I morse, torsdag. Om jag ska sammanfatta veckan som gått (ledig i morgon) så var den lite lugnare än senaste veckorna. Jag når ner till golvet med fötterna när jag går i de långa korridorerna på jobbet.
Jag har inte tappat så mycket saker:
1. Skyddet till smarta mobilen försvann.
2. Plånboken också, men den hittade jag efter en rysare på flera minuter i kassakön i mataffären.
3. Självförtroendet tappade jag och fiskade upp igen ett par gånger.
4. Humöret tappade jag och det är fortfarande borta.
Som strokare är jag van vid att vänsterhanden släpper saker den håller i utan att jag märker det. Därför brukar jag hålla koll åt vänster till men när mycket händer samtidigt missar jag det och papper och grejer är bara borta ur den handen.
Min hjärna har gjort en ny magnetkameraundersökning och hela jag klarade att ligga inne i trånga röret en timme och lyssna på schlagers i hörlurar. Kameran är omvittnat klaustrofobisk. Men ljudet är värst. Ett brummande och ett smällande runt skallen i en instängd evighet.
Det var som att vara den sista TREOn i tuben Lyssnandes på schlagers. Ren tortyr.
Höstdagjämningen passerade och nu är det vinterhalvår. Visst låter det som en virussjukdom?
Kan man få vaccin mot vinterhalvåret?
Här kommer dammen med änder fotade eftermiddagstid en endaste gång.
Det finns för mycket. Det är den stora slutsatsen.