Idag kl 9:30 är det tolv år sen bloggistan fick stroke:

Jag jobbade i en skola
satt med en elev för kartläggning
av hans talsvårigheter
synfältet började flimmra
-Å nej, migrän, tänkte jag
tog ett glas vatten
och en ipren i personalrummet
hade ett möte med rektorn
hon skulle klargöra mitt uppdrag
för jag var ny där
men vad sa vi?
-Jag har migrän just nu, minns jag att jag förklarade min fåordighet

åkte bussen med min tunga rullväska
fylld med papper, spel, dator
huvudet värkte på höger sida
synfältet böljade
"migränanfallet" gick inte tillbaka
det gjorde så ont att jag dunkade skallen mot det svala bussfönstret
illamåendet outhärdligt

halvvägs bytte jag buss
T klev på och hade lämnat sin bil på service
han var tvungen att ta bussen
-Jag har migrän, sa jag, kunde inte prata så bra

På ICA köpte jag färdiglunch
gick till nästa skola
satt tillsammans med biträdande rektorn och vaktmästaren
-Jag mår inte bra, mår lite illa, sa jag
åt bara lite
kastade maten i soptunnan
gick och jobbade
hela eftermiddan
minns ingenting av det

Klockan fyra gick jag hem med min rullbag
kunde inte riktigt andas
kunde inte riktigt se
kunde inte dra upp dörren i porten
kunde inte gå upp de tre trapporna
svettades
kämpade efter luft

Fick fram mobilen, kortnummer till yngste sonen
som var hemma!
han kom springande ner
baxade mig upp
såg min vänstra arm som hängde som död
klädde av mig
ställde mig i duschen

Det var då jag hörde att jag sluddrade
han la mig i sängen
masserade mina fötter
-Andas in!
-Andas ut! var hans kommandon
det hjälpte mig att orka få luft

Han var 13 år och han ringde sin syster
som genast kom hem
de ordnade transport till akutsjukhus
trots att jag bara ville sova
för "det var ju bara migrän"
en person med bil som dröjde en elak evighet
kom inte snabbt
väntan var fruktansvärd
svårt att andas
illamåendet
barnen, stackars dem, vad jag belastar dem, tänkte jag
borde ha åkt ambulans vet jag nu
inte väntat på nån som inte kom genast

I ambulansintaget sprang personal ut med en bår
-Jag är kanske sjuk ändå? förvånat tänkte jag så

Äntligen fick jag luft
äntligen vila
blev rullad till olika undersökningar
EKG
blodtryck
datortomografi
magnetröntgen

Frågor:
-vad är det för dag idag?
-var är du nu?
-ditt personnummer?
en läkare smekte över kinderna
för att känna om den ena var stel
-lyft armarna
- titta på min penna, följ den med blicken

Ljuset från lamporna värkte i ögonen
jag hade solglasögon
ljudet var värst
som att vila mitt på motorvägen
öronproppar hjälpte inte

Jag sov äntligen
vaknade när de kom för att kolla någon slang
ställa frågorna, känna på kinderna
jag såg färgerna blekna bort
allt landade i grått-svart-vitt
men jag kände att doktorns skjorta kanske var lila
-Ja, den är lila...sa hon


Efter akuten: direkt till strokeavdelning i tio dagar
hjärninfarkt konstaterades
jag ville hem
tillbaka till jobbet
-Det där tränar du snart upp igen, sa chefen min i telefon
Första sjukskrivningen var på tre veckor.

Sen skrevs jag ut
skulle till neurotehabsjukhus
och helvetet bröt loss

det skulle bli fyra år innan jag fick börja arbetsträna

numera kan man lösa upp proppar i hjärnan och man ska in till sjukhus med ambulans inom två timmar
skadorna kan reduceras

Och visst, chefen, jag tränade upp förlorade funktioner
men inte gick det snabbt
armen är tillbaka
färgseendet också

hej från en strokare som fortfarande blir bättre