Bryr vi oss?
Min generation (från 1900-talet) brydde oss knappt om VÅRA EGNA bröllop.
Än mindre om kungligheternas.
Ett äktenskap är som ett krig.
Man måste vara strategisk och starkt rustad för att överleva.
Kan det vara därför de kungliga äktenskapen
är så intressanta?
Är de som slagen på de stora målningarna med kungar i rustning
på hästar och dimma och stupade i drivor bortom centralgestalterna?
Stupade möjligheter till utveckling, döda intentioner.
Medial och mental dimma.
Tjocka lager av täckande och utjämnande oljefärg.
Fernissa på ytan.
Ha en fin bröllopsfredag, ni rojalistiska britter.
Jag ska fira det hele med att gå fort i en skog och sen grilla korv vid en strand.
Gå ifrån de fega.