Det behövs verkligen en väldig mental lyftkran här i värmen och dammet.

Det nya huset blir en hyreskasern från det gamla Sovjetunionen.
Hårdhudad yta. "Bo passivt - lev aktivt" står det på skylten.
Jippijaj.



Sen till Söder...



Unga män med sina lådor, ljudmaskiner och instrument. Fascinerande ljudkonst blev det.
De hade en trummistjej som kraftfullt och rytmsäkert gjorde mäktiga ljud och själv såg vän ut.
Jag hade öronproppar och fick sedan en initierad konversation med några musikpojkar om proppmodeller och tinnitus.
De kommer alla ha tinnitus i framtiden, de där.
Det italienska Indiebandet överraskade,
jag trodde Italien skulle ha softare musik. De hade inte det.
Och det Rinkebyiska bandet hann vi inte höra, sorry, sorry, fast vi ville.
Hemresan började så snabbt igår.





Åbe spelade på Kafé 44.
Sen far de till Rotterdam Paris Leiden och vart det nu var.
Stället är det legendariska 44:an, stilrent, oförstört och historiskt.
Många band från världen har spelat här.
Bullarna, kaffet och musikrörelsegeneratorn Tompa Eken fiinns alltid.
Jag gillar när något är som det brukar.

Man
addades glad energi
så nu finns lite  kraft att
försöka vara som jag brukar.
Utan rytm, utan
bullar,

men aldrig helt utan kaffe.



#1 - - asa:

Tompa Eken är en av mina idoler

#2 - - asa:

Vad heter bolaget som bygger? Behöver dom en ännu inte bruten konstmålare? Stena??

#3 - - mAria:

Wallenstam tror jag de heter.