...där jag inte hör hemma.




Södra Hamn i Lueå. FInaste gamla rostiga lyftkranen!
Finaste gamla rostiga bloggistan.

Snön yrde.
Planet måste av-isas med dimma och ångande vätskor först.
En skylift med sprutmunstycke väste utanför som en giganstisk eldsprutande Katladrake.
Vårt fönster blev armerat med is.
Vi flög.
Som alltid:
en syrlighetschock (kulturkrock)  redan på Arlanda.

Ingen snö.
Blött och kallt. MÖRKER!
Djup periferisk depression utbröt ju närmare ytterstadsförorten man kom.

Hemma: färdiginflyttande sambon bor överallt.
Bloggistan flyttar in i ett hörn.
Privatlivet får vara flexibel och försöka slinka fram emellan så gott det går.

Tre män i en båt hette den roliga boken (1800-talet):
Min bok om boendets tillstånd ska heta:
Tre trötta typer i en trea.

Hej från Periferin!



#1 - - Dana:

Grattis till samboendet! Det kommer att gå bra, ska du se!

Jag har en önskan till bloggen: Ta bort den grå saken mitt i texten, jag har svårt att läsa texten med den i vägen. Och jag vill ju läsa!

#2 - - bluesman:

Förmodligen den vackraste kran som visats på denna blogg,full av historia och ramlar inte omkull när det

börjar blåsa lite

#3 - - mAria:

Men Dana.

Jag kan inte programmera html så jag kan inte ta bort den gråa saken mitt i texten själv.

Måste byta hela layouten i så fall.

Ska undersöka saken närmare...

#4 - - mAria:

bluesmannen:

men belysningen som brukar sitta på kranen vid jul

saknas i år.

Man gråter inombords.

Den där kranen måste få stå kvar.