- Dig kan man ju inte leva ihop med! sa de och dök in i sina transportburar.
- Du är ju som du är! väste Grassman och Kajsa pep ur sig ett litet mjau!
Sen var de borta. Kattlåda, matskålar och sand gick samma väg.
Vilken tomhet! Ingen som slåss om nätterna. Ingen som klagar på maten och vägrar tycka om. Ingen som rymmer så fort man kommer hem. Inget hallgolv strösslat med kattsand.
Mest kommer jag att sakna en ägande katt-tass på mitt huvud vid teven. Kajsakatten tog ju kommandot över Människan (mig) och Grassman fick inte riktigt vara med. Han fick sova i fåtöljen eller den andra soffan. Ibland klappade jag honom lite i smyg... Han spann.
- Oj en katt som kan andas själv!!! sa Jewel imponerat när han satt med Grassman i knäet en dag. En RIKTIG katt!
Grassman-katten
Kajsakatten(Jewels katt är en perser med för trånga andningsvägar och ganska liten hjärna. En funktionshindrad form av katt, alltså.)
Nu måste jag skaffa mig en annan sambo tror jag. En som sopar efter sig och som inte klagar på maten.
Ska sätta in en annons!