Förmågan kanske är 50%.
Jag har ÄNTLIGEN fått arbetsgivaren att ha ett möte med mig och gå med på att jag går upp till halvtid!
Stor seger! 4 år har det tagit!
Sen är det väl fortfarande så att skolan inte har råd och är i ekonomisk katastrof, men den 1 november börjar jag!
I tre månader får jag prova, sen fattar Försäkringskassan sitt definitiva beslut om att ge mig halvtids sjukersättning i stället för 75% som nu.
De låter fortfarande som rena lagtexten när jag pratar med dem i telefon, de bollar mig fortfarande mellan sig eftersom de har olika "bord" och jag fladdrar mellan.
Jag känner mig fortfarande som om jag lever i värsta Sovjet och ska buga och bocka för att de går med på att jag blivit friskare.
Fortfarande har jag inte någon egen handläggare hos dem.
Fortfarande behöver jag som strokare en samordnande person så jag slipper allt krångel som jag inte orkar med.
Fortfarande tycker jag man ska stänga Försäkringskassan och låta någon med mera intresse av att folk ska känna sig delaktiga i sin egen rehabilitering sköta byråkratin. Någon med kunskaper om hälsa och vård och absolut inte några 19-åriga gymnasieekonomer, vilket jag tror de har där nu. De måste ha lite ödmjukhet inför känsliga människor.
Tycker jag.
Här är oktobervännerna Stora lönnen och Bleka björken. Snart är de nakna.
Oj, förstår att du har det tufft.
Önskar dig lycka till!