Fick blommor och diplom häromdagen.
Det fick inte ni.
Precis som en brudbukett, eller hur?
Med post-stroke-relaterad mental trötthet
är det omöjligt att uppbåda den extra energi som behövs
när man verkligen skulle behöva den i motiga lägen.
DÅ tar humöret smällen.
Ner i gropen, bara.
Där får man gå omkring i känslogeggan ett tag tills man kravlat sig upp igen,
stärkt men utmattad.
Inkapslad ilska blir småningom djupfryst
bitterhet och svår att skrapa bort.
Ut med den, alltså,
slå bara inte näven i MIN mage.
Er Livscoach, Tant Galant.
Nävar får faktiskt inte slå. Hytta går däremot bra.Tycker att alla frustrerade små barn borde lärt sig att hytta tantaktigt med näven.Tanter borde släppa ut sin ilska på gränsen till bitterhet i ett livfullt hyttande. Vi kanske ska ha en studiecirkel? Nätverkshyttande? Jag behöver själv träna för att få mitt hyttande trovärdigt och helst lite skrämmande.