Han tittade fromt på mig med en lätt skelning.
Mina väl förberedda frågor drunknade i sorlet från de andra gästerna.
Svaren kom droppvis, som om han inte hade luft nog till varje tanke.
Vi åt alldeles för mycket för det blev mycket tid att fylla ut.
Den vithårige mannen vid bordet intill reste sig efter måltiden med sin alldeles för stiliga dam. De gick fram till bordet där de skånska turisterna satt:
- Nu blir det bråk, tänkte jag. Hukade lite.
- Snart flyger ätpinnarna och frityrknytena i luften här inne.
- Vi kunde inte undgå att höra vackra toner från bordet bakom, började han, på sävlig skånska.
De tittade generat upp.
Sen framkom att han ville tala om den skånska dialekten och känna sig hembygdsnostalgisk en stund.
Det spreds som en känsla av 40-talsfilm i restaurangen.
- Pinsamt?
Nej. Jo. Själv gör jag alltid så där när jag hör norrlänningar prata.
- Kommer ni från Pite? brukar jag fråga och jag har aldrig rätt.
Der kommer alltid från nån annan stad.
Men i en ytterstadsförort är det tabu att tilltala turister. Han fick nog sitt straff sen.
Om jag anställde daten?
Inte som butler i alla fall, får se om det blir någon annan tjänst ledig här.
Your´s truly, M has spoken.
du påminner om en prinsessa från Afrika, jag tror du behöver se den serien