En ny kommentar från en ny läsare
en ung tjej igen:
Petra skrev:
" Jag är 34 och fick en subaraknoidalblödning i februari i år. Det har varit en tuff resa och ännu är den inte över. Nu är jag i fasen att bearbeta allt som hände då under min månad nere i Umeå (ca 50 mil hemifrån) med bl a 9 h operation. Har fått en depression och hjärntröttheten är enorm. Känner mig ofta så ensam även om min familj, sambo och två små söner, är fantastiska. Jag ser ju ut som vanligt på utsidan, men insidan är långt ifrån återhämtad. Jag kämpar på, med allt från vardagsbestyr till Försäkringskassan som undrar om jag inte börjar vara frisk snart... Orkar inte läsa igenom allt i denna blogg i ett svep men är glad att jag har hittat den. Känns lite tröstande att inte vara ensam om detta... Det var inte roligt att befinna sig på rehab där övriga patienter var över 70 år, kändes som att vara på långvården. Får inget sammanhang i denna text märker jag, dags att avsluta. Ville nog mest bara tacka för att bloggen finns och lämna ett avtryck att jag varit här. Kram! "
Hej Petra.
Kämpa och orka,
det känner vi igen,
jag hoppas du får kontakt med andra yngre personer som gått igenom en stroke
här.
Det tar tid att lära sig sin nya hjärna
och kropp
men det blir bättre.
Hjärntrötthet kan minska,
depression kan behandlas,
Försäkringskassan kan börja samarbeta med dig
du kommer att lära dig hantera tröttheten bättre
familj och vänner kommer att vänja sig och lära sig
även om de inte helt kommer att förstå
du kommer att ha mycket att ge
och till slut kanske du kommer att vara tacksam över dina upplevelser som strokare
kram från bloggistan!