Svar till Sandra från Henke Larsson i FB-chatten SMIL (för folk som fått stroke i arbetsför ålder.):

"Hej Sandra. Får beklaga att din karl råkade ur för detta men han verkar vara i goda händer. Alla fall av stroke ter sig olika beroende på skadan och andra saker. Precis som du säger kommer inte hans återhämtning alltid vara lika tydlig eller snabb. Ju bättre man blir ju långsammare går det. Då gäller det att inte ge upp. Det är lätt att humöret och tålamodet tryter, kanske även för dig som anhörig. Jag rekommenderar STARKT att ni dokumenterar hans utveckling. Det har varit till enorm hjälp för mig när utvecklingen bromsas. Då kan jag gå tillbaka och se att det visst hänt saker fast det inte känns så. Väldigt många drabbas av något som kallas hjärntrötthet. Man störs av medvetna och omedvetna intryck och till slut säger hjärnan ifrån. Det kan komma hastigt och nästan brutalt. Det är som att tvärnita i full fart; man orkar knappt tänka eller ens stå upp. För mig har det tagit tid att lära mig hantera den men man lär sig. En aktivitetsdagbok hjälpte mig. Jag skrev upp vad jag gjorde och när. Efter ett tag märkte jag hur mycket jag behövde vila och vad jag skulle undvika göra. Finns massor med tips här på sidan. Jag förstår er iver att han får komma hem, men hasta inte. Är han på en rehab avdelning eller kan få komma till en som är bra och har kunskap om dessa skador så är det det bästa stället att bara på i början. Bra rehab kan totalt förkorta sjukdomstiden. Har ni (som vi) barn hemma kan det vara svårt att få vila vilket är otroligt viktigt, särskilt i början.
Vad gäller det ekonomiska så kolla med arbetsgivare eller facket om han är med där. Det kan finnas försäkringar som täcker inkomstbortfallet och kanske även en del av vårdkostnaden. Lycka till för er båda!"

Vi hjälper gärna varandra i dengruppen.