Det visste vi ju.
Som kvinna får man sämre stöd än om man vore man, trots liknande funktionshinder.
Ingen man hade behövt förlita ledsagning och allmänt stöd i hemmet på sina minderåriga barn om han varit ensamstående.
- Din dotter (8 år) börjar bli stor och kan hjälpa till hemma, fick en stroke-kamrat höra.
Själv vinglade jag med sonens hjälp till bankomaten, han hjälpte mej med knapparna. Det var för rörigt i den miljön för att jag skulle ha ordning på fingrarna och dessutom på siffror i skallen. Det är fortfarande en kraftansträngning.
- Nu kan jag själv, fick jag säja efter några år när han erbjöd mej armen. Han var sexton år då.
Hur många män tas ifrån färdtjänsttillståndet? Det vore intressant att mäta hu stor del avslag som drabbar kvinnor.
Hur många kvinor får av arbetsgivaren höra: - Vi har inga jobb som passar dej, hittar vi inget så måste vi säja upp dej. (Min arbetsgivares eviga mantra)
I rummet intill mitt arbatar en man som tidigare haft en hjärntumör.
Flera av mina manliga stroke-vänner har arbeten anpassade efter deras nya funktionsmöjligheter.
Daniela Bjarne (Strokeförebundet.org) skrev en rapport om personer med stroke i yngre åldrar för flera år sedan. Där visade hon på könsskillnader i rehabiliteringen.
Ja. Är vi förvånade? Nej.
jo jag är. Inte märkt några fördelar med att vara man. Blir väl utvärdering här snart. Återgång i arbete kan man då glömma helt. Undrar lite över alla utredningar: man väljer ut en utvald grupp och ställer selektiva frågor.