Det blev alltså ännu en uppgift att hålla reda på.
Uppgifter är jobbiga men livsviktiga.
Göra måste man. Det blir man glad av.
Det är tänka som svider.
På torsdag ska inköpas flytvästar.
fint! :D