Zlatans avgörande mål i matchen igår mot Österrike,
sa TV-journalisten.
Har ni såna ögonblick på jobbet ( i livet ) Läsekretsen?
När ryggmärgen jobbar på för sig själv och all er kunskap och tidigare erfarenhet smälter samman i en punkt av zlatanistisk succe'? När det ni jobbat på under lång tid av press och fokus bara går - i mål?
Jag har det. När ett barn visar att det tar ett steg i en motig vandring mot erövrandet av en förmåga. När barnet förstår. När barnet uttrycker att det kan själv.

Men det är ju bara ditt jobb, säger du.
Det är ju bara Zlatans jobb också.
Skillnaden är att mina ögonblIck av genialitet får jag applådera själv.
Det gäller att ensam klappa hårt och länge. 

Det kan också handla om egna genombrott i strävan att ta tillbaka förmågor som man förlorat vid sin stroke.
Jag glömmer inte ögonblicket när jag klarade av att gå ner för trappan utan att hålla i mig och titta på fötterna.
Inte glömmer jag första gången jag kunde fika vid ett bord med en större grupp människor och ändå hinna med någorlunda och delta i samtalet dessutom.
Applådera era ögonblick av genialitet, Läsekretsen! Hårt, länge, så ni hinner uppfatta dem.