1. Vi bor inte i Japan...eller är det någon som bor i Japan av er?
I gamla gråtråkiga Sverige står marken still, havet är en liten balja bara,
våra största bekymmer är hur vi ska operera om våra kroppar eller
komma över en innerstadslägenhet under tre miljoner.
2. Det sociala nätverket.
För mig har fyra personer i mitt nätverk avlidit inom tio veckor.
Då omvärderas de som fortfarande går omkring och lever i snömodden.
Uppvärderas. Milt sagt.
3. Snön är inte svart. Tänk om snö var svart. Vilka deppiga vintrar!
4. Potatisbonden som kommer med tio kilo potatis varje månad. Det har visserligen sina konsekvenser:
man får i sig mycket kolhydrater, man måste laga mycket palt, man är som slav under potatisdieten.
Men han är så stark och glad och snygg att hjärtat inte vill tacka nej.
5. BLOGGKOMPISARNA. Tack för att ni orkar skriva mina favoritbloggar, tack, tack, tack.
6. Skidskytte. En sport jag uppskattar i min tv. Jag hinner uppfatta vad de håller på med, man ser tydligt, kommentatörerna är tydliga, ingen skriker. Det finns snö som är vit och gröna små gräsmattor att ligga på mage på vid skjutningarna. Hur kan man coola ner så snabbt så pulsen inte stör siktandet? Kan det bli bättre?
Hej från er livscoach; Tant Galant.
Tack själv.
Fyra personer på tio veckor, det är mycket tomhet och ledsenhet på en gång. Usch.
Potatishandlaren, Lars Molins film, tänker jag på. Inte apropå tomhet men apropå potatisbönder. Inte att leka med, de männen.