Det kom en kommentar igår:

" Malin  ([email protected]) om Hemsidan Hjärnskadad.se...:
Hej!
Spännande att läsa om fler unga som drabbats av stroke. Känns skönt att finna likar. Hade en sinustrombos för ett år sedan i samband med graviditet. Jag var då 32 år. Idag mår jag bättre men jag skulle gärna vilja byta erfarenheter o tankar med någon som är som jag....Malin.  "

Mejla till Malin alla ni som haft liknande och / eller är i trettionånting-åldern!
Ni minns hur ensamt det var att vara gammal som medpatienternas barnbarn???
För att inte tala om självaste Strokeföreningen, medelåldern där är inte särskilt låg, eller?
Och hur går det till att vara en småbarnsmamma samtidigt som man rehabiliterar sig själv?

DET ÄR  BRA att träffa på personer med en "färskare" stroke än den man själv släpar runt på för man får retrospektivitet, ser tillbaka på sitt eget tillfrisknande och minns framstegen man gjort.
Tro mig nu, gör som jag säger.

Sa den bestämda gamla damen från
TV-soffan.

#1 - - Camilla:

Jag är kärnfrisk, mår super, tränar mycket och äter bra och har en underbar man och två underbara barn. Ett läkarbesök nu i juni 2011 visade att mina "flummiga" symptom var orsakade av två proppar på höger sida hjärnan. Oväntat. Ingen vet varför jag fått dem och även om mina symptom varken syns eller kan upplevas av någon annan än jag, och ja jag vet att jag är lyckligt lottad att det "tog så lätt", så påverkar stroken mig ändå dagligen. Oron är det värsta. Kommer jag att få fler? Varför jag? osv.