en grisig marsmåndag i ytterstadsförorten.
Halkandes på isgatan fick man dödsföraktandes vingelglida hemåt efter jobbet.
Sonen hade släppfest av nya skivan i mitt vardagsrum.
Vi hade Cambozola och vin.
Joel
Den andre sonen och jag låg utslängda i hörnsoffan under tiden och suckade.
- Ni måste skynda er att träffa mig nu för snart har jag upphört, varnade jag.
- Men vi ska ju alla gå under 2012, sa den äldste glatt.
Ingenting är som det ska.
Allt är något annat.
Hej från Gnällträsk.
duktig pojke, den där Joel!