Vår mamma / syster finns där numera. Hon som stöttade mig för tretton år sen då stroken smulade sönder tillvaron till skräp. Hon peppade och satte fart på mig de eländigaste dagarna. 

Hon ringde varje morgon och beordrade påklädning och utgång. Vi gick runt parken, jag med stavar och hon med rollator och varje dag blev jag lite bättre. Hennes peppningar sitter hårt i minnet.