Alltså inte helt sant då.
Privatlivet har åkt hem till sinytterstadskommun för att träna i sitt gym bara.
Han vill ha muskler.
(jag vill ha honom fastlimmad under min hud
men det verkar vara  lite för mycket, va?)

Sambon sover Törnrosasömnen 2 mitt  inne i gitarrsamlingen.

Dammsugaren och jag ska ta ett varv över golven.
Den ska fara som ett rött streck efter mig när jag drar fram som en Gudrunstorm här inne.
Sen blir det motion och luft och café och sen är dagsljuset slut
och
man får inte göra mera.

Det finns ju gränser, eller hur, Läsekretsen?

#1 - - Kusin Marie:

Du är kär Maria. Det gläder mig! Det är då man vill ha dem fastlimmade på sig och varje minut man inte är tillsammans blir så lång..

#2 - - Anonym:

Kusin Marie, jag trodde nog det men tack för diagnosen! Att det inte var ADHD glädjer mig, två glada i samma storstad!!! Succé!