Det är vackert.
Vitt.
Man ser inte bort till öststatshusen.
Horisonten bortsuddad.

  Om vi hade befunnit oss vid en älv i norr

och månaden hade varit juli så kunde det ha sett ut såhär. Dimman smyger sig upp från vattenytan.
Stillheten smärtar, ger tårar i ögonen.

(Privatlivet kom förbi tidigt om morgonen idag
varm
på gång och på språng
en lätt ofokuserad godbit
inslagen i vindjacka
hastigt iväg igen.
Här sitter bloggistan kvar med
andan i halsen
tårar?)