Vad vill ni ha?

Eld?

Blir ingen eldbild här för bildverktyget i bloggen har kraschat. Så symboliskt.



En historia om ELD då:

För mer än ett decennium sen jobbade jag på ett ställe, en förskola
där de hade anammat ett tankemönster från nån amerikansk
förklaringsmodell, Human Dynamics,  om hur personer samspelar.
Man kunde vara  av personlighetstypen Luft (lättflyktig teoretisk och genomskinlig?)
Man kunde vara Jord (markkontakt, lugn och konkret)
Man kunde vara Eld (känslomänniska)

Jag jobbade ihop med två jordar.
- Jag förstår inte vad du menar, sa de hela tiden till mig.
De pratade till barnen som om de vore möbler.
Barnen var exemplariska, de hade också blivit jordar.
Inga konflikter, inget gnäll.
Bara Down to Earth.
Äta sova kläder ut toa äta sova kläder ut toa
Jag var nyutbildad (igen)
entusiastisk, såg nya dimensioner i jobbet, ville flyga långt,
tog mycket ansvar, hade mycket lite makt över
hur stället var organiserat.
Jag förklarade att det handlade om förhållningssätt till barnet,
lust, kreativitet. Tända en låga av att vilja utforska och lära sig...
Oavsett personlighetstyp, då.
Vardagsfloskler idag.

- Jag förstår inte vad du menar, sa jordarna.

Jag fick vara elden. Jag brann ner på ett par veckor.
Det var aska och sot och
inget annat kvar av mig när jag flydde därifrån till
ett jobb där kollegorna förstod och ville göra nytt.

Puh, tur att det tog slut snabbt.


Nu idag:


jag vill ha dina breda händer
som lätt trycker ner mina fötter i jorden
riktar min blick stadigt framåt
stöttar upp den tröttande obalansen
i vimlet av folk
vidrör min eldiga kind en sekund
dröjer kvar där som en tatuering
för alltid
all tid


håller ihop den som helst borde vara jag



Och jag förstår inte vad jag menar.