Men oftast inte.
Väldigt frustrerande.
Ska påtala till blogg.se och till sonen med hackeregenskaperna.
Norrbotten är regningt idag. Annars bara mulet och lite svalt.
Alla barnen har farit hem och jag är hos stuggrannen B hemma i storstan. Tur man har vänner.
Igår fick jag hjälp att tejpa ihop altandörren som inte längre ville stänga sig.
Ska till låssmed idag. Och gråta ut där. De har en fin schäfertik bakom disken, tror hon jobbar som försäljare och tröstare.
P säjer att han kan mecka så dörren repar sig.
Jag säjer att man måste riva stugan, få ett nytt liv och en ny värld.
Ungefär så löser jag motgångarna; göra slut med ALLT och fräsa och väsa. Grät tårar igår efter värsta meckningen och ihoptejpningen. Lättnaden rev loss känslorna.
Jag vill kunna. Ja.
Kram till alla strokarvänner som jag inte når just nu. Stå på er. Låt ingen stå på er.
M