...på E´s begravning. Han var yngre än jag när han fick en massiv hjärnblödning. Nu är han rullstolsburen och jobbar på sitt gamla jobb, halvtid. Han har fått nya arbetsuppgifter och företaget backar upp honom.
Där verkar det inte vara tal om att han inte passar...
Alltid en rapp kommentar och ett leende.
Kunde vi skicka alla fega arbetsgivare OCH Försäkringskassan OCH arbetsförmedlingen till hans arbetsplats på ett inspirerande studiebesök? Va?

Sorgmateln, fjärilen som var hos oss när E gick bort , har hälsat på hos fler av vännerna, fick jag veta.  Det känns som om E var med och höll ett öga på oss. Vad mycket tomhet det kan bli efter en människa.