SVT blev i alla fall yra av förlovningen.
Tjatiga soffor fulla av gubbar och en o annan flicka som yttrade sig om Monarkin och Kärleken.
Eh.
Jag gillar sagoanstrykningen med att ha monarki.
Det är roligt att till och med en Ockelbo-bo kan få bli stockholmsförortare och celeber.
Vi är ju många förortare som aldrig skulle ens få andas på en kunglighet.
Om det nu rinner ett speciellt blod i de kungligas ådror så är det väl en ruggig tur att det späs ut ibland med Ockelbo-bor. (Är kungen blodgivare tro? )

När kungen gifte sig med Silvia och det faktiskt var tevesändning från Storkyrkan (var det väl?) fick vi mitt under sändningen besked om att min blivande mans bror  just hittats död efter en segelolycka utanför Grisslehamn. Han var 21 år då.
Familjen på hans sida greps av en grymt  förlamande sorg som man inte talade om...
Märkligt.  Man skulle bita ihop och vara småtrevlig.
En vecka efteråt var vårt bröllop planerat och fick bli en konstig tillställning i chock och sorg och dessutom en kvälls väntetid på akuttandläkarmottagningen med min makes värkande kindtand. I stället för middag på restaurang.
Rekommenderas icke.

Stroke-hjärnan behöver vila och vila (ser lite konstigt och svajar till ibland) och meddelar hela tiden att den vill ha sötsaker.
Idag är jag sportlovsledig och ska baka scones till ett stick-fika vi ska ha i eftermiddag.
Detta är allt.
Allt.



Nej förresten: