De ses varje vecka på Södermalm och har en självhjälpsgrupp tillsammans. De pratar om sina vardagsliv, tipsar varandra om rehab och träning, och de fikar ihop.
Ofta handlar diskussionerna om orättvisorna när det gäller att få färdtjänst och rehabilitering.
Det verkar bero på vilken doktor man har lyckats roffa åt sig.
Kanske också lite på om man är verbal och man eller foglig kvinna.
Inte alls så mycket på behov som man skulle önska.
Det är väldigt trevligt varje gång. Även om någon kan vara mera trött eller full av gnäll över tillbaron så har de alltid roliga infallsvinklar och jag tror att de trivs med varandra.
Gruppen drivs som studiecirkel men ´kostar inte någon avgift eftersom vi två strokare som fungerar som igångsättare inte får lön utan "jobbar" ideellt.
Idag kom en ny man till gruppen och det var livgivande.
- Det är bra om det är tjejer med, det tycker jag är roligt, sa han, och jag kände mig ung och uppskattad.
Roligast är det när de berättar om sina yrkesliv bakåt i tiden.
Södermalm var kallt och blåsigt och på Ringvägen är det ett herrans trafikljud. Men det ligger kastanjer under kastanjeträden och jag och småbarnen och U, 77 år, plockade med några hem.
Samma intresse i flera generationer.
Kastanjer är på något vis magiska, både färgen och den blanka rundningen.