När livet inte har funkat i flera veckor och man sitter där under
takdroppet och funderar på charter.
Eller så längtar man efter ett nytt impulsköp och planerar det sedan urminnes tider och kommer aldrig
till beslut - vilket gör att tjusningen med impulsen inte finns kvar ...
Eller att man väntar på någon som aldrig dyker upp, hela energin går åt till att vänta
och man får aldrig se den där personen... "I väntan på Godot", ni vet.
Eller
man lyssnar på en låt som aldrig kommer fram till en refräng eller en brygga eller ens ett skräpigt litet stick.
Eller man läser i en bok och aldrig kommer man fram till att den faktiskt har en handling.
Eller?
BLIR det lyckliga slut på såna veckor?
Hej från Gnällträsk.