... Livet, menar jag?

Varför blir jag så uppiggad av
att träffa folk som är långtidssjukskrivna,
utförsäkrade,
haft stroke,
har bokstavsdiagnoser,
har drabbats av annat elände?

Känner jag mig pigg och kapabel då?
Är jag en sniken tävlingsmänniska
som vill surfa på andras olycka?

Fast...
de brukar vara så glada och viljestarka
de där jag träffar.
Hur går det till?