E som var glad, vänlig och generös. Det fanns mycket liv i henne.
Vi skickade ut tända ljus på älven. Det sista ljuset ville inte åka med de andra nedåt i strömfåran utan stannade på vattnet rakt utanför där vi satt på hennes altan och det kändes som om hon höll oss i uppsikt en lång stund.
Vi mindes henne.
- Precis som E var; hon ville alltid dubbelkolla allting, sa B.
Länge låg ljuset kvar i det mörka vattnet.
Till sist gled hon iväg med strömmen.
Det var helt klart och vindstilla och fullmånen hävde sig tungt upp över trädtopparna.
Tack E.