Belöning: Kall tai-sallad med skaldjur på kinakrogen. Rött vin.
Det är ett lugnt ställe, nära hemmet. Vi satt i timmar och pratade och fiskarna i akvariet stirrade på oss.
Men varför lägger tailändarna alltid koriander i maten? Det smakar kattpiss / tvål. Och luktar likadant. Vill de inte att man ska tycka om deras mat?
Livet gick vidare i ett stillsammare tempo.
Sommaren kom.
Det blommar vitt under himlen.
Folk sitter nedanför balkongen och småpratar. Skrattar.
Ibland orkar jag inte kämpa så förbannat. Det tar sån tid och krävs så mycket disciplin att få ihop sig till en fungerande varelse igen. I skolan vimlar personalen omkring och är viktig var och en på sitt sätt. Korta utbyten av information. Nu ska vi ändra synsätt och bli en bättre lärande osrganisation. Det är sant!
- Vad kan jag själv göra för att bli mer flexibel, utmaningsbenägen, samarbetande och framåtblickande?
Det luktar omorganisation. Fördelen är att man provar nytt och lär sig nytt och att alla är entusiastiska och skärper sinnena. Nackdelen är att bakslag blir källa till mindre förändringsbenägenhet nästa gång. Stress.
Och hur mycket kan man förändra skola? Elever och inlärning och pedagoger måste vi ha. Tak och golv. Bokstäver och siffror.
Jag jobbar väl hårdast av alla på att förändra mig till mer flexibel, mer framåtblickande., samarbetande. Hela tillvaron är sedan 7 år en enda stor utmaning.
- Ingenting fungerar, sa en lärare i morse på mötet. I hela världen, la han till.
När vet man att allt fungerar optimalt? Tänds en grön lampa bredvid solen och lyser med fast sken då?
Kan man någonsin tro att allt ska fungera samtidigt i samma stund?
Vem avgör när saker fungerar och inte bara beskrivs så?
Robomemo har givit mig större förmåga att minnas framåt - prospektivt minne: Minnas vad jag ska komma ihåg. Fast jag snurrar fortfarande bort vilken dag det är.