Idag,
precis nu,
för elva år sen fick jag hjärninfarkt.



Proppen delade sig i tre delar,
en for upp i frontalloben i vänstra hjärnhalvan
två fastnade kring synnerven och på sidan i högra hjärnhalvan.

Själv trodde jag att jag hade migrän.
Ipren hjälpte inte.
Vila försökte jag inte göra.

Hela dagen jobbade jag i två olika skolor.
Illamåendet och huvudvärken var bedövande.
Synfältet på vänster sida varhelt borta.
Ordframhämtning fungerade inte bra.
Eftermiddagen minns jag ingening av, nästan.

Men åkte jag hem från jobbet?
Nej.
Klockan fyra  gick jag från skolan mot hemmet
dragande min dramatenvagn full med dator
spel
papper
och annat material

Framme vid porten orkade jag inte öppna dörren
andas
gå upp för trapporna
svetten rann kallt under kläderna

Jag lyckades ringa på mobilen till 13-årige sonen
 och han släpade
mig upp för trapporna.
Uppe i lägenheten hade jag inte längre förmåga att artilkulera
vänstra armen var kall och död
utan känsel
andingen höll på att ta slut

huvudet värkte
synen var halv

Han klädde av mig
ledde in mig i duschen
lade mig i sängen
(migrän, ni vet)
satt vid fotänden
 masserade mina fötter
sa åt mig:

-  Andas in...
andas ut...
andas in!

han ringde storasyster som genast kom
och de såg till att jag fick transport till sjukhusakuten

Fast hade detta hänt inom ett par timmar idag
- omedelbar ambulansresa direkt till akuten -
med dagens teknik och behandlingar
skulle jag kanske fått propparna helt upplösta
och gått ur det hela nästan utan skador.

Jag var 42 år och stroke visste jag inte vad det var.





Nu fck jag en uppgraderig: LIV .2

vilket var katastrof
plågsamt
ångestfyllt
fyllt av nederlag

kamp
träning
de första tunga helvetesåren

Numera är det:

högsta vinsten i livslotteriet
(en tredjedel av de som fick stroke då avled)
ny livssyn
ny kvalitet
motivation
nytt driv
självkänsla
ny glädje


Elva år -
tack!





Och den här bloggen ska fortsätta
åtminstone fram till sin egen sexårsdag i november.

Hej hej läsekretsen. Keep on.

Tack till J för att du inte bara gjorde som jag sa;
lät mig somna ensam
och sedan kanske dö. Tack M som yckades tvinga fram bilskjuts till akuten.





#1 - - Ingrid:

kraaaam Ingrid

#2 - - Marie:

Starka Maria, tänk att du kan få en stroke att låta poetisk- bara det!