Tröttheten har tagit mej i nackskinnet. Men här är människorna snälla och jag får sova hos moster och morbror så mycket jag orkar. De matar mej hela tiden med mat och fika.
Det är bara igelkotten som får korv.
Morbror sa igår att  - Nu vill igelkotten ha korv med gaffel! Så det blir finare vanor för den.
Deras inneboende hund Dante har eget rum här. Jag lånar för tillfället hans säng. Ibland lägger han sej på den och glömmer att jag har företräde. Eller så vill han att jag ska åka. Snabbt kliver han ner till sin plats brevid mosterns säng, på golvet. Annars ligger han ute på gräset eller under ett litet litet bord i vardagsrummet. Men han har självklart en egen plats i sköna soffan också.

Färdtjänsten här ar snälla i telefon. De har mycket mer tid att svara på frågor och tänker lösa mina förflyttningsproblem genom att köra mej fram till stugans dörr i skogen. Jag har "utomläns-biljetter" och det fanns inga svåra regler som hinder, vilket jag är van vid hemifrån. Där är ju allt regelstyrt och orubbligt.