hatade jag fredagar
lördagar
söndagar
då alla som jobbade hade fullt ös och var fullbokade
och inte hann med en
när man försökte arrangera socialt liv
till skillnad från ensamheten i hemmet
den som stod en upp över öronen
nu när man jobbar är ensamheten i hemmet
en oas att längta till
och dit kommer man aldrig
och det som står en upp över öronen
är tiden som fular runt
och krånglar till planeringarna
Väl skrivet bloggistan... känner in...