Men det kommer skrakar och dyker i vattnet nedanför fönstret.
Smidiga sjöfåglar.
Långa, ormande halsar, böjda dyk ner mot småfiskarna.
Det kommer inga båtar på vattnet.
Det kommer inte ens katter ute,
de gömmer sig inomhus.
Det kommer lite folk från storstan som snart ska bli galna av regnandet.
DET känns ansvarsfullt -
vi som bor här måste hålla dem hela och sunda och vid hopp om sol.
Vi får sätta göromål i deras händer så de inte rasar ihop i förtvivlan.
Vi får agera livslustcoacher.

Det är inte min bästa gren.

Min bästa gren är att själv behöva en coach,

av olika slag olika dagar,
ibland en orka-coach,
andra stunder en stilcoach,
ofta en träningscoach,
några dagar en lyckocoach,

ibland en ryggdunkarcoach,
emellanåt en medhårsstrykarcoach,
faktiskt också kärlekscoach då och då,
det är jag bäst på av alla.
Att behöva.

Hej hej från Regnskogen. (Norrlands vattendrypande inland)





#1 - - K:

Regn är ändå vackrare vid älven än i huvudstaden. Här får man hoppas på uppehåll och utmana dåliga cykelväxlar för att ta sig till släkten på andra sidan gärdet.

#2 - - Eva S:

Undrar om jag ibland får vara din träningscoach. Åtminstone den som tjatar om gympa.Då blir jag mycket stolt och nöjd. Jag som själv verkligen skulle behöva en.